Häggen i november

Oktober i år har täckt in alla årstider på en månad. Det började med typiskt kyligt höstväder vilket avbröts av ett nytt höstligt värmerekord med 21,6°C i Älvsbyn i mitten av oktober. Brittsommaren följdes av minusgrader och gnistrande nysnö och som avslut på månaden fick vi aprilväder med regn, slask och is ovanpå snön. Häggen har nu tappat (nästan) alla sina löv och gått in i vintervila.

October this year has included all seasons in one month. It started with typical chilly autumn weather which was interrupted by a new autumn heat record of 21,6°C in Älvsbyn in the middle of October. This temporary return of summer was followed by temperatures below freezing and sparking white snow and finally the month ended with typical April weather (i.e. spring weather) with rain, slush and ice on top of the snow. The bird cherry has dropped (almost) all its leaves and is now dormant until spring.

Fotona är tagna den 1 november 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i oktober

Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.

Here you might say that it is now winter in the mornings and autumn in daytime. The first snow of the year fell four days ago but it only remained a few hours. And this afternoon when I visited the bird cherry the puddles on the road were frozen. The leaves now fall off the tree and make the ground below colourful. No berries seemed to remain in the tree crown. I guess hungry birds have eaten all the berries. Already last month when I visited the bird cherry I suspected that low branches had disappeared and now I’m sure of it. But it’s unclear if they have fallen off on their own or if they have been cut down.

Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget UNESCO-världsarv. Själva kyrkstugorna i Älvsbyn är byggda i ungefär samma stil som de i Luleå, fast generellt något större.

I dessa små röda stugor med vita knutar bodde människor från omgivningen som på grund av de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna här uppe i norr inte kunde bo hemma när de besökte kyrkan. Sådana här kyrkstugor behövde byggas kring många kyrkor i den här delen av landet eftersom kyrkbesöken under århundraden var obligatoriska och att inte dyka upp var ett brott som bestraffades. Men naturligtvis passade folk på att handla och festa också i kyrkbyarna när nu allihop ändå måste palla sig dit.

The bird cherry stands close to Älvsby church cottages. Unlike the more famous church cottages in nearby Gammelstad Church Town in Luleå the church village in Älvsbyn is not a UNESCO World Heritage. The church cottages in Älvsbyn are similar in style to those in Luleå, but generally bigger.

In these little red cottages with white trim people from the surrounding area lived during church visits since the long distances and lack of communications in the northern region meant that they couldn’t return home overnight. Church cottages like these had to be built around many northern churches since church visits (to the Swedish state church, no alternative churches were allowed) were mandatory by law for centuries and not attending church was a crime that was punished. But of course people also did some trading and partying in the church villages since everyone had to drag themselves there anyway.

Fotona är tagna den 7 oktober 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Certifierat faktabaserad världsbild

Som en stor anhängare av den framlidne folkbildaren Hans Rosling är jag mycket stolt över att ha svarat rätt på alla frågor i Gapmindertestet 2018. Och jag varken googlade eller slog upp svaren.

För de som är intresserade kan jag avslöja att nyckeln till att gissa rätt på de frågor man inte redan kan utantill är att följa de tips som Ola Rosling ger i slutet av TED-föredraget ”How not to be ignorant about the world” av Hans och Ola från 2014:

Trädsnack i radio


I det senaste avsnittet av SR:s Naturmorgon var Annelie Carlsbecker med och pratade om hur träd hanterar torka. Annelie jobbade på samma avdelning som mig på Uppsala universitet när jag en gång i tiden var doktorand. Riktigt kul att träd för en gångs skull får lite uppmärksamhet i radio. Det måste jag ju uppmärksamma. Inslagen med Annelie kommer utspritt vid flera tillfällen under programmet som du kan lyssna på i länken ovan.

Det känns också märkligt att inse att det har gått 8 år sedan jag disputerade. På en avhandling som mest handlade om just träd. Kan det verkligen vara så länge sedan? Men det är det. Och mitt liv ser helt annorlunda ut idag än det gjorde då.

Häggen i september + Dags att börja söka efter nästa träd att följa

Det är egentligen höst nu. Älgjakten har börjat och det har blivit mörkt om nätterna. Men värmen dröjer sig kvar även om det numera är behagligt varmt istället för olidligt varmt på dagarna. Jag tillbringade idag några trevliga timmar med att fågelskåda och att fika vid lägerelden med fågelskådargänget Strandskatorna vid Gammelstadsviken i Luleå. Tyvärr glömde jag kameran i bilen när jag var där så ni får inte se någon bild på havsörnen som majestätiskt svävade över sjön. Men kameran var i alla fall med så på vägen hem till min nya hemby Sikfors passade jag på att svänga förbi Älvsbyn för att fota häggen som jag följer under 2018. Häggen har inte förändrats särskilt mycket under den senaste månaden. Bären är fortfarande mogna men vissa bär börjar skrumpna ihop en aning. De övre löven har övergått till höstfärger. Generellt är det få lövträd här i krokarna som ännu har fått höstfärger.

