Asparna i juni

Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.

Summer has arrived at Sikfors village and the water is once again flowing in Pite river. It was a warm day when I brought my camera along for my monthly visit to the aspens so I extended the walk by taking a detour over the hydroelectric dam to enjoy the nice weather. But despite the nice summer weather this is a sad time for me since my father recently passed away.

Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.

Det hade dykt upp en liten nybyggd (ombyggd?) gångbro bredvid vägen nära asparna. Med en mötesskylt.

The aspens finally had their trembling aspen leaves, but they didn’t seem to be feeling so good. The leaves were pale and had autumn colours. Other aspens in the village also seemed unhealthy. Not sure why.

A newly built (rebuilt?) small footbridge had appeared beside the road close to the aspens. With a meeting sign.

Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.

Palt är en traditionell lokal delikatess i Norrbotten och särskilt i Piteområdet. För de som inte vet vad palt är (har upptäckt att det finns sådana människor): palt är en sorts kokta degbollar gjorda av riven rå potatis, mjöl och salt med en fyllning av salt fläsk. Palt liknar sörländska kroppkakor men har mer smak och betydligt fastare konsistens. Blodpalt gjort på nöt- eller renblod är också populärt men jag föredrar den klassiska vita palten. Palt äts alltid med lingonsylt och smör. Just smakkombinationen sött och salt är väldigt typisk för svensk mat. Få andra skulle exempelvis komma på idén att salta godis! För stora delar av lokalbefolkningen i Piteåområdet är palt en helig maträtt – säg aldrig något negativt om palt när du i närheten av Piteå!

Finished this little tree excursion with an outdoor lunch sitting in the sunshine at the camping restaurant eating palt.

Palt is a traditional local delicacy in Norrbotten county and especially in the Piteå region. For those who don’t know what palt is (I have discovered that such people exist): Palt is essentially boiled dumplings made from grated raw potatos, flour and salt with a filling consisting of salted pork. Palt is similar but not identical to kroppkakor, which is a common dish in southern Sweden. Blodpalt (blood palt) made with beef blood or reindeer blood is also popular but I prefer the classic white version. Palt is always eaten with lingonberry jam and butter. The sweet and salty combination of flavours is typically Swedish – that is why candy is often heavily salted in Sweden to the horror of many foreign tourists. Palt is a holy dish for most locals in the Piteå region – never say anything bad about palt if you ever happen to be around here!

Fotona är tagna den 5 juni 2019.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Sjungande fåglar i Hägnan

Förra helgen stannade jag till på friluftsmuseet Hägnan vid Luleå Gammelstad för en fika. Luften kring caféet ljöd av fågelsång.

Där fanns bland annat sädesärlor,
talgoxar,björktrastar,rödvingetrastar,
bofinkar, och gulsparvar med sitt karakteristiska i-i-i-i-i-i-u.På stigarna i skogen vid Hägnan låg snön fortfarande kvar men våren är ändå här. Videkissarna hade slagit ut och i en av hagarna gick ett par sömniga grisar och bökade.

Vårkoll vid Storforsen

Gjorde en utflykt till Storforsen i Piteälven igår och rapporterade in det fenologiska läget till Vårkollen. Det enda som fanns att rapportera var att björkarna ännu inte har börjat få några löv. Förutom björkar förekommer även vårkollsarterna sälg, hägg och tussilago i norra Sverige men inte blåsippor och vitsippor som är sydliga arter. Men vid den övre delen av Storforsen hittade jag bara björkar.Våren kom igång bra men har tyvärr kommit av sig de senaste veckorna. Mycket av snön ligger fortfarande kvar. Idag på Valborgsmässoafton har dessutom snön vräkt ner hela dagen så nu är allt snötäckt igen. Förra året gick älven innan Valborg men i år ligger isen ännu kvar även om den börjar spricka upp här och var. Själva Storforsen forsar för mycket för att kunna frysa på vintern fast igår verkade det vara ganska lite vatten i forsen för att vara vår och snösmältningstider.


