Användbar tatuering

Bildutdrag från tweeten ovan:

Foto: Sky Stevens (foto från tweeten)

Jag har aldrig känt mig lockad att skaffa en tatuering. Förutom möjligen denna. Att tatuera en linjal på handen vore faktiskt riktigt praktiskt…

Tranorna har anlänt

Såg årets första trana idag på vägen hem från jobbet.

Var rätt trött eftersom jag tidigare på dagen hade kört de 18 milen mellan Arjeplog, där jag jobbade i går eftermiddag och kväll, och mitt kontor i Älvsbyn. Men jag piggnade till lite när jag såg en trana stå och beta på den fortfarande ganska snötäckta åkern i Norra byn i utkanten av Älvsbyn.

Det är i sig rätt ironiskt att mitt jobb, som syftar till att minska miljöproblemen och motverka klimatuppvärmningen, involverar en rejäl dos resande. Men verkligheten är ofta väldigt långt från att vara rationell och logisk.

Och i Vistträsk har jag sett svanar varje gång jag har kört förbi den här veckan. Så flyttfåglarna håller definitivt på att anlända här uppe nu. Våren är äntligen på väg.

Funktionell dumhet – inte min starkaste sida


Funktionell dumhet innebär att man är kompetent och gör sitt jobb som man ska, men utan att kritiskt reflektera över om det är meningsfullt eller samhällsnyttigt.

Funktionell dumhet är jag hopplös på. Jag ifrågasätter tvångsmässigt allt. Och ser bristfälliga strukturer överallt.
-Varför gör vi egentligen så här? Det här är ju vansinne!

En av de psykologer jag hamnade hos när jag blev sjuk kom fram till att allt detta ifrågasättande är intelligent men inte särskilt hälsosamt. Särskilt inte eftersom jag har en tendens att försöka lösa de problem jag ser, vilka i verklighetens vansinnigt ologiska strukturer ofta är olösliga.

Intelligent eller inte, hälsosamt eller inte, oavsett vilket kan jag lova att det inte är ett bra sätt att passa in. Betyder detta att jag är för dum? Eller för smart? Eller både och på samma gång? Vet inte. Kanske kan man skylla på min forskarutbildning som definitivt förstärkte den sidan av mig. Men sanningen är att jag var sådan redan som barn, även om jag då var mindre tuff och frispråkig, så det är knappast rimligt att förvänta sig några större förändringar på den punkten. Och som allt annat har det haft både positiva och negativa effekter på mitt liv.

Min brist på funktionell dumhet får nog både jag och alla andra helt enkelt lära sig leva med. Man kan ju inte vara bra på allt.

Aitikgruvan

I veckan besökte jag Aitikgruvan i Gällivare med jobbet. Förutom att besöka gruvan träffade vi även representanter från miljö- och byggkontoren på Gällivare kommun. Resan var särskilt intressant med tanke på att Boliden planerar att öppna en liknande gruva i Laver som ligger i vår kommun. Mötet med Boliden handlade mest om gruvans miljöarbete men vi hann även med en rundtur i själva gruvan som är ett gigantiskt dagbrott.

Man kan se själva malmkroppen som ett snedställt fält med grön och rödbrun färg längs den bortre väggen i dagbrottet. I Aitik bryter de huvudsakligen koppar. Förutom koppar innehåller malmen även bland annat guld och silver.

Tyvärr bjöd inte Gällivare på särskilt trevligt vårväder. Det blåste kallt och växlade mellan sol och snö under rundturen i gruvan. Det var bara att ta på sig vinterjacka, vantar och mössa.

Hela gruppen rymdes i skopan. Jag står längst till vänster i bilden. De vita strecken på bilden är snöflingor.

2016 har inneburit stabilitet

Politiskt sett har 2016 inte varit något höjdarår. Nationalism, populism och främlingsfientlighet har haft beklagligt stora framgångar både i Sverige och utomlands. Men för mig personligen har 2016 varit det bästa året på mycket länge.

