Grattis i efterskott

Bloggen har fyllt 3 år. Grattis i efterskott!

Den här bloggen startade den 16 mars 2013. Sedan dess har både bloggen och mitt liv hunnit förändras en hel del. Men än tuffar bloggen på…

Hittills, på drygt tre år, har bloggen enligt StatCounter haft 11 588 besök, eller ”unique visitors” som det kallas i bloggstatistikvärlden. De allra flesta hittar hit via google vilket inte är så förvånande. Det vanligaste sökordet som leder folk till den här bloggen är ”suorvadammen” vilket väl är ok. Och att ”växternas evolution” för tillfället ligger på tredje plats bland de googlesökningar som har lett mest folk hit värmer en gammal växtbiologs hjärta.

Examen

Nu har Stockholms universitet utfärdat min magisterexamen i miljö- och hälsoskydd.

Detta är min fjärde universitetsexamen. Jag har en filosofie magisterexamen i biologi, en filosofie licentiatexamen i biologi, en filosofie doktorsexamen i biologi och nu även en naturvetenskaplig magisterexamen i miljö- och hälsoskydd.

Vissa människor samlar på saker som exempelvis stenar eller frimärken eller verktyg. Jag verkar samla på universitetsexamina.

Examensarbetet är publicerat

En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län

Nu kan mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet laddas ner som pdf från DiVA.

Syftet med den här studien var att reda ut om det verkligen stämmer att den ökade urbaniseringen i Stockholmsregionen under de senaste decennierna har påverkat avrinningen av dagvatten så att storleken på maximiflödena i vattendragen ökat. Samhällsplanerare med flera brukar anta att det fungerar på det sättet, men som ofta när det gäller vetenskap visade det sig att verkligheten inte stämmer med teorin. Ett resultat som jag egentligen är rätt nöjd med, för det är ju just när resultaten inte stämmer med förväntningarna som vetenskap blir kul.

Betygsatt och klart

Idag fick jag betyget på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd som jag lämnade in i december. Nu är äntligen alla kurser som ska ingå i min miljö- och hälsoskyddsexamen avslutade så idag kunde jag till slut lämna in examensansökan till Stockholms universitet.

Trots att jag har flera universitetsexamina sedan tidigare är examensarbetet i miljö- och hälsoskydd faktiskt det första ”riktiga” examensarbete jag har gjort. Min grundexamen i biologi (en femårig magisterexamen) avslutade jag istället med en ettårig forskarskola som ersatte det vanliga examensarbetet.

Jag valde att skriva examensarbetet i miljö- och hälsoskydd på svenska vilket var en utmaning i sig efter att nästan enbart ha skrivit vetenskapliga texter på engelska under många år.

Mitt examensarbete med titeln En studie av sambandet mellan urbanisering och maximiflödena i Hagbyån i Stockholms län kommer inom kort att publiceras online av Stockholms universitet så att de som är intresserade kan komma åt att läsa rapporten. Som biolog hade jag egentligen föredragit en slagkraftigare titel, men det var tydligen inte så populärt inom det geovetenskapliga fältet.

Planet Nio

Pluto får ju inte vara med i planetklubben längre men kanske finns det ändå en nionde planet i solsystemet. En jätteplanet. Ett par forskare på Caltech har modellerat och simulerat sig fram till att en nionde jätteplanet logiskt sett borde finnas där ute. Ännu har dock ingen sett till Planet Nio (som de lite fantasilöst kallar den) i verkligheten. Men nu är jakten igång så vem vet? Snart kanske vi har nio planeter igen. Fast då måste vi definitivt hitta på ett bättre namn på den nya planeten än Planet Nio (Planet Nine på engelska).

2015 har varit förändringarnas år

För ett år sedan var jag mycket nervös men också försiktigt hoppfull. Jag ägnade all min tid och ork åt mitt stora projekt – att få min karriär att växla spår under 2015. Och det har jag lyckats med.