Vårkollen – så här går det till
Vårkollen genomförs under 72 timmar under Valborgshelgen (29 april-1maj). Frågan i Vårkollen är: ”Hur långt har våren kommit hos dig?”.

Gå ut i naturen och kolla

  • blomningsläget för tussilago, blåsippa, vitsippa, sälg och hägg och
  • lövsprickningsläget för björk

Det är lika viktigt att vi får veta om blomningen/lövsprickningen

  • inte börjat än (inte börjat blomma; lövsprickning inte börjat)
  • pågår (blommar; lövsprickning pågår) eller
  • är över (överblommad; lövsprickning avslutad)

Sedan skickar ni in era observationer på www.vårkollen.se.

Klart!

Resultatet presenteras den 2 maj!

Vårkollen genomförs av Svenska Botaniska Föreningen och Svenska fenologinätverket. Målet är att få en ögonblicksbild av vårens utveckling i landet. Dessa data bidrar till den databas och forskning om klimatförändringens effekter som Svenska fenologinätverket stödjer under ledning av Sveriges lantbruksuniversitet.

Informationstexten om Vårkollen ovan är kopierad från ett utskick från Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket.

Storforsen

Den mest storslagna platsen i Älvsbyns kommun, och faktiskt en av de mest storslagna platserna i Europa, är Storforsen i Piteälven norr om Vidsel. Nu när jag bor i Älvsbyn brukar jag åka dit lite då och då. Ibland tar jag med mig kameran. De här bilderna är tagna för tre veckor sedan.

Eftersom forsen är så känd drar den mycket turister, särskilt på sommaren. Att se det forsande vattnet är visserligen mäktigt, men det är det kraftiga dånet av forsen som verkligen överrumplar en när man står vid vattnet.

ErikaGroth-6208ErikaGroth-6209ErikaGroth-6210ErikaGroth-6213ErikaGroth-6215ErikaGroth-6216ErikaGroth-6222ErikaGroth-6226ErikaGroth-6228Det går en stig, huvudsakligen på spångar, från hotellet som ligger nedanför forsen och nästan hela vägen upp till början av den kraftigt strömmande delen. Hela fallsträckan är 5 kilometer, men 60 av de 82 metrarnas fallhöjd utgörs av de sista 2 kilometerna.

ErikaGroth-6225ErikaGroth-6217En klassisk fotoövning när det gäller vatten är att variera slutartiden. Bilden ovan är tagen med en slutartid på 1/500 sekund. Bilden nedan är tagen med en slutartid på 1/20 sekund.

ErikaGroth-6218Precis som de flesta andra norrlandsälvar användes tidigare Piteälven för flottning av timmer. I samband med det styrde man om forsen för att få en flottbar älvfåra. Den gamla älvfåran kallas ”Döda fallet”. Döda fallet är bara delvis torrlagd och genomkorsas av stigar och rastplatser. Döda fallet är fullt av lugnare vattenflöden och mindre vattensamlingar som ofta lämpar sig utmärkt för fotografering. I Döda fallet kan man se geologiska fenomen som jättegrytor och repor i stenarna som orsakats av kombinationen stenar, vatten och friktion. Där brukar även de äventyrliga bada genom att hoppa ner i en av vattensamlingarna från en hög klippa.

ErikaGroth-6198ErikaGroth-6197ErikaGroth-6236ErikaGroth-6237ErikaGroth-6240Lyckades fånga ett par grodyngel på bild.

ErikaGroth-6219Bilden ovan är tagen med en slutartid på 1/250 sekund och bilden nedan med en slutartid på 1/20 sekund.

ErikaGroth-6220I Döda fallet växer kanelrosor (Rosa majalis). Fotot är taget på långt håll från en spång, så jag hade svårt att få själva blommorna skarpa.

