Rönnen i maj

April har haft aprilväder. Varmt och soligt vårväder ena stunden och bakslag med kyla, snö och hagel nästa stund. Men trots bakslagen har våren kommit och all snö på gården förutom de största snöhögarna från vinterns snöröjning har smält bort. Den riktiga vårens ankomst betyder även att rönnen äntligen börjar vakna till liv igen. Knopparna har brustit och de nya löven börjar lite försiktigt titta fram.

Strax efter att jag tagit fotona såg jag även en björktrast sitta i rönnen. Jag skymtade något som kan ha varit en björktrast bakom en buske förra veckan men idag är första gången i år jag helt säkert sett en björktrast. Ännu ett vårtecken.

Smittspridningen av covid-19 har rusat i höjden hos oss den här vintern. Vaccineringen som började redan innan jul går långsamt eftersom vår region inte får tillräckligt med vaccindoser. Den här veckan har Region Norrbotten äntligen startat fas 4, vilket betyder vuxna som inte tillhör en riskgrupp för svår sjukdom i covid-19. Nu får folk i åldersgruppen 50-59 år boka tid för sin första vaccindos. Så nästa grupp som får vaccin borde vara 40-49-åringar, vilket inkluderar mig. Kanske lyckas jag trots allt få min första dos vaccin mot covid-19 innan sommaren. Förhoppningsvis går det smidigare än den absurda kamp jag nyligen haft för att få en påfyllningsdos av TBE-vaccin.

******************************************************
IN ENGLISH:

April came with classical April weather. Warm and sunny spring weather one moment and setback with cold temperatures, snow and hail the next moment. But despite the setbacks it is now spring and all the snow on the courtyard except the largest snow piles from snow removal during winter has melted. The arrival of real spring also means that the rowan is finally waking up again. The buds have bursted and new leaves are shyly peeking out.

Just after taking the photos I saw a fieldfare (Turdus pilaris) sitting in the rowan. I think I might have seen a fieldfare behind a bush last week but today was the first time this year that I definitely saw a fieldfare. Another spring sign.

The covid-19 infection rate has skyrocketed this winter. Vaccinations started before Christmas but the vaccination rate is very slow since our region doesn’t get enough vaccine doses. This week Region Norrbotten finally started phase 4 of the vaccination program, which means adults that don’t belong to a risk group for serious illness from covid-19. Now people aged 50-59 can book an appointment for their first vaccination dose. So the next age group in line should be 40-49-year-olds, which includes me. Maybe I will manage to get my first dose of vaccine against covid-19 before summer after all. Hopefully that will work better than the absurd struggle I recently had to get a booster vaccine shot of tick-borne encephalitis (TBE) vaccine.

******************************************************

Fotona är tagna den 8 maj 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Ännu en valborg utan majbrasa

Majbrasan i byn är så klart inställd denna valborgsmässoafton. Och något körsjungande har det inte blivit för mig på drygt ett år nu. Så jag ”firar” valborg med att rapportera in (bristen på) blommande vårtecken där jag bor till Vårkollen som är en del av Naturens kalender.

Såg förresten årets första tranor i förrgår. Och jag tror att jag skymtade några björktrastar för någon dag sedan. Så även om växterna inte har kommit igång än håller åtminstone flyttfåglarna på att återvända.

För övrigt så både snöar och haglar det idag.

Insekterna vaknar till liv igen

Det var så varmt i solen att det gick att promenera utan jacka mitt på dagen idag. Förutom flera nässelfjärilar såg jag också en sorgmantel och en citronfjäril under dagens promenad. Även flugor och något enstaka vildbi har hunnit vakna till liv. Vad pollinerande insekter äter den här tiden på året är dock lite av ett mysterium. Det enda jag har hittat som blommar nu är gråal, och så några videbuskar där videkissarna precis har börjat tränga fram. Alen är vindpollinerad och därför värdelös som mat för pollinerande insekter. Det är alarnas fel att näsan rinner och det svider i ögonen! Så det är väl videblommorna som ensamma får stå för maten så här års. Men där har blomningen inte riktigt kommit igång ordentligt än.

I väntan på vårfåglarnas ankomst hit

Vårfåglarna har anlänt till Hornborgasjön. Dit går det för närvarande inte att åka i verkligheten men man kan alltid följa dem på avstånd via webbkamera.

Här hemma har jag hört någon enstaka svan men ännu inga tranor och jag har inte heller sett några vårfåglar ännu. Mest antagligen för att jag knappt stuckit näsan utanför den lilla byn Sikfors där jag bor under de senaste veckorna i ett försök att undvika att bli smittad med covid-19. Smittspridningen har varit omfattande både i fyrkantsområdet i allmänhet och i Älvsbyn i synnerhet de senaste veckorna.

Rönnen i april

På sistone har mycket av snön tinat bort. Det börjar till och med grönska så smått. Rönnen väntar fortfarande på att det ska bli dags att låta knopparna spricka.

******************************************************
IN ENGLISH:

Lately much of the snow has thawed. Small patches of greenery has even appeared. The rowan is still waiting for the right time to let the buds burst.