Eftersom pengarna höll på att ta slut började jag söka jobb redan under de sista kurserna på vidareutbildningen i miljö- och hälsoskydd för naturvetare som jag gick i Stockholm. Och under våren fick jag ett vikariat som miljö- och hälsoskyddsinspektör i Sandviken. Då hade jag börjat på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd men det var långt ifrån klart. Jag flyttade från Uppsala till Sandviken i maj och har nu arbetat där som miljö- och hälsoskyddsinspektör med inriktning mot miljöskydd i 8 månader. Det har visserligen varit en kaotisk tid eftersom jag kom till en organisation som var mitt uppe i flera stora förändringar, men det har också varit mycket lärorikt.

Förutom att arbeta gjorde jag också klart mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd under tiden i Sandviken. Jag är faktiskt rätt stolt över att jag har orkat göra klart examensarbetet samtligt som jag jobbat. Många som får jobb under utbildningen brukar nämligen strunta i att göra klart den och ta ut sin examen. Ärligt talat handlar mitt examensarbete mer om hydrologi och GIS än om miljö- och hälsoskydd, men resultatet har i alla fall betydelse för fysisk samhällsplanering och för hur man bedömer risken för översvämning. Det är nära nog och jag valde medvetet ett projekt som jag kunde utföra hemma samtligt som jag jobbade. Examensarbetet är nu inlämnat för betygsättning så jag bör kunna ta ut min magisterexamen i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet i början av nästa år. Det är ironiskt att lösningen på problemet att jag har för många och för höga examina för att fungera på den svenska arbetsmarknaden är att skaffa ytterligare en universitetsexamen, men nu är det så verkligheten ser ut…

Vikariat varar ju inte för evigt så under hösten var det dags att börja söka jobb igen. Denna gång lyckades jag för första gången i mitt liv få en tillsvidareanställning! Så strax innan jul gick flyttlasset tillbaka upp till mitt barndoms hemregion Norrbotten. Fast inte till min gamla hemstad Boden utan till grannkommunen Älvsbyn. Där börjar jag jobba efter nyår.

Jag har alltså under det senaste året lyckats växla spår från att arbeta med grundforskning inom universitetsvärlden till att använda mina kunskaper om både naturvetenskap och juridik för att skydda miljön och folkhälsan. Det tror jag har varit ett viktigt steg i rätt riktning för mig. Jag vet lika lite som någon annan vad som kommer att hända i framtiden men när det gäller min egen framtid känner jag mig mer positiv och hoppfull än vad jag gjort på länge.

Vad gäller den här bloggen så har den även under 2015 huvudsakligen varit en fotoblogg men tanken är att jag ska komma igång med att skriva lite mer igen under 2016.

De populäraste* inläggen på den här bloggen är:

1. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat (2)
2. När Suorvadammen brister (1)
3. Växternas evolution (ny)
4. Lönnen i december (ny)
5. Bokrecension: En underbar torsdag (4)

Ettan och tvåan har ohotade behållit sin popularitet under flera år nu även om deras inbördes ordning varierar. Däremot har kampen om tredjeplatsen som vanligt varit hård.

Själv skulle jag vilja lyfta fram inlägget ”Evolution – en fråga om tro?” från i februari 2015 som jag tycker är det bästa jag har skrivit här på bloggen.

*Avser antal besök på webbsidan i en webbläsare under den senaste månaden. Statistiken inkluderar inte de som läser bloggen via RSS-läsare. Förra årets placering anges inom parentes.

Bloggar jag läser

Även om jag, som de flesta bloggare, håller koll på hur många som tittar in på den här sidan läser jag själv sällan andras bloggar direkt på webben. Istället använder jag en flödesläsare. Den flödesläsare jag använder heter Feedly och finns både som mobilapp och på webben.

Just nu följer jag dessa bloggar i Feedly:

Foto

Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus Östling
Cameravivve visar och berättar
Cecilia Bergmans blogg
Deerhunter
Det sa klick
Fotograf Patrik Larsson
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Anna Ulmestrand Photo
Åsa Vading

Livsstil

Fjällripans blogg
The Fourth Continent
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap

Aardvarchaeology
Arkeologi i nord
Ekologistas
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Kulturmiljö vid Norrbottens Museum
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad

Naturvetarbloggen

Bekanta

spela fela
Tuesday’s Adventures

Socialstyrelsen funderar på att införa nationella riktlinjer för endometrios

Socialstyrelsen håller på att utreda om det är nödvändigt med nationella riktlinjer för vården av endometrios, epilepsi och psoriasis eftersom dessa är kroniska sjukdomar med stor påverkan på samhället. Nationella riktlinjer finns redan för bland annat diabetes, schizofreni, stroke, cancer, depression och ångest. Det finns även tecken på att endometrios börjar uppmärksammas av politiker på båda sidor om blockgränsen.

