Rönnen i februari

Nu i februari har solen så smått börjat återvända. Jag hade hoppats att väderprognosen om klart väder under helgen skulle infrias så att solen skulle lysa på rönnen, men jag väntade förgäves. Molnen skingrades visserligen till slut, men då var det eftermiddag. Solen hade hunnit sjunka ner bakom vårt hus så rönnen stod ändå i skugga.

Vi hade några rejäla snöstormar i januari. Då hade vi snö över knäna på mig varje gång. Det var till och med jobbigt att öppna ytterdörren efter en av de värsta stormarna då ungefär en halvmeter snö hade tryckts upp mot dörren av vinden. Jag har även fått skotta fram min bil några gånger, vilket jag börjar bli ganska less på. En av mina grannar kan för närvarande inte köra bil av hälsoskäl så hans bil har inte skottats fram den här vintern. Gör man inte det i de här trakterna förvandlas bilen till den snöhög som syns på nedre bilden.

För mig händer det rätt mycket på jobbet just nu. Jag har fått delvis nya arbetsuppgifter, vilket jag är nöjd med. Men det är samtidigt något rörigt på jobbet just nu för vår avdelning har delvis omorganiserats, vår tidigare avdelningschef har gått i pension så vi har precis fått en ny chef och dessutom har kommunchefen på den kommun jag jobbar på precis sagt upp sig. Allt detta mitt i en pandemi, vilket gör allt ännu mer oförutsägbart.

******************************************************
IN ENGLISH:

Now in February the sun has, little by little, started to return again. I had hoped that the the weather forecast promising clear weather during the weekend would be fulfilled so that the sun would shine on the rowan, but I waited in vain. The clouds did finally disperse, but by then it was afternoon. The sun had descended too low behind our house for the sunshine to reach the tree.

We had some heavy snowstoms during January. The snow reached above my knee every time. It was even hard to open the front door of our house after one of the worst snowstorms when the wind had pushed about half a metre of snow against the door. I’ve had to dig out my car from under the snow a few times, and I’m getting rather tired of it. One of my neighbours cannot drive at the moment for health reasons so he hasn’t dug out his car this winter. When you don’t do that in this part of the world the car will transform into the snow pile in the lower photo.

For me several things are changing at the same time at work right now. I have partly new job tasks, which I’m quite pleased with. But things are also somewhat confused at the moment because our department has just been partly reorganized, our previous department manager has just retired so we have a new manager and on top of that the municipal manager of the municipality where I work has just resigned. All of this in the middle of a pandemic, which adds to the general confusion.

******************************************************

Fotona är tagna den 7 februari 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i januari

I år har jag bestämt mig för att följa rönnen som står vid vår parkering, granne med förskolans lekplats. Eftersom jag tillbringar den mesta delen av min tid hemma så länge pandemin fortsätter att plåga samhället är det praktiskt att följa ett träd som växer där jag bor. Trots att rönnen är en favorit hos fåglarna finns det fortfarande några hopskrumpnade, frysta rönnbär kvar på trädet. Det har snöat på sistone så nu är träden täckta med snö. Nu under januari har plötsligt blivit kallare så att det känns faktiskt som vinter, även om den nuvarande temperaturen på -16°C fortfarande är sisådär 15 grader varmare än jag skulle förvänta mig i den här regionen i januari. Nu har vi bara några timmar dagsljus mitt på dagen. Och det ljuset är blått, inte vitt.

Personligen föredrar jag de varmare vinterväder som vi hittills har haft även om det är onaturligt. Jag är inget stort fan av kalla och isiga vintrar men eftersom jag jobbar här uppe får jag stå ut med dem. Den här vintern har vädret hittills varit cirka 10-20 grader varmare än vad jag skulle förvänta mig givet det ”normala” klimat jag växte upp med. Naturligtvis är ett i snabb takt allt varmare klimat generellt sett väldigt dåliga nyheter för människor som bor där inte är svinkallt till att börja med, och det inkluderar större delen av världens befolkning. Det inkluderar särskilt producenterna av mycket av den mat jag gillar. Även om jag skulle uppskatta att bli av med iskalla vintrar vill jag inte behöva offra mina möjligheter att äta god mat för att åstadkomma det. Så min önskan för det nya året är att vi bränner (och deponerar) åtminstone lite mindre jox av allehanda slag i år än vi gjorde förra året.