För knappt ett år sedan började jag på mitt nuvarande jobb. Detta är första gången någonsin som jag har en tillsvidareanställning. Att äntligen ha ett fast jobb har gett mig stabilitet. Det ger en ekonomisk trygghet som gör att jag inte längre tvingas leva några dagar i taget utan kan börja planera långsiktigt. Det kaos som har varat sedan min doktorandanställning avslutades 2009 är till slut över en gång för alla.

Att bo och leva på en liten ort har också gjort att mitt tidigare alltför stressiga liv har lugnat ner sig och jag ser med tillförsikt fram emot 2017.

Rekryteringskonsulter

Det borde väl räknas som någon sorts framgång när rekryteringskonsulter börjar kontakta mig för att ”tipsa” om jobb inom den bransch jag faktiskt jobbar i istället för jobb inom IT-branschen.

I åratal har blockeringsfunktionen på min telefon fått jobba hårt för att blockera mängder av samtal från irriterande rekryteringskonsulter som vill att jag ska jobba som java-programmerare, något som jag lindrigt sagt inte är det minsta intresserad av.

Det märkliga är att alla dessa ”IT-konsulter” som ringer jämt och ständigt uppenbarligen inte kan ett skvatt om IT. Om de bara ides lära sig hur man faktiskt använder grundläggande söktjänster som Google, LinkedIn, Upplysning.se, Eniro.se, Hitta.se och så vidare skulle de på egen hand kunna upptäcka att jag inte alls är programmerare och dessutom ta reda på vilket telefonnummer som går till vilken Erika Groth i det här landet.

De företag som anlitar dessa klantskallar är antingen oseriösa eller grundligt inkompetenta, så varför i hela fridens namn skulle jag vilja arbeta för dem ens om de faktiskt erbjöd mig ett jobb inom mitt område?

Den sjuka jobbstressen


En bra film av Arbetsmiljöverket om ett stort och allvarligt hälsoproblem – den sjuka jobbstressen. Ett problem som Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som träder i kraft den 31 mars 2016 är tänkta att motverka.

2015 har varit förändringarnas år

För ett år sedan var jag mycket nervös men också försiktigt hoppfull. Jag ägnade all min tid och ork åt mitt stora projekt – att få min karriär att växla spår under 2015. Och det har jag lyckats med.

Eftersom pengarna höll på att ta slut började jag söka jobb redan under de sista kurserna på vidareutbildningen i miljö- och hälsoskydd för naturvetare som jag gick i Stockholm. Och under våren fick jag ett vikariat som miljö- och hälsoskyddsinspektör i Sandviken. Då hade jag börjat på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd men det var långt ifrån klart. Jag flyttade från Uppsala till Sandviken i maj och har nu arbetat där som miljö- och hälsoskyddsinspektör med inriktning mot miljöskydd i 8 månader. Det har visserligen varit en kaotisk tid eftersom jag kom till en organisation som var mitt uppe i flera stora förändringar, men det har också varit mycket lärorikt.

Förutom att arbeta gjorde jag också klart mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd under tiden i Sandviken. Jag är faktiskt rätt stolt över att jag har orkat göra klart examensarbetet samtligt som jag jobbat. Många som får jobb under utbildningen brukar nämligen strunta i att göra klart den och ta ut sin examen. Ärligt talat handlar mitt examensarbete mer om hydrologi och GIS än om miljö- och hälsoskydd, men resultatet har i alla fall betydelse för fysisk samhällsplanering och för hur man bedömer risken för översvämning. Det är nära nog och jag valde medvetet ett projekt som jag kunde utföra hemma samtligt som jag jobbade. Examensarbetet är nu inlämnat för betygsättning så jag bör kunna ta ut min magisterexamen i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet i början av nästa år. Det är ironiskt att lösningen på problemet att jag har för många och för höga examina för att fungera på den svenska arbetsmarknaden är att skaffa ytterligare en universitetsexamen, men nu är det så verkligheten ser ut…

Vikariat varar ju inte för evigt så under hösten var det dags att börja söka jobb igen. Denna gång lyckades jag för första gången i mitt liv få en tillsvidareanställning! Så strax innan jul gick flyttlasset tillbaka upp till mitt barndoms hemregion Norrbotten. Fast inte till min gamla hemstad Boden utan till grannkommunen Älvsbyn. Där börjar jag jobba efter nyår.

