Mina första poäng i arkeologi

Som litet barn hade jag inget drömyrke. I brist på bättre svarade jag då helt enkelt vad någon av de vuxna i min familj jobbade med när någon frågade vad jag vill bli när jag blev stor. Men som tonåring ville jag bli arkeolog.

Varför jag fastnade för just arkeologi är något oklart. Möjligen berodde det på att min skolklass på 90-talet besökte den dåvarande utställningen ”Vuollerim 6000 år” som handlade om då ganska nyupptäckta stenåldersboplatser i Norrbottens inland. För mig var tanken att det hade funnits en norrbottnisk förhistoria en uppenbarelse. Det stämde inte alls med vad jag hade sett på TV eller lärt mig i skolan om Sveriges förhistoria, som ju uteslutande handlade om södra Sverige (något som tyvärr inte har förändrats nämnvärt sedan dess).

Jag blev inte arkeolog utan naturvetare. Men nu, när coronapandemin har ställt in många av mina fritidsaktiviteter, har jag passat på att ta mina första universitetspoäng i arkeologi (egyptologin som jag läste för att delvis finansiera slutet av min doktorandtid räknas inte). Tyvärr anmälde jag mig för sent för att komma in på distanskursen i nordeuropeisk arkeologi (Arkeologi A) vid Umeå universitet, men jag kom istället in på en kortare distanskurs i musikarkeologi vid Linnéuniversitet. Och dessutom mer eller mindre av misstag samtidigt också på en distanskurs i museologi vid Uppsala universitet, men den är inte avslutad ännu.

Kursen i musikarkeologi är nu avslutad och jag är härmed stolt innehavare av mina första 7,5 hp universitetspoäng i arkeologi. Dessutom med en stor dos musikvetenskap på köpet, vilket är extra trevligt eftersom just utövandet av musik är något som jag saknar särskilt mycket under pandemin. Och jag tycker fortfarande att arkeologi är fascinerande.

Trädet i november (klotpil)

Nästan alla löv har nu fallit. Efter en snöstorm i mitten av oktober levde vi i ett vintrigt vitt sagolandskap ett tag. Men snön har smält bort och det är åter igen en mörk och regnig höst. Den dag jag tog bilderna var ganska kall så det hade bildats lite is på dammen.

Nearly all leaves have fallen now. After a snowstorm in mid-October we were living in a white winter wonderland for a while. But the snow has melted away and it’s once again a dark and rainy autumn. The day that I took the photos was relatively cold so the pond had started to freeze.


Den här tiden på året brukar jag normalt öva julsånger med kören inför den årliga julkonserten. Eftersom spridningen av covid-19 i Norrbotten har vänt uppåt igen med besked under de senaste veckorna lär det inte bli några körövningar eller någon julkonsert i år. Som ersättning lade jag in en video av körarrangemanget av Koppången med en sydsvensk kör. Koppången är en av de jullåtar som vår kör brukar sjunga till jul.


This time of year I normally practice christmas songs with our choir for the annual christmas consert. Since the spread of covid-19 in our region has risen rapidly again from very low levels during the last few weeks, the hope of resuming choir practices or having a christmas consert this year has been ruined once and for all. As replacement I posted a video of the choir version of the Swedish christmas song Koppången sung by a choir in southern Sweden, and an English version sung by classical opera singer Anne Sofie von Otter. Koppången is one of the songs that our choir usually sings every christmas.

Fotona är tagna den 9 november 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i maj

Nu är det vår. Det mesta av snön och isen har tinat bort. Silltrutarna på dammens smältande is ser nästan ut som en målning. Och löven har börjat kika fram ur knopparna. På marken under trädet ligger resterna av förra årets löv, som uppenbarligen är av den långsmala typen. Barken är väldigt skrovlig med djupa sprickor.

Now spring has arrived. Most of the snow and ice have melted. The lesser black-backed gulls on the melting ice of the pond look almost like a painting. And the leaves are starting to peek out of the buds. The ground below the tree is covered with last year’s leaves, which obviously are of the long narrow type. The bark is really rough with deep grooves.