******************************************************

Fotona är tagna på påskafton den 3 april 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i mars

Vinter har övergått i vårvinter, vilket inte gör någon skillnad för rönnen. Det är fortfarande för kallt för att den ska vakna upp från sin vintervila. Men för oss människor gör det stor skillnad efter de långa, mörka vintermånaderna. På senare tid har det varit strålande sol och vårvärme i luften. Mycket av snön har smält, vilket tyvärr har gjort promenader utomhus till en farlig riskaktivitet eftersom det numera är glashalt. Det är så halt att för några dagar sedan åkte skolbarnen på skolan här intill skridskor över skolgården till isrinken!

******************************************************
IN ENGLISH:

Winter has turned into springwinter, which makes no difference for the rowan. It’s still too cold for the tree to wake up from its winter dormancy. But for us humans it makes a huge difference after the long, dark winter months. Lately the sun has been shining and spring warmth is in the air. Much of the snow has melted, which unfortunately turns taking a walk outside into a dangerous risk activity since the ground is now covered by slippery ice. It’s in fact so slippery that a few days ago the pupils at the elementary school next door skated across the schoolyard to the ice rink!

******************************************************

Fotona är tagna den 6 mars 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i februari

Nu i februari har solen så smått börjat återvända. Jag hade hoppats att väderprognosen om klart väder under helgen skulle infrias så att solen skulle lysa på rönnen, men jag väntade förgäves. Molnen skingrades visserligen till slut, men då var det eftermiddag. Solen hade hunnit sjunka ner bakom vårt hus så rönnen stod ändå i skugga.

Vi hade några rejäla snöstormar i januari. Då hade vi snö över knäna på mig varje gång. Det var till och med jobbigt att öppna ytterdörren efter en av de värsta stormarna då ungefär en halvmeter snö hade tryckts upp mot dörren av vinden. Jag har även fått skotta fram min bil några gånger, vilket jag börjar bli ganska less på. En av mina grannar kan för närvarande inte köra bil av hälsoskäl så hans bil har inte skottats fram den här vintern. Gör man inte det i de här trakterna förvandlas bilen till den snöhög som syns på nedre bilden.

För mig händer det rätt mycket på jobbet just nu. Jag har fått delvis nya arbetsuppgifter, vilket jag är nöjd med. Men det är samtidigt något rörigt på jobbet just nu för vår avdelning har delvis omorganiserats, vår tidigare avdelningschef har gått i pension så vi har precis fått en ny chef och dessutom har kommunchefen på den kommun jag jobbar på precis sagt upp sig. Allt detta mitt i en pandemi, vilket gör allt ännu mer oförutsägbart.

******************************************************
IN ENGLISH:

Now in February the sun has, little by little, started to return again. I had hoped that the the weather forecast promising clear weather during the weekend would be fulfilled so that the sun would shine on the rowan, but I waited in vain. The clouds did finally disperse, but by then it was afternoon. The sun had descended too low behind our house for the sunshine to reach the tree.

We had some heavy snowstoms during January. The snow reached above my knee every time. It was even hard to open the front door of our house after one of the worst snowstorms when the wind had pushed about half a metre of snow against the door. I’ve had to dig out my car from under the snow a few times, and I’m getting rather tired of it. One of my neighbours cannot drive at the moment for health reasons so he hasn’t dug out his car this winter. When you don’t do that in this part of the world the car will transform into the snow pile in the lower photo.

For me several things are changing at the same time at work right now. I have partly new job tasks, which I’m quite pleased with. But things are also somewhat confused at the moment because our department has just been partly reorganized, our previous department manager has just retired so we have a new manager and on top of that the municipal manager of the municipality where I work has just resigned. All of this in the middle of a pandemic, which adds to the general confusion.

******************************************************

Fotona är tagna den 7 februari 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i januari

I år har jag bestämt mig för att följa rönnen som står vid vår parkering, granne med förskolans lekplats. Eftersom jag tillbringar den mesta delen av min tid hemma så länge pandemin fortsätter att plåga samhället är det praktiskt att följa ett träd som växer där jag bor. Trots att rönnen är en favorit hos fåglarna finns det fortfarande några hopskrumpnade, frysta rönnbär kvar på trädet. Det har snöat på sistone så nu är träden täckta med snö. Nu under januari har plötsligt blivit kallare så att det känns faktiskt som vinter, även om den nuvarande temperaturen på -16°C fortfarande är sisådär 15 grader varmare än jag skulle förvänta mig i den här regionen i januari. Nu har vi bara några timmar dagsljus mitt på dagen. Och det ljuset är blått, inte vitt.

