Den sjuka jobbstressen


En bra film av Arbetsmiljöverket om ett stort och allvarligt hälsoproblem – den sjuka jobbstressen. Ett problem som Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som träder i kraft den 31 mars 2016 är tänkta att motverka.

Examensarbetet är publicerat

En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län

Nu kan mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet laddas ner som pdf från DiVA.

Syftet med den här studien var att reda ut om det verkligen stämmer att den ökade urbaniseringen i Stockholmsregionen under de senaste decennierna har påverkat avrinningen av dagvatten så att storleken på maximiflödena i vattendragen ökat. Samhällsplanerare med flera brukar anta att det fungerar på det sättet, men som ofta när det gäller vetenskap visade det sig att verkligheten inte stämmer med teorin. Ett resultat som jag egentligen är rätt nöjd med, för det är ju just när resultaten inte stämmer med förväntningarna som vetenskap blir kul.

Betygsatt och klart

Idag fick jag betyget på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd som jag lämnade in i december. Nu är äntligen alla kurser som ska ingå i min miljö- och hälsoskyddsexamen avslutade så idag kunde jag till slut lämna in examensansökan till Stockholms universitet.

Trots att jag har flera universitetsexamina sedan tidigare är examensarbetet i miljö- och hälsoskydd faktiskt det första ”riktiga” examensarbete jag har gjort. Min grundexamen i biologi (en femårig magisterexamen) avslutade jag istället med en ettårig forskarskola som ersatte det vanliga examensarbetet.

Jag valde att skriva examensarbetet i miljö- och hälsoskydd på svenska vilket var en utmaning i sig efter att nästan enbart ha skrivit vetenskapliga texter på engelska under många år.

Mitt examensarbete med titeln En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län kommer inom kort att publiceras online av Stockholms universitet så att de som är intresserade kan komma åt att läsa rapporten. Som biolog hade jag egentligen föredragit en slagkraftigare titel, men det var tydligen inte så populärt inom det geovetenskapliga fältet.

Planet Nio

Pluto får ju inte vara med i planetklubben längre men kanske finns det ändå en nionde planet i solsystemet. En jätteplanet. Ett par forskare på Caltech har modellerat och simulerat sig fram till att en nionde jätteplanet logiskt sett borde finnas där ute. Ännu har dock ingen sett till Planet Nio (som de lite fantasilöst kallar den) i verkligheten. Men nu är jakten igång så vem vet? Snart kanske vi har nio planeter igen. Fast då måste vi definitivt hitta på ett bättre namn på den nya planeten än Planet Nio (Planet Nine på engelska).

Vi försökte vara snälla. Sedan hämtade vi hagelgevären.

CYJGv5zWEAAoQyD.png_largeTålamod och uthållighet är utan tvekan de överlägset viktigaste egenskaperna om man ska syssla med forskning. Själv kämpade jag i åratal med experiment som envist vägrade att fungera som de skulle. Men ibland tar även forskares tålamod slut. Och då bör du se till att inte stå mellan forskaren och dennes mål.

Bloggar jag läser

Även om jag, som de flesta bloggare, håller koll på hur många som tittar in på den här sidan läser jag själv sällan andras bloggar direkt på webben. Istället använder jag en flödesläsare. Den flödesläsare jag använder heter Feedly och finns både som mobilapp och på webben.

Just nu följer jag dessa bloggar i Feedly:

Foto

Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus Östling
Cameravivve visar och berättar
Cecilia Bergmans blogg
Deerhunter
Det sa klick
Fotograf Patrik Larsson
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Anna Ulmestrand Photo
Åsa Vading

Livsstil

Fjällripans blogg
The Fourth Continent
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap

Aardvarchaeology
Arkeologi i nord
Ekologistas
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Kulturmiljö vid Norrbottens Museum
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad

Naturvetarbloggen

Bekanta

spela fela
Tuesday’s Adventures

Berg där det inte ska finnas berg

nh-pluto-surface-scaleFoto: NASA-JHUAPL-SwRI

En närbild på Pluto tagen från New Horizons på 77 000 kilometers avstånd avslöjade mängder av vad som verkar vara relativt nybildade berg. En del av bergen är dessutom misstänkt lika vulkaner. Vad alla hade förväntat sig att hitta var mängder av nedslagskratrar ansamlade över solsystemets 4,56 miljarder år långa historia. Att kratrarna verkar har försvunnit och ersatts av berg tyder på att någon form av geologisk aktivitet pågår på Pluto. Men vilken sorts aktivitet och vad som driver den är ännu så länge något av ett mysterium.

Kvinnor med dyra leksaker

Något som jag faktiskt saknar från min tid som forskare är att kunna ägna hela dagar åt att köra mycket tekniskt avancerade och hutlöst dyra maskiner. Det var ofta riktigt kul. Tyvärr har jag inga foton av mig själv i labbet. Inte heller har jag några foton på alla de apparater vi använde. Det enda undantaget jag har hittat bland mina gamla filer är det här (ganska dåliga) fotot av vad som kan kallas för mynningen på den genkanon som vi använde för att skjuta in DNA i granceller. Genkanonen var varken den dyraste eller den mest avancerade apparaten jag använde som forskare men eftersom jag inte har någon bild på de andra så får den duga som exempel. Den var monterad i en sterilbänk som blåste ut steril luft från bakstycket för att minska risken att cellerna blev kontaminerade under processen.