******************************************************
IN ENGLISH:

This year I’ve decided to follow the rowan that grows in our parking lot, next door to the kindergarden playground. Since I spend most of my time at home while the pandemic continues to plague our society it’s convenient to follow a tree that grows where I live. Even though the rowan is a bird favourite there are still some shriveled, frozen berries left on the tree. Lately it’s been snowing so now the trees are covered in snow. Now in January it has suddenly become colder so it actually feels like winter, although the current temperature of -16°C is still about 15 degrees warmer than I would expect in January this far north. At this time of year we only have a few hours of daylight in the middle of the day. And that light is blue, not white.

Personally I prefer the warm winter weather that we’ve had so far this winter even though it’s unnatural. I’m not a big fan of cold and icy winters but since my current work keeps me here I have to endure them. The weather this winter has so far been about 10-20 degrees warmer than I would expect here given the ”normal” climate that I grew up with. Of course a rapidly warming climate is generally really bad news for people that live where it’s not freezing cold to begin with, and that’s the majority of the world’s population. That especially includes the producers of much of the food that I enjoy. Although I would enjoy getting rid of freezing cold winters I don’t want to have to sacrifice the availability of good food to accomplish it. So my wish for the new year is that we burn (and deposit in landfills) at least a little less stuff this year than we did last year.

******************************************************

Fotona är tagna den 6 januari 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i december (klotpil) + Trädkandidater till nästa år

Älvsbyn, där pilträdet står och där mitt kontor är beläget, hade förra veckan den högsta uppmätta coronaincidensen i landet. Under våren och sommaren var Älvsbyn nästan helt förskonad från covid-19 men nu har smittspridningen tagit fart på allvar. Drygt 1 på 100 invånare i Älvsbyn testade positivt för covid-19 förra veckan (v.48). Jag har jobbat mestadels hemifrån sedan i våras och under de senaste veckorna har det blivit nästan 100 procent hemarbete. De gånger jag behöver lämna den lilla by där jag bor för att besöka Älvsbyn har på sistone utvecklats till en sorts komplicerad dans för att undvika att komma alltför nära andra människor. Att åka in till den större staden Piteå försöker jag numera undvika helt trots att det innebär att jag får avstå från en del matvaror som jag saknar. Årets avslutande bild på pilträdet tog jag i går. Jag var ledig då så jag kunde köra dit på förmiddagen när det var mindre människor ute på byn. Nu har vi snö, men det regnar och snöar om vartannat. Jag hoppas att snön kommer att vara kvar till jul, men med det här vädret är det inte säkert. Byn Sikfors där jag bor lyses i alla fall upp av alla julljus.

Last week the small town Älvsbyn, where the willow tree stands and where my office is located, had the highest measured infection rate of covid-19 in the country. During spring and summer Älvsbyn had almost no confirmed covid-19 cases, but now the virus is spreading fast. Just over 1 in every 100 people living in Älvsbyn municipality tested positive for covid-19 last week (week 48). I’ve mostly worked from home since spring and during the last few weeks I’ve worked almost exclusively from home. When I need to leave the little village I live in to visit Älvsbyn it has turned into a kind of complicated dance to avoid getting too close to other people. I try to completely avoid going into the larger town Piteå even though that means going without some food stuff that I really miss. I took this year’s final photo of the willow tree yesterday. I had the day off from work so I could drive there a couple of hours before lunch time when there are less people out in the town centre. Now we have snow, but rain and snow alternates. I hope that the snow will last until christmas, but with this weather that is uncertain. The village Sikfors, where I live, is at least now lit up by plenty of christmas lights.

Eftersom det verkar som att covid-19 kommer att fortsätta att vara ett problem en bra bit in på nästa år, trots utlovad tillgång på vaccin, funderar jag på att välja att följa ett träd som jag kan fotografera från min lägenhet under nästa år. Jag har två kandidater som jag funderar på. En rönn som står vid vår bilparkering och ett äppelträd som står innanför förskolans staket. Jag har idag testat att fotografera båda uppifrån genom fönstret från min lägenhet, men jag har inte bestämt mig för vilken jag ska välja.