Personligen föredrar jag de varmare vinterväder som vi hittills har haft även om det är onaturligt. Jag är inget stort fan av kalla och isiga vintrar men eftersom jag jobbar här uppe får jag stå ut med dem. Den här vintern har vädret hittills varit cirka 10-20 grader varmare än vad jag skulle förvänta mig givet det ”normala” klimat jag växte upp med. Naturligtvis är ett i snabb takt allt varmare klimat generellt sett väldigt dåliga nyheter för människor som bor där inte är svinkallt till att börja med, och det inkluderar större delen av världens befolkning. Det inkluderar särskilt producenterna av mycket av den mat jag gillar. Även om jag skulle uppskatta att bli av med iskalla vintrar vill jag inte behöva offra mina möjligheter att äta god mat för att åstadkomma det. Så min önskan för det nya året är att vi bränner (och deponerar) åtminstone lite mindre jox av allehanda slag i år än vi gjorde förra året.

******************************************************
IN ENGLISH:

This year I’ve decided to follow the rowan that grows in our parking lot, next door to the kindergarden playground. Since I spend most of my time at home while the pandemic continues to plague our society it’s convenient to follow a tree that grows where I live. Even though the rowan is a bird favourite there are still some shriveled, frozen berries left on the tree. Lately it’s been snowing so now the trees are covered in snow. Now in January it has suddenly become colder so it actually feels like winter, although the current temperature of -16°C is still about 15 degrees warmer than I would expect in January this far north. At this time of year we only have a few hours of daylight in the middle of the day. And that light is blue, not white.

Personally I prefer the warm winter weather that we’ve had so far this winter even though it’s unnatural. I’m not a big fan of cold and icy winters but since my current work keeps me here I have to endure them. The weather this winter has so far been about 10-20 degrees warmer than I would expect here given the ”normal” climate that I grew up with. Of course a rapidly warming climate is generally really bad news for people that live where it’s not freezing cold to begin with, and that’s the majority of the world’s population. That especially includes the producers of much of the food that I enjoy. Although I would enjoy getting rid of freezing cold winters I don’t want to have to sacrifice the availability of good food to accomplish it. So my wish for the new year is that we burn (and deposit in landfills) at least a little less stuff this year than we did last year.

******************************************************

Fotona är tagna den 6 januari 2021.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i december (klotpil) + Trädkandidater till nästa år

Älvsbyn, där pilträdet står och där mitt kontor är beläget, hade förra veckan den högsta uppmätta coronaincidensen i landet. Under våren och sommaren var Älvsbyn nästan helt förskonad från covid-19 men nu har smittspridningen tagit fart på allvar. Drygt 1 på 100 invånare i Älvsbyn testade positivt för covid-19 förra veckan (v.48). Jag har jobbat mestadels hemifrån sedan i våras och under de senaste veckorna har det blivit nästan 100 procent hemarbete. De gånger jag behöver lämna den lilla by där jag bor för att besöka Älvsbyn har på sistone utvecklats till en sorts komplicerad dans för att undvika att komma alltför nära andra människor. Att åka in till den större staden Piteå försöker jag numera undvika helt trots att det innebär att jag får avstå från en del matvaror som jag saknar. Årets avslutande bild på pilträdet tog jag i går. Jag var ledig då så jag kunde köra dit på förmiddagen när det var mindre människor ute på byn. Nu har vi snö, men det regnar och snöar om vartannat. Jag hoppas att snön kommer att vara kvar till jul, men med det här vädret är det inte säkert. Byn Sikfors där jag bor lyses i alla fall upp av alla julljus.

Last week the small town Älvsbyn, where the willow tree stands and where my office is located, had the highest measured infection rate of covid-19 in the country. During spring and summer Älvsbyn had almost no confirmed covid-19 cases, but now the virus is spreading fast. Just over 1 in every 100 people living in Älvsbyn municipality tested positive for covid-19 last week (week 48). I’ve mostly worked from home since spring and during the last few weeks I’ve worked almost exclusively from home. When I need to leave the little village I live in to visit Älvsbyn it has turned into a kind of complicated dance to avoid getting too close to other people. I try to completely avoid going into the larger town Piteå even though that means going without some food stuff that I really miss. I took this year’s final photo of the willow tree yesterday. I had the day off from work so I could drive there a couple of hours before lunch time when there are less people out in the town centre. Now we have snow, but rain and snow alternates. I hope that the snow will last until christmas, but with this weather that is uncertain. The village Sikfors, where I live, is at least now lit up by plenty of christmas lights.

Eftersom det verkar som att covid-19 kommer att fortsätta att vara ett problem en bra bit in på nästa år, trots utlovad tillgång på vaccin, funderar jag på att välja att följa ett träd som jag kan fotografera från min lägenhet under nästa år. Jag har två kandidater som jag funderar på. En rönn som står vid vår bilparkering och ett äppelträd som står innanför förskolans staket. Jag har idag testat att fotografera båda uppifrån genom fönstret från min lägenhet, men jag har inte bestämt mig för vilken jag ska välja.

Since it seems that covid-19 will continue to be a problem during much of next year, despite promises of available vaccin, I think I might choose a tree that I can photograph from my flat to follow next year. I have picked out two candidates. A rowan that stands next to our parking lot and an apple tree that stands inside the kindergarden fence. Today I tried to photograph both from above through the window of my flat, but I haven’t decided which to choose.

Fotona är tagna den 4-5 december 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).