Jag saknar att sjunga i kör. Både övningar och konserter har varit inställda i veckor på grund av covid-19-situationen. Min kör har tyvärr inte gett sig in i den digitala världen men särskilt att de traditionella valborgsfirandena med dess traditionella vårsånger inte var tillåtna i år har inspirerat åtminstone vissa andra att testa nya digitala alternativ. Som dessa körsångare och musiker i Örebro som sjöng in våren hemifrån i en digital körkonsert.

I miss choir singing. Both practice sessions and conserts have been cancelled for weeks due to the covid-19 situation. My choir has unfortunately not gone digital but especially the fact that the usual public celebrations and festivals to welcome spring on Walpurgis Night (April 30th), which traditionally include choir singing, were not allowed this year has really inspired some others to try new digital alternatives. Like these choir singers and musicians in Örebro in southern Sweden that perform a couple of traditional Walpurgis spring songs in a digital choir concert from home.
P.S. The white and black hats are graduation caps which show that the person wearing it has graduated from upper secondary school (senior high school). In university towns it’s a tradition to wear your white graduation cap on Walpurgis Night.

Så låt oss välkomna våren med sång!
So let’s welcome spring with singing!

Fotona är tagna den 6 maj 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Vintern rasar ut

Körsången är nog det jag saknar mest från mitt normala liv. Både körövningar och konserter är inställda så länge coronakrisen varar och min vanliga kör tillhör inte de som har blivit digitala ännu.

Tyvärr missade jag också möjligheten att sjunga med i P2:s digitala valborgskör eftersom jag inte visste om den. Men här kan man i alla fall lyssna på Längtan till landet, som ”Vintern rasar” egentligen heter, framfört av en blandad digital kör.

Hela Sverige sjunger i P2:s valborgskör

Vilken mäktig respons på P2:s Valborgskör! Wow!! Tack för ert engagemang, tillsammans startar vi nu våren med besked! ❤️️?

Slået op af Klassisk morgon i P2 i Onsdag den 29. april 2020

Den oändliga resan

Om knappt en månad kommer jag, som en av ett par hundra körsångare, att vara med och framföra körverket Den oändliga resan i Luleå domkyrka. Det ska bli jättekul.

Den oändliga resan är ett körverk som är skrivet av Lennart Johansson och som handlar om den stora utvandringen från Sverige till Nordamerika. Förutom de två körer jag sjunger i, Älvsby kyrkokör och Nya Toner, i Älvsbyn kommer även Mariakören, Luleå-Gammelstads manskör, Old Town Gospel och Teen Gospel från Luleå samt American Swedish Institute male chorus från Minneapolis i Minnesota, USA, att delta i konserten. Alla sjunger tillsammans så det kommer alltså att bli en gigantisk kör i domkyrkan. Dessutom deltar en instrumentalensemble och sopransolisten Eva Plumppu. Kompositören Lennart Johansson kommer själv att dirigera det hela.

Konserten är tisdagen den 20 juni 2017 kl. 19:00 i Luleå domkyrka.
Entré 120 kronor (betalas kontant på plats i domkyrkan).

Vid uruppförandet av Den oändliga resan för några år sedan var NSD:s recensent närmast lyrisk och tyckte att Den oändliga resan är bättre än Björn och Bennys succémusikal Kristina från Duvemåla som ju också handlar om utvandringen till Nordamerika.

Poddar

Numera har jag bara några minuters promenad till jobbet och behöver inte längre pendla. Förutom att jag därmed har oändligt mycket mer fritid än jag hade under pendlaråren betyder det också att jag inte längre lyssnar lika mycket på poddradio som jag gjorde tidigare. Poddarna gjorde pendlandet uthärdligt. Men helt har jag inte övergett poddarna.

