Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är
Nu har Stockholms universitet utfärdat min magisterexamen i miljö- och hälsoskydd.
Detta är min fjärde universitetsexamen. Jag har en filosofie magisterexamen i biologi, en filosofie licentiatexamen i biologi, en filosofie doktorsexamen i biologi och nu även en naturvetenskaplig magisterexamen i miljö- och hälsoskydd.
Vissa människor samlar på saker som exempelvis stenar eller frimärken eller verktyg. Jag verkar samla på universitetsexamina.
En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län
Nu kan mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet laddas ner som pdf från DiVA.
Syftet med den här studien var att reda ut om det verkligen stämmer att den ökade urbaniseringen i Stockholmsregionen under de senaste decennierna har påverkat avrinningen av dagvatten så att storleken på maximiflödena i vattendragen ökat. Samhällsplanerare med flera brukar anta att det fungerar på det sättet, men som ofta när det gäller vetenskap visade det sig att verkligheten inte stämmer med teorin. Ett resultat som jag egentligen är rätt nöjd med, för det är ju just när resultaten inte stämmer med förväntningarna som vetenskap blir kul.
Idag fick jag betyget på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd som jag lämnade in i december. Nu är äntligen alla kurser som ska ingå i min miljö- och hälsoskyddsexamen avslutade så idag kunde jag till slut lämna in examensansökan till Stockholms universitet.
Trots att jag har flera universitetsexamina sedan tidigare är examensarbetet i miljö- och hälsoskydd faktiskt det första ”riktiga” examensarbete jag har gjort. Min grundexamen i biologi (en femårig magisterexamen) avslutade jag istället med en ettårig forskarskola som ersatte det vanliga examensarbetet.
Jag valde att skriva examensarbetet i miljö- och hälsoskydd på svenska vilket var en utmaning i sig efter att nästan enbart ha skrivit vetenskapliga texter på engelska under många år.
Mitt examensarbete med titeln En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län kommer inom kort att publiceras online av Stockholms universitet så att de som är intresserade kan komma åt att läsa rapporten. Som biolog hade jag egentligen föredragit en slagkraftigare titel, men det var tydligen inte så populärt inom det geovetenskapliga fältet.
Knatter. Knatter. Knatter.
Så låter det när jag sitter på föreläsningen. Knattrandet från i runda slängar 10-15 tangentbord gör att jag måste koncentrera mig ordentligt för att höra vad läraren säger. Så när jag kommer hem efter en dags undervisning är jag väldigt trött.
Detta är nog den enskilt största förändringen som skett sedan jag läste min grundutbildning 1999-2004. Nu, tio år senare, använder fortfarande majoriteten av studenterna penna och papper för att ta anteckningar men andelen som istället skriver på en bärbar dator eller en surfplatta ökar sakta men säkert. Att skriva på en pekskärm låter inte mer än att skriva med penna och papper. Däremot det är mycket få som klarar av att skriva ljudlöst på ett tangentbord. Så knattrandet ökar i volym för varje ny student som överger pennan och pappret för tangentbordet.
Dessutom har studenterna numera tillgång till wifi på universitetet. Då är det lätt att börja titta på annat på sin skärm när man tycker att föreläsningen är tråkig. Tyvärr dras ögonen ofrånkomligen till saker som rör sig. Det är därför distraherande när personen framför en sitter och tittar på filmklipp eller konstant sitter och bläddrar mellan facebook och sina anteckningar under föreläsningen.
Men förutom detta är det faktiskt inte mycket som har förändrats på tio år. Studentvärlden fortsätter att (nästan helt) vara densamma som den alltid har varit.
Så där ja. Nu är jag officiellt antagen till miljö- och hälsoskyddsprogrammet vid Stockholms universitet. Jag tjuvstartade visserligen redan förra terminen men nu är jag alltså antagen på riktigt.
Så det blir ett år till av pendlande fram och tillbaka mellan Uppsala och Stockholm. Och det känns onekligen lite märkligt att vara student igen efter att ha stått på andra sidan katedern i flera år. Men vad gör man inte för chansen att få lämna universitetet och få ett riktigt jobb en vacker dag…