It is really autumn now. The elk (Alces alces = moose in American) hunting season has begun and the nights are now dark. But the warmth linger although now the days are pleasantly warm instead of unbearably hot. Today I spent a few pleasant hours bird watching and eating by the camp fire with the bird watching group Strandskatorna at Gammelstadsviken natural reserve in Luleå. Unfortunately I forgot my camera in the car so you don’t get to see the white-tailed eagle that soared majestically above the lake. But at least I brought the camera so on the way back to my new home village Sikfors (a small rural village with less than 200 inhabitants that I recently moved to) I stopped by Älvsbyn to photograph the bird cherry that I’m following during 2018. The bird cherry hasn’t changed much during the last month. The berries are still ripe but some are starting to dry out. The upper leaves have changed to autumn colours. Generally most deciduous trees around here are still green. Very few have yet changed colours.

Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.

I have started looking for the next tree to follow for a year. It’s necessary to do this while the trees still have leaves, and often also fruits, and therefore can be identified. One candidate is an aspen (Populus tremula) the stands by itself on a clear-cut area near the road into Sikfors village. The clear-cut area is beautifully located above a fishing lake. That the aspen stands by itself means that it can be photographed without disappearing in the green background of surrounding trees. And aspen is a species that I haven’t yet followed. One problem with this tree is however that it’s not possible to walk to the tree in winter without snowshoes, although the tree stands close enough to the road that it should be possible to take pictures of it from a distance. Another problem is that the aspen grows in a deep hollow which makes it very difficult to reach the tree at all to take close up photographs. So this aspen is not an obvious choice. I think I have to keep looking.

Fotona är tagna den 8 september 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Vid badsjön

Gillar att promenera till badsjön mitt emot södra infarten till Sikfors och bara sitta där på en stock och mysa i solen. Där finns gula näckrosor i vattnet och i luften flyger sländor och fjärilar omkring. Det är sällan jag tar med kameran men den här gången gjorde jag för en gångs skull det. Och just då landade ett par sångsvanar i vattnet. Svanarna plaskade runt i sjön och verkade ha kul.

Sticker ut från mängden

En bit in i skogen vid en av de stigar där jag brukar promenera står en alldeles ensam gran bland de höga furorna. Den syns på långt håll med sina mörka barr mot den ljusa bakgrunden och känns som en sorts symbol för det udda och annorlunda. För att vara sig själv fast det inte passar in i mängden.

Mina koldioxidutsläpp som bilpendlare

I början av förra året använde jag klimatkontot.se för att uppskatta mina koldioxidutsläpp, och svarade då både på de allmänna och de extra frågorna. Resultatet är just en uppskattning eftersom frågorna i mitt tycke inte är optimalt utformade, men en uppskattning är bättre än ingenting. Sedan jag gjorde det testet har jag flyttat ut på landet lite drygt ett par mil från min arbetsplats i centrala Älvsbyn vilket gör att jag numera använder bilen för att pendla till och från jobbet. Det går visserligen länsbussar mellan min nya hemby och Älvsbyn men bussarna går bara några gånger per dag på tider som inte passar mitt nuvarande jobb. Att busspendla till och från jobbet varje dag skulle dessutom enligt prisuppgifterna på länstrafikens hemsida kosta mig ungefär 3 gånger mer per månad än att bilpendla om jag räknar på att dieseln kostar 17 kr/liter (min bil drar 0,4 liter/mil).

Jag var nyfiken på vilken effekt det ökade bilkörandet egentligen har på mina uppskattade koldioxidutsläpp så jag gjorde om samma test igen. Det visade sig att mina beräknade koldioxidutsläpp har gått upp från 4,7 ton koldioxidekvivalenter per år till 7,1 ton koldioxidekvivalenter per år. Mer specifikt har utsläppen från just transporter fördubblats från 2 till 4 koldioxidekvivalenter per år, och transportutsläppen utgör nu mer än hälften av mina totala beräknade koldioxidutsläpp per år. En stor ökning, även om jag fortfarande ligger under snittet för svenskar. Men både klimatet och min ekonomi skulle gynnas av bra kollektivtrafik till rimligt pris även här i glesbefolkade Norrbotten (ett tips till politiker så här i valtider!).

Resultatet i januari 2017 (hade egen bil men promenerade till och från jobbet):Resultatet idag (som bilpendlare):

***
Tillägg i efterhand: Använde dagen efter även WWF och SEI:s klimatkalkylator för att räkna ut mina koldioxidutsläpp och fick samma totala utsläppsresultat som med klimatkontot (observera vid jämförelse mellan testen att de i genomsnitt ca 2 ton koldioxidutsläpp per person som samhället/offentlig konsumtion orsakar räknas med i dina personliga utsläpp i klimatkalkylatorn men inte i klimatkontot). Fördelningen mellan olika kategorier blev något annorlunda med det testet men även där var transporter den största utsläppskällan.