Det var då ta mig fan inte en dag för tidigt.

Jag har endometrios. Det har jag haft sedan jag var tonåring. Endometrios är en folksjukdom som drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. I Sverige räknar man med att ungefär 200 000 kvinnor har endometrios. I korthet innebär endometrios att livmoderslemhinna finns på andra platser i kroppen än inne i livmodern där det är meningen att den ska vara. Även denna felplacerade livmoderslemhinna blöder vid mens och orsakar inflammation och ofta mycket kraftiga smärtor. Endometrios kan även leda till svårigheter att bli gravid. Ingen vet vad som orsakar endometrios även om det finns en del idéer om möjliga orsaker.

För mig tog det drygt ett decennium från att problemen började tills att jag fick diagnosen endometrios. Det är normalt. Det är ungefär så lång tid det brukar ta, vilket ärligt talat är förjävligt. När jag fick min diagnos hade jag redan varit hos ett stort antal läkare som hade alla möjliga fantasifulla förklaringar till de ohyggliga smärtor och magproblem jag upplevde vid mens. Jag minns särskilt en läkare som bestämt hävdade att problemet var att min livmoder pekade åt fel håll. Jag hade testat alla möjliga sorters smärtstillande medicin som ingen av dem hade någon märkbar effekt överhuvudtaget. Mot slutet var jag livrädd för smärtan och var på gränsen för vad jag orkade. Och just att det tar så oerhört lång tid att få en korrekt diagnos, vilket ju är en förutsättning för en effektiv behandling, har både patienter och specialistläkare klagat på länge. Kanske har Socialstyrelsen äntligen bestämt sig för att lyssna på klagomålen.

Diagnosen endometrios fick jag hösten 2004 efter att ha blivit remitterad till Endometrioscentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala, vilket var (och möjligen fortfarande är) den enda existerande specialistkliniken för endometrios i Sverige. På sjukhuset genomförde läkaren en titthålsoperation och konstaterade att jag hade endometrios. Och sedan dess har jag dagligen ätit hormontabletter, vilket är det vanligaste sättet att hantera endometrios. Man medicinerar bort mensen helt enkelt. Tidigare åt jag varje dag (alltså utan de vanliga uppehållen) p-piller med både östrogen och gulkroppshormon men numera äter jag dagligen en dubbel dos av så kallade minipiller som bara innehåller gulkroppshormon och inget östrogen. Så länge jag fortsätter äta tabletterna har jag ingen mens och därmed inte heller någon endometriossmärta. Det gör att jag kan studera och arbeta som en normal människa. Men endometrios kan inte botas. Slutar jag ta tabletterna kommer den tillbaka. Tyvärr är hormonbehandlingar aldrig fria från biverkningar men för mig och för de flesta andra med endometrios är pillren i dagsläget den bästa behandling som medicinvetenskapen har att erbjuda. Att endometrios i första hand behandlas med preventivmedel ställer till med vissa problem för kvinnor med endometrios som vill bli gravida eftersom en daglig dos preventivmedel inte direkt främjar fertiliteten.

Jag hoppas att Socialstyrelsen verkligen tar tag i att förbättra endometriosvården så att andra i fortsättningen slipper genomlida ett decennium av ohyggliga smärtor helt i onödan. Så dålig vård av en folksjukdom är ovärdigt ett civiliserat land.

Mer information:

Vårdguiden 1177 om endometrios

Endometriosföreningen

Endometrioscentrum i Uppsala

Socialstyrelsen gör förstudie om endometrios. Pressmeddelande från Socialstyrelsen 2015.

Motion till riksdagen 2014/15:2444 Endometrios som folksjukdom av Désirée Pethrus (KD)

Dags att uppmärksamma endometrios. Pressmeddelande från Socialdemokraterna 2015.