För närvarande prenumererar jag på följande poddar i Podkicker-appen i min mobil:

Foot Stompin Free Scottish Music Podcast

Tsp Country Music Radio Show

Irish and Celtic Music Podcast

Språket

Bildningspodden

Juridikpodden

Klimatpodden

Radiokorrespondenterna

Nord & Francke

Oförnuft och Känsla – Sänds bara på sommaren. Trevlig semesterradio.

Sommar & Vinter i P1

The History of RomeDen här podden av Mike Duncan är avslutad sedan flera år tillbaka men den förblir en av världens mest populära poddar. The History of Rome har blivit legendarisk inom poddvärlden och har inspirerat till en lång rad senare poddar. Mike Duncan själv sänder numera en podd som heter Revolutions. Jag är nu på avsnitt 137 av de totalt 179 avsnitten av The History of Rome.

The History of ByzantiumDen här podden tar vid där The History of Rome slutar så jag tänkte fortsätta med den när jag har lyssnat igenom alla avsnitt av The History of Rome.

Russian Rulers History Podcast Jag är på avsnitt 69, mer eller mindre. Jag tappade bort exakt vilket avsnitt jag var på när jag fick installera om appen för att jag bytte telefon.

The History of China Tappade bort vilket avsnitt jag var på för den här också.

The British History PodcastHar inte börjat lyssna på den här än, men den verkar bra.

Irish History Podcast – Har inte börjat lyssna på den här heller än, men den verkar också bra.

The History Chicks

Historiepodden

Vetenskapsradion HistoriaBrukar lyssna på nästan varenda avsnitt, förutom de avsnitt där de ältar världskrigen för femhundrasjuttioelfte gången.

WDR 5 Satire am Morgen

Friday Night Comedy from BBC Radio 4 Showerna växlar. Jag gillar The News Quiz men inte The Now Show eller Dead Ringers.

Lanzkampen

Ångestpodden

Psyket

Psykiatrikerna

De poddar som handlar om ett rikes eller områdes historia lyssnar jag på ett avsnitt i sänder i tur och ordning. De poddarna fungerar som en följetong där avsnitten hänger ihop. Annars är det bara Sveriges Radio-programmen Språket och Oförnuft och Känsla som jag följer systematiskt och lyssnar på alla avsnitt. När det gäller resten av poddarna laddar jag ner och lyssnar på de avsnitt som verkar vara intressanta. Musikpoddar brukar jag ibland lyssna på när jag är ute och promenerar. Har ännu inte hittat några musikpoddar med svensk musik som man kan ladda ner och lyssna på.

Information om poddar
Poddar (också kallat poddradio eller podcasts) är radioprogram som man lyssnar på via internet istället för via radiovågor. Man använder alltså inte radiomottagare för att lyssna. Många poddägare publicerar varje avsnitt som en ljudfil på sin egen hemsida (ofta i form av en blogg). Dessutom sänds många poddar via exempelvis iTunes eller Soundcloud. De flesta poddradioprogram kan man prenumerera på i en poddapp (finns flera olika på Google Play eller Apple App Store) där man kan ladda ner de avsnitt man vill lyssna på i appen. Det gör att man kan lyssna på avsnitten även när man saknar (snabb) internetuppkoppling. Eftersom man inte behöver vara inom räckhåll för radiovågorna för att lyssna på poddar kan man lyssna på radioprogram från hela Sverige och från hela världen.

Körerna kommer och går, men körsången består

Jag har under mitt liv ägnat oerhört många timmar (och en hel del pengar) åt att spela, dansa och sjunga.

På tal om sång satt jag just och försökte komma ihåg alla körer jag har sjungit i. Det har blivit några stycken under årens lopp.

Jag tror att jag sjöng i en skolkör i mellanstadiet. Jag har i alla fall suddiga minnen av att ha sjungit i vad som verkar vara körkonserter i min låg- och mellanstadieskola, och bland mina mängder av notpapper har jag kvar noter på enkla visor och en liten barnmusikal som troligen är från den kören. Så det var – antagligen – kör nummer 1.

