Naturen skapade högarna. Men hur?

På årets arkeologidag förra söndagen berättade arkeologen Frida Palmbo tillsammans med en geofysiker från GeoVista om de undersökningar som gjorts av högarna på ön Selholmen under sommaren. Ämnet var populärt och drog en stor publik. De olika geofysiska undersökningar som gjordes tidigare under sommaren verkade till att börja med lovande, kanske var högarna skapade av människor, men när de väl började gräva i högarna förra veckan blev det besvikna miner hos arkeologerna. De kunde inte hitta några tecken på att de högar de grävde i hade skottats upp av människor. De verkar i stället vara naturligt bildade. Grävningarna är inte avslutade än, men oavsett om någon är begravd i högarna eller inte är storhögarna i alla fall inga människoskapade konstruktioner à la pyramider.

Men för mig som naturvetare är det rätt frustrerande när bildningen av högarna bara konstateras vara ”naturlig”. Det förklarar ju ingenting. Exakt hur har högarna egentligen bildats? Formen på högarna är i mitt tycke udda för isälvsformationer och utseendet på lagren inne i den av de stora högarna som de har grävt i (hittills bara ett hål i utkanten av högen) är inte helt lättförståeligt. Jag hade hoppats få klarare svar på den frågan eftersom arkeologerna den här gången samarbetade i fält med kvartärgeologer och geofysiker, vilket är ovanligt i Norrbotten, men syftet med den pågående undersökningen är bara att svara på den arkeologiska frågeställningen, inte den kvartärgeologiska.

Asparna i juni

Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.

Summer has arrived at Sikfors village and the water is once again flowing in Pite river. It was a warm day when I brought my camera along for my monthly visit to the aspens so I extended the walk by taking a detour over the hydroelectric dam to enjoy the nice weather. But despite the nice summer weather this is a sad time for me since my father recently passed away.

Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.

Det hade dykt upp en liten nybyggd (ombyggd?) gångbro bredvid vägen nära asparna. Med en mötesskylt.

The aspens finally had their trembling aspen leaves, but they didn’t seem to be feeling so good. The leaves were pale and had autumn colours. Other aspens in the village also seemed unhealthy. Not sure why.

A newly built (rebuilt?) small footbridge had appeared beside the road close to the aspens. With a meeting sign.

Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.

Palt är en traditionell lokal delikatess i Norrbotten och särskilt i Piteområdet. För de som inte vet vad palt är (har upptäckt att det finns sådana människor): palt är en sorts kokta degbollar gjorda av riven rå potatis, mjöl och salt med en fyllning av salt fläsk. Palt liknar sörländska kroppkakor men har mer smak och betydligt fastare konsistens. Blodpalt gjort på nöt- eller renblod är också populärt men jag föredrar den klassiska vita palten. Palt äts alltid med lingonsylt och smör. Just smakkombinationen sött och salt är väldigt typisk för svensk mat. Få andra skulle exempelvis komma på idén att salta godis! För stora delar av lokalbefolkningen i Piteåområdet är palt en helig maträtt – säg aldrig något negativt om palt när du i närheten av Piteå!

Finished this little tree excursion with an outdoor lunch sitting in the sunshine at the camping restaurant eating palt.

Palt is a traditional local delicacy in Norrbotten county and especially in the Piteå region. For those who don’t know what palt is (I have discovered that such people exist): Palt is essentially boiled dumplings made from grated raw potatos, flour and salt with a filling consisting of salted pork. Palt is similar but not identical to kroppkakor, which is a common dish in southern Sweden. Blodpalt (blood palt) made with beef blood or reindeer blood is also popular but I prefer the classic white version. Palt is always eaten with lingonberry jam and butter. The sweet and salty combination of flavours is typically Swedish – that is why candy is often heavily salted in Sweden to the horror of many foreign tourists. Palt is a holy dish for most locals in the Piteå region – never say anything bad about palt if you ever happen to be around here!

Fotona är tagna den 5 juni 2019.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Finns det stora gravhögar på ön Selholmen i Piteälven?

Att det finns stora högar på ön Selholmen som ligger i Piteälven i Älvsbyn upptäckte jag redan första sommaren i Älvsbyn. Jag har till och med klättrat upp på en av högarna där för att kolla utsikten. Men jag har aldrig funderat närmare på hur de högarna har bildats eller att de skulle kunna vara forntida gravhögar, trots att jag har bott så länge i Uppsala och har både sett och klättrat upp på flera stora högar som definitivt är gamla gravhögar. Antagligen för att det inte är meningen att det ska finnas stora gravhögar så här långt norrut.

