Det är sensommar. I bladvecken på gråalen sitter de vegetativa knopparna, redo att bilda nästa års skott. Några unga honblommor verkar ha torkat ihjäl och dött när trädgrenen de satt på dog. Andra har blivit befruktade och utvecklats till gröna alkottar. Även fjolårets numera bruna alkottar, som är öppna och har släppt ut sina frön, sitter också fortfarande kvar på trädet.
Om man tuggar albark ska man tydligen få fram en röd färg. Den verkar en gång i tiden ha haft religiös, eller åtminstone rituell, betydelse här i norra Skandinavien. Den användes exempelvis i en långdragen och komplicerad samisk björnritual där det ingick att kvinnorna i hemmet spottade röd tuggad albark på björnjägaren när han kom hem efter att ha fällt en björn. Det fanns även en gammal finsk björnritual som liknade den samiska, men jag har inte läst något om att den involverade albark. Alfärg användes även för att måla de berömda samiska trummorna.
******************************************************
IN ENGLISH:
It’s late summer. Between the leaves and stem of the grey alder axillary buds are preparing to form next year’s vegetative shoots. Some young female flowers seem to have dried up and died as the tree branch they were sitting on died. Others have been fertilized and have developed into green alder cones. Last year’s now brown alder cones, that are open and have released their seeds, also still remain on the tree.
If you chew alder bark it is supposed to produce a red dye. Once upon a time that seems to have had a religious, or at least ritual, signifiance here in northern Scandinavia. It was for exemple used in a long and complicated Sami bear ritual which included the women at home spitting chewed alder bark on the bear hunter as he returned home after having killed a brown bear. There was also a similar old Finnish bear ritual, but I haven’t read anything about alder bark being used in the Finnish version. Red alder dye was also used to paint the famous Sami ceremonial drums.
******************************************************
Fotona är tagna den 7 augusti 2022.
Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).
Sensommaren börjar övergå i höst, men asplöven är till största delen fortfarande gröna. Nya aspar har börjat växa upp, och kommer (om de inte huggs ner) att ersätta de som fälldes i våras.
Resterna av en storm?
Stubbarna efter de aspar som höggs ner i våras är så täckta av mossa att de ser ut att vara pälsklädda.
De flesta blommorna har för länge sedan blommat över och omvandlats till frukter och frön, men ännu är det några som blommar.
Barnvantar på en pinne. Alla hänger upphittade kläder på pinnar, staket eller liknade med avsikten att ägaren ska hitta och hämta dem, men är det någonsin någon som gör det?
En molnig sensommardag. Sommarblommorna håller på att blomma över. Asplöven darrar lite i den svaga vinden. Myror kryper upp och ner längs stammarna. Och på åkern bredvid asparna mognar kornen.
Nu är det högsommar. Luften är fylld av fågelsång och blomdoft. Och av både trevliga och mindre trevliga småkryp av alla slag. Asparna har hämtat sig sedan sist och de gröna asplöven darrar i vinden.
Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.
Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.
Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.