ErikaGroth-6229I Döda fallet finns en utomhusscen. Bilden togs någon dag efter årets sista föreställning med baletten Trolltagen.

ErikaGroth-6242

Åsens flora: Ärtväxter

Kråkvicker (Vicia cracca). Familj: Ärtväxter (Fabaceae)

Den blå-lila kråkvickern kunde jag känna igen redan som barn, men då kallade jag den inte kråkvicker utan tandborste. Jag tyckte nämligen att den såg ut som en tandborste.

ErikaGroth-6288ErikaGroth-6294

Gulvial (Lathyrus pratensis). Familj: Ärtväxter (Fabaceae)

Gulvialen är klängigare än kråkvickern och klättrar på grannväxterna.

ErikaGroth-6300ErikaGroth-6302

Vitklöver (Trifolium repens). Familj: Ärtväxter (Fabaceae)

Vitklövern är ytterligare en växt som ofta dyker upp där människor håller till.

ErikaGroth-6278

Rödklöver (Trifolium incarnatum). Familj: Ärtväxter (Fabaceae)

Rödklöver är lik skogsklöver (Trifolium medium), men skogsklöver ska normalt inte finnas här enligt floran. Skogsklövern har lansettlika blad medan rödklövern har mer avlånga eller äggrundade blad, ofta med en ljus fläck på ovansidan. När jag var liten brukade jag pilla loss de enskilda blommorna på rödklövern och suga ur den söta nektarn.

ErikaGroth-6284

Åsens flora: Ranunkelväxter

Smörblomma (släktet Ranunculus). Familj: Ranunkelväxter (Ranunculaceae)

Smörblommor känns igen på att den gula blomman har en sorts fettglas som gör att den ser ut att vara insmord med smör eller olja. I den här delen av Sverige ska det enligt floran finnas tre sorters smörblomma: revsmörblomma (Ranunculus repens), vanlig smörblomma (R. acris) och majsmörblommor (R. auricomus-gruppen). Eftersom jag inte kommer ihåg hur bladen såg ut på den här, och de inte är med på bilden, kan jag inte avgöra vilken sorts smörblomma detta är.

ErikaGroth-6293

Åsens flora: Rosväxter

Hallon (Rubus idaeus). Familj: Rosväxter (Rosaceae)

Hallon är mitt favoritbär, tillsammans med åkerbär (Rubus arcticus).

ErikaGroth-6303

Femfingerört (Potentilla argentea). Familj: Rosväxter (Rosaceae)

Femfingerörtens blommor har fem gula kronblad och femfingerörtens blad är vanligtvis femfingrade. Blodrot (Potentilla erecta) har liknande blad men bara fyra kronblad. Blodroten har inte heller den silverfärgade behåringen på undersidan av bladen som femfingerörten har. Namnet blodrot kommer av att den inre delen av jordstammen är rödaktig.

ErikaGroth-6289

Rönn (Sorbus aucuparia). (Potentilla argentea). Familj: Rosväxter (Rosaceae)

Rönnens bärklasar brukar hänga mer eller mindre neråt, men den här pekade rakt upp i skyn.

ErikaGroth-6313

Åsens flora: Korgblommiga växter

Gullris (Solidago virgaurea). Familj: Korgblommiga växter (Asteraceae)

Gullris har massor av små, gul-orangea korgar som tillsammans ger ett, tja, risigt intryck. Typiskt för de korgblommiga växterna är att det som ser ut som blommor i själva verket är blomsterkorgar som innehåller mängder av pyttesmå blommor. Man skiljer på diskblommor som sitter i mitten och strålblommor som sitter längs kanten och har en långt, utstickande kronblad.

ErikaGroth-6292

Röllika (Achillea millefolium). Familj: Korgblommiga växter (Asteraceae)

Röllika är en växt som finns i princip överallt. Den tenderar att trivas på mark som är starkt påverkad av människor och är därför välbekant för många.