Men förra året besökte arkeologerna på Norrbottens museum ön Selholmen för att titta närmare på högarna och den första tanke som slog dem var just gravhögar. Stora gravhögar. Lite letande i arkiven visade att upptäckten inte var ny utan att flera generationer arkeologer ända sedan åtminstone 1920-talet har tagit sig en titt på högarna på ön Selholmen och kommit fram till att de måste vara gravhögar, men av någon anledning har ingen hittills kommit sig för att kontrollera saken genom att faktiskt sätta spaden i marken och se efter vad som finns inne i högarna.

Men den här gången verkar det som att arkeologerna har tänkt ta itu med att faktiskt försöka ta reda på om Selholmenhögarna verkligen är gravhögar eller om de är någonting annat. Jag ser fram emot att följa vad de kommer fram till på deras Kulturmiljöblogg (https://kulturmiljonorrbotten.com/). Det vore jättekul om de lyckas visa att det faktiskt finns stora, forntida gravhögar även här uppe i Norrbotten.

Största vårfloden i Piteälven på över 20 år

Vårfloden i Älvsbyn har enligt uppgift i media från den lokala räddningstjänsten varit den hittills största sedan den legendariska – och katastrofala – vårfloden år 1995. Många av öarna i älven är helt eller delvis översvämmade och träden står i vatten. Bron ut till Selholmen exempelvis ser för närvarande mer ut som en brygga än en bro eftersom den bara leder rakt ut i vattnet på den översvämmade ön. Och då har smältvattnet från fjällen och de norra skogarna inte ens anlänt än. Men nu har vattnet så sakteliga börjat sjunka undan vid Älvsbybron (på bilden ovan) där det sitter en mätare (RiverOnline) som kan följas i realtid via en länk från kommunens hemsida.

 

Bilder från 1995-års vårflod som utgör referensnivån för vad som menas med översvämning i Älvsbyn (jag bodde inte i Älvsbyn då så jag har inga personliga minnen av händelsen):

Häggen i maj. Våren har kommit med islossning i Piteälven.

Efter ett kortare bakslag kommer nu våren med full fart. Själv finner jag inte riktigt samma glädje i det som jag brukar göra eftersom jag tyvärr har blivit sjuk, en segdragen sjukdom. Hur som helst, häggen har i alla fall äntligen tinat fram ur den djupa snö den länge stått i, men knopparna har (med något enstaka undantag) ännu inte börjat brista.

After a short setback spring is now in full swing. Unfortunately this doesn’t bring me the joy it usually does since I’ve become ill, a lingering illness. Anyway, at least the deep snow that has long covered much of the bird cherry has finally thawed, but the buds have (with a few exceptions) not yet bursted open.

Efter att envist ha klamrat sig fast gick isen till slut i förrgår på Piteälven i Älvsbyn. Ovan är tre bilder av Piteälven här på ”byn” tagna för tre dagar sedan och sedan tre bilder tagna i förrgår. I älven simmar nu gräsänder, bläsänder, krickor och knipor och luften ljuder att skrattmåsarnas skrik och skratt och det ödsliga ropen från en och annan storspov. Talgoxarna, blåmesarna, pilfinkarna och sidensvansarna som har dominerat vinterns fågelliv finns fortfarande kvar men nu är det istället björktrastar, rödvingetrastar och sädesärlor som dominerar i Älvsbyn. Alla möjliga flyttfåglar har börjat dyka upp. Så här långt norrut finns det visserligen inga fält med vårblommor som blåsippor och vitsippor som karaktäriserar våren längre söderut men nära älven hittade jag i alla fall några tussilagor. Och på sistone har även fjärilar börjat dyka upp.

After stubbornly clinging on the ice on Pite River in Älvsbyn finally broke the day before yesterday. Above are three photos of Pite River in our small town taken three days ago and three photos taken two days ago. Mallards (Anas platyrhynchos), Eurasian wigeons (Anas penelope), Eurasian teals (Anas crecca) and common goldeneyes (Bucephala clangula) now swim in the river and the air is full of the cries and laughter of black-headed gulls (Larus ridibundus, the Swedish name skrattmås means laughing gull) and the desolate calls of an occasional Eurasian curlew (Numenius arquata). The great tits (Parus major), Eurasian blue tits (Parus caeruleus/Cyanistes caeruleus), Eurasian tree sparrows (Passer montanus) and Bohemian waxwings (Bombycilla garrulus) that have dominated the bird life during winter are still here but now fieldfares (Turdus pilaris), redwings (Turdus iliacus) and white wagtails (Motacilla alba) dominate in Älvsbyn. All kinds of migratory birds have started to return. This far north there are no fields of spring flowers like liverleaf (Hepatica nobilis) and wood anemone (Anemone nemorosa) that characterize spring further south but close to the river I at least found some colt’s foot (Tussilago farfara). And lately butterflies have also started to appear.