Since it seems that covid-19 will continue to be a problem during much of next year, despite promises of available vaccin, I think I might choose a tree that I can photograph from my flat to follow next year. I have picked out two candidates. A rowan that stands next to our parking lot and an apple tree that stands inside the kindergarden fence. Today I tried to photograph both from above through the window of my flat, but I haven’t decided which to choose.

Fotona är tagna den 4-5 december 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i november (klotpil)

Nästan alla löv har nu fallit. Efter en snöstorm i mitten av oktober levde vi i ett vintrigt vitt sagolandskap ett tag. Men snön har smält bort och det är åter igen en mörk och regnig höst. Den dag jag tog bilderna var ganska kall så det hade bildats lite is på dammen.

Nearly all leaves have fallen now. After a snowstorm in mid-October we were living in a white winter wonderland for a while. But the snow has melted away and it’s once again a dark and rainy autumn. The day that I took the photos was relatively cold so the pond had started to freeze.


Den här tiden på året brukar jag normalt öva julsånger med kören inför den årliga julkonserten. Eftersom spridningen av covid-19 i Norrbotten har vänt uppåt igen med besked under de senaste veckorna lär det inte bli några körövningar eller någon julkonsert i år. Som ersättning lade jag in en video av körarrangemanget av Koppången med en sydsvensk kör. Koppången är en av de jullåtar som vår kör brukar sjunga till jul.


This time of year I normally practice christmas songs with our choir for the annual christmas consert. Since the spread of covid-19 in our region has risen rapidly again from very low levels during the last few weeks, the hope of resuming choir practices or having a christmas consert this year has been ruined once and for all. As replacement I posted a video of the choir version of the Swedish christmas song Koppången sung by a choir in southern Sweden, and an English version sung by classical opera singer Anne Sofie von Otter. Koppången is one of the songs that our choir usually sings every christmas.

Fotona är tagna den 9 november 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i oktober (klotpil)

Nu känner pilträdet att det är höst. Bladen har gulnat. Pilträdets blad har troligen något sorts vaxlager på utsidan för de känns plastiga när jag rör vid dem. Många av bladen har redan fallit av så att det går att se igenom kronan. Där uppe finns ett par fågelbon. Det har varit en väldigt varm höst i år. Fortfarande finns det blommande blommor vilket känns något bisarrt i mitten av oktober i Norrbotten.

The willow tree has finally noticed that it is autumn. The leaves have turned yellow. The leaves of the willow tree seem to be covered by a wax layer or something similar because they feel like plastic when I touch them. Many of the leaves have already fallen so now one can see through the tree crown. Up in the crown there are a couple of bird nests. Autumn has been very warm this year. There are still flowers in bloom which feels rather bizarre in the middle of October this close to the Arctic.

Fotona är tagna den 10 oktober 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i september (klotpil)

Hösten har kommit. Dagarna är fortfarande milda men kvällar, nätter och mornar är det bara några grader över nollpunkten. Idag när solljuset bröts genom fontänen i dammen blev resultatet ett vackert, pulserande och närmast hypnotiserande ljusspel som projicerades på pilträdet. Tyvärr gick det inte att fånga showen på bild med min kamera.

Autumn has arrived. At daytime the temperatures are still mild but during evenings, nights and mornings it’s only a few degrees above freezing. Today when the sunlight passed through the fountain in the pond it resulted in a beautiful, pulsating and almost hypnotising light show that projected onto the willow tree. Unfortunately it proved impossible to capture the light show with my camera.

Fotona är tagna den 12 september 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Höstskörd av ärtor och bönor

Min lilla 4 kvm odlingslott i början av juni när jag fick tillgång till den och kunde börja plantera:

Odlingslotten efter en månad:Odlingslotten efter två månaders odling:

Odlingslotten nu, lite drygt tre månader efter starten:Hösten har kommit. Dagarna är fortfarande milda men kvällar, nätter och mornar är det bara några grader över nollpunkten. Idag skördade jag de sista bondbönorna som jag sedan åt till lunch. Sockerärtorna får stå kvar för de ger fortfarande goda ärtskidor. Resten är redan skördat. Förutom mycket av bondbönorna som är förvällda och infrysta så är det också uppätet.