Valkompasser är som roulettehjul

Personligen ser jag inte särskilt mycket fram emot det kommande valet. Jag misstänker att resultatet kommer att skapa ett regeringskaos utan dess like.

Hur som helst har jag precis flyttat till den lilla byn Sikfors med knappt ett par hundra invånare. Det innebär i praktiken att jag bytt kommun från Älvsbyn till Piteå. Eftersom jag råkade ändra folkbokföringsadressen precis den dag det fastställs i vilken kommun man får rösta så är det alltså i Piteå jag ska rösta. Men jag har ingen aning om vad Piteå har för partier i kommunfullmäktige eller vilka frågor som drivs där, och jag har inte den minsta lust att engagera mig i årets valrörelse, så jag tänkte att jag skulle ta en genväg och göra den lokala Piteå-Tidningens valkompass. Den visade sig för övrigt vara identisk med SVT:s lokala valkompass.

Det första jag kunde konstatera var att om de frågor som ställdes i den lokala valkompassen faktiskt är de politiska frågor som anses vara de viktigaste i Piteå undrar jag vad sjutton de håller på med i kommunfullmäktige egentligen. Vinnaren i den valkompassen var hur som helst KD (!) tätt följd av MP på andra plats. Den kombinationen är i sig tillräcklig för att göra en något misstänksam mot kvaliteten på valkompassen.

Hur som helst testade jag även flera olika valkompasser på riksnivå. Jag gjorde alla valkompasser jag hittade med vanlig enkel googling och som fungerade på mobilen. Åtminstone 4 olika partier från alla möjliga delar av de politiska skalan visade sig vara vinnare i diverse olika valkompasser (jag kan ha glömt någon ytterligare). MP var det enda parti som hamnade på medaljplats i samtliga valkompasser så de får väl i någon mån anses vara testets vinnare, även om MP faktiskt bara kom på första plats i ett par av valkompasserna.

Men den enda slutsats jag tycker man kan dra av detta lilla experiment är att valkompasser verkar kunna ge vilket resultat som helst. Ska man gå på resultatet från dem när man röstar kan man lika gärna dra lott mellan partierna. Eller helt enkelt fortsätta göra valkompasser tills man hittar en som ger ett resultat man gillar, vilket ju liksom gör hela övningen ganska meningslös.

Häggen i augusti

Juli har varit varm och torr. Väldigt varm och väldigt torr. Över +30°C nästan hela månaden, vilket på latitud 65,7 N knappast är en typisk juli månad. Jag gillar visserligen värme, men inte fullt så mycket och inte fullt så ihållande. Nu är i alla fall häggbären mogna. Sett på nära håll ser de ut som pyttesmå körsbär. Häggen tillhör samma släkte som körsbär och plommon och både det engelska (Bird Cherry) och det tyska (Echte Traubenkrische) namnen på hägg relaterar till körsbär. Det skandinaviska namnet hägg (svenska: hägg, norska: hegg, danska: almindelig hæg) är känt från medeltiden och tros härstamma från samma ordstam som hage.

Häggbär är inte särskilt goda att äta men det har ändå förekommit att folk har ätit dem. Häggbär verkar ibland ha kallats fattigmanskörsbär. Men barken, och sannolikt även kärnorna, innehåller amygdalin. En gång i tiden trodde man att amygdalin var bra medicin mot cancer. Det var fel. I själva verket kan amygdalin orsaka cyanidförgiftning om man äter för mycket. Och för mycket amygdalin är inte alls mycket.

På den här trädet är stammarna ganska ordentligt intrasslade i varandra. De verkar liksom klamra sig fast vid varandra.

July has been warm and dry. Very warm and very dry. Over +30°C almost the entire month, which at latitude 65,7 N is not an average month of July. I like warmth, but not quite so much nor so long lasting. Anyway, now the berries on the bird cherry are ripe. Seen up close they look like tiny cherries. Bird cherry belong to the same genus as cherries and plums and both the English (Bird Cherry) and the German (Echte Traubenkrische) names for the species relate to cherries. The Scandinavian name hägg (Swedish: hägg, Norwegian: hegg, Danish: almindelig hæg) is known from the middle ages and is believed to be related to the word for pasture (hage).

The berries don’t taste very good but historically people have still occationally eaten them. They seem to sometimes have been called ”poor man’s cherries”. However, the bark, and probably also the seeds, contains amygdalin. Amygdalin was once believed to be effective medicin against cancer. That is not the case. In fact, amygdalin causes cyanide poisoning if you eat too much of it. And too much amygdalin is not much at all.

On this tree the stems are quite entangled with each other. It looks like they cling together.

Fotona är tagna i Älvsbyn 7 augusti 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).