Fotona på häggen är tagna i Älvsbyn 2018-05-07. Övriga bilder är tagna 2018-05-06–07.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i december + Presentation av nästa års träd

Nu när snön har lagt sig kan det vara lite trixigt att ta sig till rönnen. Idag var den vanliga stigen längs vattnet från hotellet fram till bron över den frusna Varjisån inte skottad men jag lyckades ändå ta mig dit genom att gå en omväg. På isen vid bron fanns spår av bland annat hare. Stigen från bron till rönnen var i alla fall väl upptrampad. Rönnen är nu åter igen insnöad precis som den var för ett år sedan när jag började följa den.

Now that the ground is completely covered by snow it can be a bit tricky to get to the rowan. Today the snow hadn’t been shoveled away from the usual path along the water from the hotel to the bridge across the frozen Varjis stream but I still managed to get to the bridge by taking a detour. On the ice by the bridge there were tracks from, among others, a hare. At least the path from the bridge to the rowan is a well-worn path even in winter. The rowan tree is once again covered in snow just like it was a year ago when I started following it.

Nu är det dags att säga adjö till rönnen och att presentera nästa års träd:

Now it’s time to say goodbye to the rowan and to present next year’s tree:
Nästa år kommer jag att följa en hägg (Prunus padus). Åtminstone tror jag att det är den vanliga svenska häggen. När det gäller parkträd kan det vara svårt att vara helt säker på att de inte har planterat någon liknande, exotisk släkting, men troligen är den här en vanlig hägg. Hägg växer utspritt i norra Eurasien men verkar, enligt utbredningskartan ovan från Den virtuella floran, inte finns naturligt i Nordamerika. Just denna hägg är den mittersta av tre stycken häggar som står bredvid varandra på en pytteliten parkyta i Älvsbyn. Jag valde den mittersta eftersom den har den häftigaste formen. Fåglarna har ätit upp de flesta häggbären men några hänger fortfarande kvar.

Next year I will follow a bird cherry (Prunus padus). According to Wikipedia the same tree is also known as hackberry, hagberry or Mayday tree in English. At least I think it’s the usual native Swedish bird cherry. When it comes to trees that have been planted in parks it is hard to know for sure that they haven’t planted some similar, exotic relative, but this one is probably the usual, native bird cherry. Bird cherry grows throughout northern Eurasia but doesn’t, according to the distribution map above from Den virtuella floran, seem to grow naturally in North America. This bird cherry in particular is the middle one of three bird cherry trees that grow next to each other on a tiny park area in Älvsbyn. I chose the middle one because it has the coolest shape. The birds have eaten most of the fruits but some still remain on the tree.
Medeltemperaturen i november månad var något högre än normalt enligt SMHI (figuren ovan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för november i år och den normala medeltemperaturen i november).

The mean temperature in November was slightly above normal according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the difference between the mean temperature for November this year and the normal mean temperature in November).

Fotona är tagna 2017-12-02 i Storforsen, Bredsel och i Älvsbyn.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i november

Nu har alla rönnlöven fallit av. Vinterns första snö har fallit och isen börjar sakta lägga sig längs älvstranden. Rönnen vilar nu åter tills det blir vår igen.

Now all the rowan leaves have fallen off. The first snow this winter has fallen and ice is slowly forming along the river banks. The rowan once again rests until next spring.

Medeltemperaturen i oktober månad var ungefär normal enligt SMHI (figuren ovan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för oktober i år och den normala medeltemperaturen i oktober).

The mean temperature in October was fairly normal according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the difference between the mean temperature for October this year and the normal mean temperature in October).