Sedan sjöng jag i skolkören på högstadiet. Det var kör nummer 2.

På gymnasiet fick jag inte sjunga i skolkören för den var bara öppen för elever på musikprogrammet och jag gick det naturvetenskapliga programmet. Då sjöng jag istället i Pingstkyrkans gospelkör. Det var kör nummer 3. Men det varade inte särskilt länge. Pingstkyrkan var lite väl kyrklig för min smak.

Efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala. Där sjöng jag ett tag i en gospelkör för studenter. Det var kör nummer 4. Gospelkören drevs av studentprästerna.

Sedan startade Philochoros, en av alla de dansföreningar jag dansade i, en folkmusikkör som jag sjöng i under några år. Det var kör nummer 5. I den kören sjöng vi folkmusik i stämmor efter noter.

Efter att Philochoros kör upphörde var jag med från början i en nystartad folkmusikkör i Uppsala som sjöng folkmusik i stämmor på gehör. Den kören, som från början hette Uppsala Folkmusikkör, var kör nummer 6. Folkmusikkören flyttade efter ett par år från Uppsala till Stockholm, men jag pendlade till Stockholm och fortsatte sjunga i den kören i många år. Folkmusikkören hade flera namn under tiden jag var med eftersom kören bytte namn varje gång den flyttade, även inom Stockholm, men på sistone har den helt enkelt hetat Stockholms Folkmusikkör.

Till slut tröttnade jag på kvällspendlingen mellan Stockholm och Uppsala. Då började jag istället sjunga i Eriksbergskören som är en av Uppsalas många kyrkokörer. Det var kör nummer 7. Efter att ha sjungit enbart på gehör i många år blev det en liten utmaning att ställa om till att sjunga efter noter igen, men det gick bra.

Jag trivdes bra i Eriksbergskören, men våren 2015 fick jag ett vikariat i Sandviken. Det innebar att jag var tvungen att flytta från Uppsala. I Sandviken sjöng jag först i damkören Opalen. Det var kör nummer 8. Opalen var en liten kör. Vi var bara 4-5 altar i altstämman. Den vikarierande körledaren för Opalen slutade dock utan att det fanns någon ersättare vilket gjorde att den kören tog en paus. Jag började då istället sjunga i Sandvikens kyrkokör. Det var kör nummer 9.

Mindre än ett år efter att jag hade flyttat till Sandviken var det åter dags att flytta till ett nytt jobb, denna gång i Älvsbyn. Här i Älvsbyn sjunger jag både i Älvsby kyrkokör och i den blandade kören Nya Toner. De är alltså kör nummer 10 och 11.

Att sjunga i kyrkokörer har väckt mitt intresse för att sjunga klassisk musik i kör, så på senare tid har jag börjat fundera på om det inte vore kul att sjunga i en kammarkör. Kanske blir det min nästa körutmaning…

Nästa konsert med Nya Toner är den 30 oktober kl 18 i Älvsby kyrka.

Den 18 december blir det en stor julkonsert med både Nya Toner och Älvsby kyrkokör kl. 18 i Älvsby kyrka.

Körresa

I början av juni var jag på körresa till Prag med en av de två körer jag sjunger i nu. Trots att jag har sjungit i olika körer i ett par decennier var detta faktiskt min första körresa. Vi övade våra sånger, vi sjöng bejublade minikonserter ute på gatorna i Prags turistkvarter och under ett av valven till den berömda Karlsbron och så hade vi en större konsert i en gammal kyrka med fantastisk akustik.

Övning inför konserten.
Övning inför konserten.

Men förutom allt sjungande hade vi även tid att turista i Prag, som är en mycket vacker stad.