GenkanonNormalt genmodifierar inte forskare växtceller direkt utan låter en jordbakterie som heter Agrobacterium tumefaciens göra jobbet istället. I naturen genmodifierar den växter så att de bildar en tumör. Bakterien tvingar på så sätt växterna att tillverka mat åt den. På labbet byter man ut tumörgenen i bakterien mot den gen man vill stoppa in i växten och låter sedan bakterien göra jobbet. Det är nämligen avsevärt lättare att ändra i bakteriers DNA än i flercelliga organismers. Tyvärr fungerade den tekniken inget vidare med granar. Där fick vi istället köra med brutalare metoder. Vi täckte pyttesmå guldkulor med DNA:t och sköt in det i grancellerna istället. Cellerna placeras, efter en förbehandling, i en öppen petriskål inuti den genomskinliga cylindern på bilden och besköts sedan ovanifrån. Vetenskapligt sett var projektet tyvärr ingen succé, men det var i alla fall kul att få skjuta några omgångar celler med kanonen.

Jag älskar Twittertaggen #girlswithtoys (flickor med leksaker) som drogs igång av Kate Clancy (@KateClancy) i irritation över att forskare i en intervju beskrevs som boys with toys (pojkar med leksaker). Där lägger kvinnliga forskare upp bilder på sig själva med de apparater de använder i sitt jobb. För en gångs skull ser bilder av forskare på nätet verkligen ut som riktiga forskare. Önskar bara att jag hade någon bättre bild att bidra med.

Växternas evolution

Groth_geological time scale_smallFör att en idé som påstås förklara någon del av växternas (eller för den delen djurens) evolution ska vara trovärdig måste den kunna förklara både de molekylära bevisen och de fossila bevisen. Problemet är att molekylärbiologer och paleontologer normalt inte pratar med varandra eller läser varandras publikationer. Detta var något som jag ägnade mycket tid åt som doktorand. Jag försökte förstå barrträdskottarnas och blommornas evolutionära ursprung och varför både barrträden och blomväxterna kommit att använda samma gener för att bilda sin reproduktionsorgan trots att organen i sig inte verkar ha något gemensamt ursprung.

När man gör molekylära släktskapsanalyser av nutida växtgrupper kommer man fram till att bryofyterna (levermossor, nålfruktsmossor och mossor) bildar en gren längst ner på släktträdet. Nästa gren är lummerväxterna som är en separat grupp av kärlväxter. Sen kommer en grupp kärlväxter som innehåller fräken och ormbunkar. Längst upp finns fröväxterna som i sin tur delas in i nakenfröiga växter (barrträd, kottepalmer, ginkgo och gnetales) och gömfröiga växter (blomväxterna). Allra längst ner på släktträdet, under alla landlevande växtgrupper, sitter grönalgerna. Problemet är att detta släktträd ger en felaktig bild av hur växternas evolution gått till eftersom man struntar i alla utdöda växtgrupper.

Vad jag upptäckte när jag började läsa litteratur om växtfossil mer i detalj var att de olika organen inte dyker upp i fossilen i den tidsordning man skulle förvänta sig från det beskrivna släktträdet. Jag gjorde bilden ovan som en sammanställning över vad jag hittade i litteraturen inför min disputation 2010. Jag ville visa att det finns fler än ett sätt att se på växternas evolution. I själva doktorsavhandlingen kom jag senare att använda en förenklad version av bilden så jag har aldrig haft möjlighet att publicera originalet. Jag bestämde mig därför för att lägga upp den här. Tyvärr har jag inte längre tillgång till Adobe Illustrator så jag kan inte längre redigera bilden eller översätta den till svenska. I menyn till höger finns en förenklad version av den geologiska tidsskalan på svenska.

Fotosyntesen (photosynthesis) uppfanns av cyanobakterierna långt innan det fanns något liv på land överhuvudtaget. Resultatet var att syre med tiden började dyka upp i atmosfären och senare även ozon som gjorde det möjligt att leva på land. De tidigaste fossila spåren av landväxter (early land plants) består av sporer och dyker upp under ordovicium. Från silur finns det fossil av hela växter. På dessa fossil har man hittat klyvöppningar (stomata) och ledningsvävnad. Landväxterna under silur var alltså kärlväxter (vascular plants) och inte bryofyter.

De första bladen (leaves) bestod av de typ av blad som lummerväxter har. Lummerväxternas blad kallas mikrofyll (microphylls). Fossila mikrofyll dyker upp under den första delen av devon. De första fossila fröna (ovules=fröämnen, obefruktade frön), rötterna (roots) och stammarna (stems) är också från devonperioden. Med stammarna och rötterna följde även den första veden (wood). Träden hade gjort entré. Först mot slutet av devon dyker de första vanliga bladen (megafyll, megaphylls) upp. Alltså sådana blad som ormbunkar och fröväxter har. Notera att bladen kom efter fröna, inte före.

De tidigaste barrträden (conifers) dök upp under karbon men de första fossila representanterna för dagens barrträdsfamiljer är från dinosauriernas tidsålder. De äldsta blommor (flowers) som hittats är från krita.

Det här sättet att se på växternas evolution innebär att skifta fokus från arternas evolution till själva växtkroppens evolution. I takt med att nya fossil hittas och nya tolkningar görs av tidigare kända fossil kommer tidsskalan att behöva ritas om. Men det är viktigt att inte bara stirra sig blind på vilken art olika fossil tillhör utan även titta på vad fossilen faktiskt föreställer. Att försöka hävda att de nutida växtgrupperna representerar växternas totala diversitet är lika tokigt som att tro att styrelseledamöterna i Sveriges största företag är ett representativt urval av Sveriges befolkning.