Jag har alltså under det senaste året lyckats växla spår från att arbeta med grundforskning inom universitetsvärlden till att använda mina kunskaper om både naturvetenskap och juridik för att skydda miljön och folkhälsan. Det tror jag har varit ett viktigt steg i rätt riktning för mig. Jag vet lika lite som någon annan vad som kommer att hända i framtiden men när det gäller min egen framtid känner jag mig mer positiv och hoppfull än vad jag gjort på länge.

Vad gäller den här bloggen så har den även under 2015 huvudsakligen varit en fotoblogg men tanken är att jag ska komma igång med att skriva lite mer igen under 2016.

De populäraste* inläggen på den här bloggen är:

1. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat (2)
2. När Suorvadammen brister (1)
3. Växternas evolution (ny)
4. Lönnen i december (ny)
5. Bokrecension: En underbar torsdag (4)

Ettan och tvåan har ohotade behållit sin popularitet under flera år nu även om deras inbördes ordning varierar. Däremot har kampen om tredjeplatsen som vanligt varit hård.

Själv skulle jag vilja lyfta fram inlägget ”Evolution – en fråga om tro?” från i februari 2015 som jag tycker är det bästa jag har skrivit här på bloggen.

*Avser antal besök på webbsidan i en webbläsare under den senaste månaden. Statistiken inkluderar inte de som läser bloggen via RSS-läsare. Förra årets placering anges inom parentes.

Väs

ErikaGroth-En av de trevligare sidorna av mitt nuvarande jobb är att jag ibland får möjlighet att tillbringa någon timme med att promenera i skogen på arbetstid. I bra väder dessutom. Så tillbringade jag eftermiddagen idag. På vägen tillbaka höll jag på att trampa på den här. En ganska liten huggorm.

Detta är faktiskt en av de få gånger jag har sett en levande orm i det vilda.

Bilden är tagen med min jobbkamera, det vill säga min jobbtelefon, och beskuren.

Jag läser din blogg men det syns inte

Jag är nog lite av en hycklare. Som i princip alla bloggare håller jag koll på hur många som besöker bloggen via webben och vilka inlägg som får flest besökare. Men själv läser jag huvudsakligen andras bloggar i flödesläsaren Feedly (i form av en mobilapp) för det är så enormt mycket enklare och mer praktiskt än att själv hålla koll på när en massa olika bloggsidor på webben uppdateras. Det gör att mina besök inte registreras på de bloggar jag följer trots att jag läser alla deras inlägg. Dessutom gör appen det svårt att komma åt att kommentera bloggarna så jag kommenterar inte så ofta andras bloggar. Trots att jag själv blir glad när andra kommenterar min blogg.

Nåja, för att ändå ge lite ära åt de bloggar jag följer så länkar jag här till alla bloggar och tidskrifter som jag för tillfället följer i min flödesläsare.

Som ni märker följer jag många fotobloggar, speciellt många kvinnliga naturfotografer. Här hämtar jag mycket inspiration till mitt eget fotograferande. Förutom att följa privata bloggar i flödesläsaren så använder jag den även för att läsa vetenskapliga tidskrifter och för jobbinformation. Fast eftersom jag inte längre jobbar som forskare så följer jag numera bara en vetenskaplig tidskrift.

Har du tips på någon bra blogg som du följer?

Foto

Bild & Naturhistoria
Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus bloggar
Fotograf Cecilia Bergman
erika ahlberg’s foto
Fotograf Patrik Larsson
Hilda’s Naturblogg
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
Loose and Leafy
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Naturfotomagasinet
Anna Ulmestrand Photo
Uppsala Fotografiska Sällskap (informationssida från min fotoklubb)
Vading-bilder
Veronica Hjorts bilder

Livsstil

Fjällripans blogg
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap (mer eller mindre)

Aardvarchaeology
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad (naturvetare & miljö- och hälsoskyddsinspektörer)

Miljö- och hälsoskyddsbloggen
Naturvetarbloggen

Frilansande och skrivande

The Freelancery
The Science Writers’ Handbook
The Open Notebook
Who Pays Writers?

Vetenskapliga tidskrifter

Geology

Vänner

Ein Austausch und ein Abenteuer
spela fela