ErikaGroth-6287

Prästkrage (Leucanthemum vulgare). Familj: Korgblommiga växter (Asteraceae)

Prästkragen är också en välkänd växt som trivs på mark som påverkats av människor. Den vita och gula korgen är mycket lik baldersbrå (Tripleurospermum perforatum) men prästkragen har avlånga, tandade själkblad medan baldersbråns själkblad liknar dill. Även åkerkulla (Anthemis arvensis) har en liknande korg, men åkerkulla ska inte finnas i Norrbotten och dess själkblad är en sorts mellanting mellan prästkragens och baldersbråns.

ErikaGroth-6304

Någon sorts fibbla (troligen av släktet Hieracium). Familj: Korgblommiga växter (Asteraceae)

Det finns massor av olika sorters fibblor som ofta ser väldigt lika ut. Jag tror att den här tillhör släktet hökfibblor (Hieracium). Det finns tusentals arter av hökfibblor som delas upp i flera olika undergrupper (sektioner). Det här skulle möjligen kunna vara en flockfibbla (Hieracium umbellatum).

ErikaGroth-6310ErikaGroth-6311

Åsens flora: Dunörtsväxter

Mjölkört/Mjölke/Rallarros (Epilobium angustifolium). Familj: Dunörtsväxter (Onagraceae)

Den gigantiska rallarrosen finns i hela landet men är för mig norrlandsväxten framför alla andra. Det officiella svenska namnet på arten är mjölkört, eller möjligen mjölke, vilket i princip bara används av professionella botaniker. Och då vanligen bara på jobbet. Denna praktfulla växt har massor av olika lokala namn, men det absolut vanligaste namnet är rallarros. Rallarrosorna är nu högre än vad jag är lång och deras rosavioletta blommor ger färg åt skogar och vägkanter.

ErikaGroth-6299

Åsens flora: Lejongapsväxter

Gulsporre (Linaria vulgaris). Familj: Lejongapsväxter (Scrophulariaceae)

Gulsporren har lätt igenkännbara, vitgula blommor med en bullig, orange buckla på underläppen och en lång, smal, gul sporre. De här blommorna är fotograferade i starkt solljus vilket gör att de ser ut att lysa.

ErikaGroth-6286ErikaGroth-6285

Ögontröst (Euphrasia stricta). Familj: Lejongapsväxter (Scrophulariaceae)

Det finns mängder av olika arter och underarter av ögontröst som alla är väldigt lika varandra och dessutom hybridiserar. De flesta av dem växer dock inte här uppe i norr. Den enda ögontröstart som enligt floran ska vara vanlig i den här delen av Norrbotten är vanlig ögontröst (Euphrasia stricta). Andra ögontröstarter i länet är fjällögontröst (Euphrasia frigida) som finns i fjällen och strandögontröst (Euphrasia bottnica) som finns vid Bottenviken.

ErikaGroth-6261

Ängskovall (Melampyrum pratense). Familj: Lejongapsväxter (Scrophulariaceae)

Både skogskovall (Melampyrum sylvaticum) och ängskovall (M. pratense) finns i så gott som hela landet. De bästa sättet att försöka skilja på dem är att titta på blommorna. Ängskovallen har större blommor än skogskovallen. Enligt Ursings Fältflora (1999) är skogskovallens blommor dubbelt så långa som fordret medan ängskovallens blommor är 4-5 gånger så långa som fordret. Ängskovallens blommor är också oftast vita och gula medan skogskovallens är helt gula, men färgen kan variera. Både skogskovall och ängskovall växer på Åsen. Just det här exemplaret tror jag är en ängskovall.

ErikaGroth-6272

Ängsskallra (Rhinanthus minor). Familj: Lejongapsväxter (Scrophulariaceae)

Ängsskallran har gula blommor med blåvioletta sidotänder på överläppen. Namnet skallra kommer av de runda, platta kapslarna som ser ut som just skallror. Kapslarna blir bruna när de mognar.

ErikaGroth-6298