Broccolin och blomkålen blev ingen succé. De bildade aldrig några riktiga, stora huvuden utan gav bara små blomskott (”minihuvuden”) att äta. De flesta av de schalottenlökar som jag satte mellan bondbönorna verkar ha ruttnat bort i jorden för de var försvunna när jag försökte skörda dem. Bara några få schalottenlökar kunde därför skördas och ätas. Men i övrigt så gick det rätt bra. Rädisor, plocksallad, gräslök, mangold, sommarmorötter, sockerärtor och bondbönor gav alla riklig skörd. Sammantaget tycker jag därför att mitt första försök att själv odla grönsaker på friland har varit en framgång.

Jag har tillgång till odlingslotten till och med slutet på september så jag har några veckor till på mig att äta färska, egenodlade sockerärtor innan det är dags att helt städa bort resten av mina odlingsansträngningar denna sommar.

Trädet i augusti (klotpil)

Juni var het och torr. Juli var kall och regnig. Men idag var det varmt och soligt igen så det var ganska mycket folk i Lomtjärnsparken när jag besökte trädet. Att mata änderna genom att kasta brödbitar till dem är rätt populärt bland både stora och små. Nu i slutet av högsommaren är pilträdet som mest storslaget.

June was hot and dry. July was cold and rainy. But today it was warm and sunny again so there were quite a lot of people in Lomtjärn park when I visited the willow tree. Both children and adults seem to enjoy feeding the wigeons by throwing bread pieces. Now at the end of high summer the willow tree is at its most magnificent stage.

Fotona är tagna den 8 augusti 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Odlingslotten ger riklig skörd

Min lilla 4 kvm odlingslott för två månader sedan när jag fick tillgång till den och kunde börja plantera:

Odlingslotten efter en månad:Odlingslotten nu, efter två månaders odling:Redan för en månad sedan hade jag börjat skörda och under den senaste månaden har odlingslotten gett riklig skörd av rädisor, plocksallad, mangold, sockerärtor, gräslök och nu på sistone även de första sommarmorötterna. Morötterna är ännu ganska små men genom gallringsskördandet lär de kvarvarande bli större. Broccolin har dessutom äntligen börjat bilda små broccolihuvuden. Jag har provsmakat ett litet broccolihuvud men ännu är det inte dags att skörda. Även bondbönorna behöver mer tid på sig att mogna men det verkar som att de kommer att ge en stor skörd. De schalottenlökar som jag planterade mellan bondbönorna ser också ut att ha utvecklas bra, i den mån det alls går att se dem längre under den frodiga växtligheten på odlingslotten. Blomkålens första försök att bilda ett blomkålshuvud hade blivit totalt förstört och jag var på väg att helt ge upp på blomkålsplantan och rycka upp den men nu har den plötsligt börjat om och bildat ett nytt, vitt, blomkålshuvud så den får stå kvar med förhoppningen att det ändå ska bli en liten men ätbar skörd av blomkål.

Som ersättning för en rad med rädisor som jag tidigt skördade färdigt planterade jag i efterhand en lavendel som var tänkt att hjälpa till dra dit lite extra insekter som kan pollinera mina ärtväxter. Tyvärr blommade lavendeln över ganska snabbt, men kyrkan har planterat en hel blomrabatt med sent blommande insektspollinerade blommor längs kanten på odlingsområdet och där är det fortfarande fullt med främst humlor.

Jag har under semestern oftast besökt odlingslotten några gånger i veckan för att skörda. Eftersom det har regnat så mycket under de senaste veckorna har jag inte behövt åka dit för att vattna utan regnet har skött vattnandet åt mig. Dagens skörd bestod av sockerärtor (varav jag åt upp de flesta direkt på plats), mangoldblad, salladsblad, lite gräslök och rädisor i flera olika färger.Hela området med odlingslotter framför kyrkan, med blomrabatten med alla humlorna längst till höger: