Tranorna har anlänt

Såg årets första trana idag på vägen hem från jobbet.

Var rätt trött eftersom jag tidigare på dagen hade kört de 18 milen mellan Arjeplog, där jag jobbade i går eftermiddag och kväll, och mitt kontor i Älvsbyn. Men jag piggnade till lite när jag såg en trana stå och beta på den fortfarande ganska snötäckta åkern i Norra byn i utkanten av Älvsbyn.

Det är i sig rätt ironiskt att mitt jobb, som syftar till att minska miljöproblemen och motverka klimatuppvärmningen, involverar en rejäl dos resande. Men verkligheten är ofta väldigt långt från att vara rationell och logisk.

Och i Vistträsk har jag sett svanar varje gång jag har kört förbi den här veckan. Så flyttfåglarna håller definitivt på att anlända här uppe nu. Våren är äntligen på väg.

Brexit – på avstånd är komplett vansinne fascinerande att observera

För ett tag sedan började jag följa vad som händer med Brexit, och jag liksom fastnade. Särskilt i brittisk media som är mycket mer hänsynslös och rättfram mot politiker jämfört med svensk media. Av någon märklig anledning är det enormt fängslande att följa i realtid hur britterna, i slowmotion och mer eller mindre av misstag, fullständigt demolerar sitt eget politiska system. Brittiska politiker säger bara nej till allt som ens vagt påminner om ett konkret förslag. De säger till och med nej till att säga nej.

Men mitt i fascinationen tycker jag också synd om dem. Särskilt de britter som aldrig velat lämna EU, och det var nästan hälften av de som röstade i folkomröstningen för tre år sedan. I Skottland, där jag en gång för länge sedan bodde en period, var det mer än hälften som röstade nej till att lämna EU.

För britternas skull hoppas jag att de lyckas ta sitt förstånd till fånga och få stopp på eländet. Om inte annat för att de mest bara lyckas med att splittra sitt eget land. Men att EU bara beviljar britterna den ena förlängningen efter den andra kommer knappast att åstadkomma mer än att dra ut på plågan för alla inblandade.

Efter vintersolståndet

Nu går vi mot ljusare tider. Sägs det.
Kan inte säga att det känns så.
Världen känns mest dunkel.

Ja, ja, jag vet. Det mesta går upp och ner. Som en rullande våg.
Får alltid samma råd: Släpp taget och gunga med.
Är det tänkt att vågen ska gunga mig till sömns?
Att låta sig sövas ger kanske sinnesro. Men sen då?

Elementen lever sitt eget liv

Värmeelementen i min lägenhet lever sitt eget liv. Eftersom det blev lite väl varmt i lägenheten när uppvärmningen drog igång i början av vintern har jag slagit av alla element i den sammanhängande köket-vardagsrummet-hallen. De flesta av elementen där fungerade hur som helst inte. Men de två element som fungerade väl i bemärkelsen att de var väldigt varma bryr sig inte det minsta om att jag har skruvat av värmen helt och hållet på termostaterna. De förblir stekheta.

Funktionell dumhet – inte min starkaste sida


Funktionell dumhet innebär att man är kompetent och gör sitt jobb som man ska, men utan att kritiskt reflektera över om det är meningsfullt eller samhällsnyttigt.

Funktionell dumhet är jag hopplös på. Jag ifrågasätter tvångsmässigt allt. Och ser bristfälliga strukturer överallt.
-Varför gör vi egentligen så här? Det här är ju vansinne!

En av de psykologer jag hamnade hos när jag blev sjuk kom fram till att allt detta ifrågasättande är intelligent men inte särskilt hälsosamt. Särskilt inte eftersom jag har en tendens att försöka lösa de problem jag ser, vilka i verklighetens vansinnigt ologiska strukturer ofta är olösliga.

Intelligent eller inte, hälsosamt eller inte, oavsett vilket kan jag lova att det inte är ett bra sätt att passa in. Betyder detta att jag är för dum? Eller för smart? Eller både och på samma gång? Vet inte. Kanske kan man skylla på min forskarutbildning som definitivt förstärkte den sidan av mig. Men sanningen är att jag var sådan redan som barn, även om jag då var mindre tuff och frispråkig, så det är knappast rimligt att förvänta sig några större förändringar på den punkten. Och som allt annat har det haft både positiva och negativa effekter på mitt liv.