Fotona är tagna 2017-11-04 i Storforsen, Bredsel.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i oktober, höstfärger och några stridsvagnar

 

Trädföljarperioden i det internationella bloggänget med trädföljare är egentligen från den 7:e till den 14:e varje månad, men det träd jag följer ligger några mil bort är det inte alltid jag har tid och möjlighet att åka dit under rätt vecka. Jag brukar därför istället köra med hela första halvan av månaden som trädföljarperiod. Den här gången besökte jag rönnen förra helgen istället för den här helgen. Den här helgen träffade jag istället först min bror i min gamla hemstad Boden på Garnisonens dag igår och idag sjöng jag med kören i kyrkan. Videon (lite suddig) ovan visar en kort snutt av stridsuppvisningen på Garnisonens dag.

The real tree following period among the international group of tree following bloggers is actually from the 7th to the 14th each month, but the tree I follow is quite far away so it’s not always possible for me to go there during the right week. Therefore I use the whole first half of each month as my tree following period instead. This time I visited the rowan last weekend instead of this weekend. This weekend I instead first visited my brother in my old home town Boden at Garrison Day yesterday and today I sang with my choir in church. The slightly blurry video above shows a little bit of the exhibition battle at Garrison Day.

Hösten är här. Rönnen är fortfarande full av klarröda rönnbär men rönnlöven har gulnat. Och det har även bladen på all annan vegetation, utom barren på barrträden som fortsätter vara gröna hela vintern.

Autumn is here. The rowan is still full of bright red rowan berries but the rowan leaves have turned yellow. And so have the leaves on all other vegetation too, except the conifer needles that stay green throughout the winter.

Medeltemperaturen i september månad var något högre än normalt enligt SMHI (figuren nedan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för september i år och den normala medeltemperaturen i september). Är det de allt varmare vintrarna här uppe som spökar?

The mean temperature in September was slightly above normal according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure below shows the difference between the mean temperature for September this year and the normal mean temperature in September). Is this because of the increasingly warm winters up here?

Fotona är tagna 2017-10-01 i Storforsen, Bredsel.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i september

Nu är rönnen full av knallröda rönnbär.

Now the rowan tree is full of bright red rowan berries.

Nu syns hornen på de hornrostsvampar jag noterade förra månaden på rönnlöven. Men de svarta fläckarna på vissa av bladen såg ut att orsakas av någon annan angripare.

Now the horns are visible on the rust fungus I noticed last month on the rowan leaves. But the black spots on some of the leaves seemed to be caused by some other parasite. Medeltemperaturen i augusti månad var normal enligt SMHI (figuren ovan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för augusti i år och den normala medeltemperaturen i augusti). Hela den här sommaren har alltså varit normal temperaturmässigt.

The mean temperature in August was normal according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the difference between the mean temperature for August this year and the normal mean temperature in August). So this whole summer has been a normal Swedish summer with regard to temperature.

Fotona är tagna 2017-09-03 i Storforsen, Bredsel.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i augusti

Mitt första försök den här veckan att fotografera rönnen avbröts av ett åskväder. Men efter ett par dagar med regn, blixtar och åskmuller återvände äntligen solen och jag kunde göra ett nytt försök. Den här gången gick det bättre.

My first attempt this week to photograph the rowan tree was interrupted by a thunderstorm. But after a couple of days of rain, lightning och thunder the sun finally returned and I could try again. This time I was more successful.Rönnen har nu omogna, gröna rönnbär. Bladen är angripna av en svamp som jag, baserat på lite googling, tror kallas för rönnens hornrost (Gymnosporangium cornutum?). Svampen gör ingen egentlig skada på rönn men enar däremot kan den döda.

Now the rowan tree has unripe, green rowan berries. The leaves are attacked by a rust fungus that I, based on some googling, think is called Gymnosporangium cornutum (?). This fungus doesn’t really harm rowans but it can kill junipers (Juniperus communis).

En söt, liten spindel hängde och dinglade i en spindeltråd från rönnen. Dessutom såg jag mängder av trollsländor i området. Och i en av tallarna skuttade en ekorre omkring.

A cute, little spider was hanging from the rowan on a silk thread. I also saw lots of dragonflies in the area. And in one of the pine trees a red squirrel was skipping around.Medeltemperaturen i juli månad var rätt normal enligt SMHI (figuren ovan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för juli år och den normala medeltemperaturen i juli). Fortfarande alltså en ganska normal sommar temperaturmässigt.

The mean temperature in July was more or less normal according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the difference between the mean temperature for July this year and the normal mean temperature in July). In other words, so far still a fairly normal Swedish summer with regard to temperature.

Fotona är tagna 2017-08-09 i Storforsen, Bredsel.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).