ErikaGroth-5981
Husen i Prag är ofta vackert utsmyckade. Särskilt i turistkvarteren i gamla stan.
ErikaGroth-5997
Jag är alltid fascinerad av vattenkastarna, eller gargoylerna, på gamla kyrkor.
Fejkad stalaktitvägg i en offentlig trädgård.
Fejkad stalaktitvägg i en offentlig trädgård.
Den fejkade stalaktitväggen inkluderar bland annat grodor, ugglor och ormar.
Den fejkade stalaktitväggen inkluderar bland annat grodor, ugglor och ormar.
Ett av mina favorithus i Prag.
Ett av mina favorithus i Prag.

Vi hade en dag i Prag utan inbokade gruppaktiviteter när vi kunde göra vad vi ville. Många valde att åka till koncentrationslägret Theresienstadt, men jag har varit där tidigare så jag åkte istället till Prag Zoo. Prag Zoo är ett gigantiskt zoo som har i princip varje sorts djur man kan tänka sig. Zoot ligger draperat över en kulle i norra delen av Prag och nås från centrum via en kombination av spårvagn och buss. Det blir många kilometer att gå längs stigarna om man vill se allt. Med tanke på att Prag är en av de mest populära turiststäderna i världen var jag lite förvånad över att all information på zoot bara var skriven på tjeckiska, inklusive menyerna på restaurangerna.

ErikaGroth-6041
Någon verkade ha gått lös med pastellfärger i vissa av apornas inhägnader.
ErikaGroth-6044
Babyorangutangen var fullt upptagen med att leka.
Det var stor skillnad på djurens inhägnader. Jag tyckte synd om isbjörnarna som levde i en ganska liten, inglasad bur och uppenbarligen inte trivdes så bra med det.
Det var stor skillnad på djurens inhägnader. Jag tyckte synd om isbjörnarna som levde i en ganska liten, inglasad bur och uppenbarligen inte trivdes så bra med det.
Girafferna däremot kunde vandra fritt i en gigantisk inhägnad med en fantastisk utsikt.
Girafferna däremot kunde vandra fritt i en gigantisk inhägnad med fantastisk utsikt.

ErikaGroth-6072

En gullig babyelefant.
Babyelefanten var gullig.
Naturligtvis fanns det aktiviteter för barnen. Kan du springa lika snabbt som en gepard?
Naturligtvis fanns det aktiviteter för barnen. Kan du springa lika snabbt som en gepard?
Djuren i burarna har inte så mycket att göra. De som inte vankar fram och tillbaka ligger ofta och latar sig.
Djuren i burarna hade inte så mycket att göra. De som inte vankade fram och tillbaka låg ofta och latade sig.
Gorillan med babyn på magen var populär.
Gorillan med babyn på magen var populär.
Uttråkad!
Uttråkad i hängmattan.
Småaporna tillhör mina favoriter på zoon.
Småaporna tillhör mina favoriter på zoon.
Przewalskihästar är den enda kvarvarande vilda släktingen till den domesticerade hästen. Som biologistudent gjorde jag ett litet forskningsprojekt om hästens domesticering som inkluderade att jämföra Przewalskihästar med domesticerade hästar.
Przewalskihästen är den enda kvarvarande vilda släktingen till den domesticerade hästen. Notera ränderna på benen. Som biologistudent gjorde jag ett litet forskningsprojekt om hästens domesticering som inkluderade att jämföra Przewalskihästar med domesticerade hästar.
Den här fågeln med sin uråldriga look tror jag heter träskonäbb på svenska.
Den här fågeln med sin uråldriga look tror jag heter träskonäbb på svenska.
När man ser sådana här fåglar är det lätt att förstå att fåglar är ättlingar till dinosaurierna.
När man ser sådana här fåglar är det lätt att förstå att fåglar är ättlingar till dinosaurierna.
ErikaGroth-6126
En ståtlig och färgglad kasuar.

Det sorgliga med zoon är alltid påminnelsen om att många av djuren där snart kommer att vara helt utrotade i det vilda. Deras enda möjlighet att fortsätta existera som art är som fångar i inhägnade miljöer som skiljer sig ganska mycket från deras naturliga miljö.