Min brist på funktionell dumhet får nog både jag och alla andra helt enkelt lära sig leva med. Man kan ju inte vara bra på allt.

I centrum av Wikipedia

Jag såg för någon dag sedan ett TED-föredrag som hävdade att om du klickar på den första länken i vilken artikel som helst på engelskspråkiga Wikipedia och sedan fortsätter göra samma sak kommer du nästan alltid till slut att hamna på artikeln Philosophy. Om du sedan fortsätter göra samma sak ska du efter en loop komma tillbaka till Philosophy.

Det är en intressant och rätt kul övning som är unik för uppslagsverk som Wikipedia som skapas på nätet av vem som helst som vill bidra och som saknar egentlig redaktör. Detta system verkar nämligen ha resulterat i att extremt många ord (även vanliga och vardagliga ord) i artiklarna länkar till en annan Wikipediaartikel. Samma övning kan mycket sällan göras för traditionella uppslagsverk. Traditionella uppslagsverk har nämligen redaktörer som tenderar att förutsätta att läsarna själva vet hur de gör för att slå upp ett ord som de hittat i en artikel. Annars hade ju läsarna inte hittat den första artikeln till att börja med.

De äldsta referenserna på nätet till idén att första länken i nästan alla engelskspråkiga Wikipediaartiklar förr eller senare leder till Philosophy verkar vara från i maj 2011 enligt vad jag kan hitta med google (exempel). Det finns så klart en Wikipediaartikel om fenomenet där det anges att det upptäcktes senast i maj 2008. Där anges hur man ska göra:

  1. Klicka på den första icke-kursiverade länken i artikeltexten som inte står inuti en parentes.
  2. Ignorera externa länkar, länkar till den sida du är på och röda länkar som leder till sidor som inte existerar.
  3. Stanna när du når ”Philosophy”, en sida som saknar länkar, en sida som inte existerar eller när du når en loop där du efter några sidor kommer tillbaka till en tidigare sida i kedjan.

Så jag testade att göra övningen med tio slumpmässigt utvalda ord på den engelskspråkiga Wikipedia och bara ett av dem ledde till Philosophy, vilket inte är så övertygande. Däremot hamnade jag för många av orden (inklusive för Philosophy, som alltså inte alls ledde tillbaka till själv själv) i denna loop av artiklar:

Science -> Knowledge -> Fact -> Reality -> Existence -> Universe -> Space -> Physical Body -> Physics -> Natural science -> Branches of science -> Science

Eftersom Wikipedia hela tiden uppdateras ändras länkkedjor över tid, men mitt (inte särskilt vetenskapliga) resultat tyder ändå på att det spontant verkar uppstå någon sorts kärna som har något med människors grundläggande förståelse av den fysiska världen att göra.

För skojs skull testade jag samma övning på svenskspråkiga Wikipedia. Där hamnade jag för fler än hälften av de ord jag testade i loopen:

Kunskap -> Teori -> Kontemplation -> Filosofi -> Intellektuell -> Intelligens -> Tänkande -> Medvetenhet -> Kunskap

Den loopen inkluderar ju faktiskt sidan Filosofi, som dessutom till och med loopar tillbaka till sig själv. Så för närvarande verkar idén att filosofi ligger i centrum för Wikipedia faktiskt fungera bättre på svenska än på engelska. Den svenskspråkiga loopen från kunskap verkar dessutom inte vara lika kopplad till förståelse av den fysiska världen utan handla mer om människors medvetenhet om det egna tänkandet.

Betyder skillnaden något i praktiken? Knappast. Men det är ändå kul att utforska vilka skillnader som uppstår mellan Wikipedia på olika språk.

Jag vill kunna blunda med öronen

Att människan skulle vara skapelsens, eller evolutionens, krona har du nog hört förr. Struntprat!

Om människokroppen vore perfekt designad av en skicklig designer skulle vi kunna blunda med öronen precis som vi kan blunda med ögonen. Men det kan vi inte.

Den som vill blunda för ljud måste släpa med sig verktyg som öronproppar eller hörselkåpor. De är varken diskreta, bekväma eller praktiska.