Knattrandet sprider sig

Knatter. Knatter. Knatter.

Så låter det när jag sitter på föreläsningen. Knattrandet från i runda slängar 10-15 tangentbord gör att jag måste koncentrera mig ordentligt för att höra vad läraren säger. Så när jag kommer hem efter en dags undervisning är jag väldigt trött.

Detta är nog den enskilt största förändringen som skett sedan jag läste min grundutbildning 1999-2004. Nu, tio år senare, använder fortfarande majoriteten av studenterna penna och papper för att ta anteckningar men andelen som istället skriver på en bärbar dator eller en surfplatta ökar sakta men säkert. Att skriva på en pekskärm låter inte mer än att skriva med penna och papper. Däremot det är mycket få som klarar av att skriva ljudlöst på ett tangentbord. Så knattrandet ökar i volym för varje ny student som överger pennan och pappret för tangentbordet.

Dessutom har studenterna numera tillgång till wifi på universitetet. Då är det lätt att börja titta på annat på sin skärm när man tycker att föreläsningen är tråkig. Tyvärr dras ögonen ofrånkomligen till saker som rör sig. Det är därför distraherande när personen framför en sitter och tittar på filmklipp eller konstant sitter och bläddrar mellan facebook och sina anteckningar under föreläsningen.

Men förutom detta är det faktiskt inte mycket som har förändrats på tio år. Studentvärlden fortsätter att (nästan helt) vara densamma som den alltid har varit.

Jag läser din blogg men det syns inte

Jag är nog lite av en hycklare. Som i princip alla bloggare håller jag koll på hur många som besöker bloggen via webben och vilka inlägg som får flest besökare. Men själv läser jag huvudsakligen andras bloggar i flödesläsaren Feedly (i form av en mobilapp) för det är så enormt mycket enklare och mer praktiskt än att själv hålla koll på när en massa olika bloggsidor på webben uppdateras. Det gör att mina besök inte registreras på de bloggar jag följer trots att jag läser alla deras inlägg. Dessutom gör appen det svårt att komma åt att kommentera bloggarna så jag kommenterar inte så ofta andras bloggar. Trots att jag själv blir glad när andra kommenterar min blogg.

Nåja, för att ändå ge lite ära åt de bloggar jag följer så länkar jag här till alla bloggar och tidskrifter som jag för tillfället följer i min flödesläsare.

Som ni märker följer jag många fotobloggar, speciellt många kvinnliga naturfotografer. Här hämtar jag mycket inspiration till mitt eget fotograferande. Förutom att följa privata bloggar i flödesläsaren så använder jag den även för att läsa vetenskapliga tidskrifter och för jobbinformation. Fast eftersom jag inte längre jobbar som forskare så följer jag numera bara en vetenskaplig tidskrift.

Har du tips på någon bra blogg som du följer?

Foto

Bild & Naturhistoria
Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus bloggar
Fotograf Cecilia Bergman
erika ahlberg’s foto
Fotograf Patrik Larsson
Hilda’s Naturblogg
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
Loose and Leafy
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Naturfotomagasinet
Anna Ulmestrand Photo
Uppsala Fotografiska Sällskap (informationssida från min fotoklubb)
Vading-bilder
Veronica Hjorts bilder

Livsstil

Fjällripans blogg
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap (mer eller mindre)

Aardvarchaeology
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad (naturvetare & miljö- och hälsoskyddsinspektörer)

Miljö- och hälsoskyddsbloggen
Naturvetarbloggen

Frilansande och skrivande

The Freelancery
The Science Writers’ Handbook
The Open Notebook
Who Pays Writers?

Vetenskapliga tidskrifter

Geology

Vänner

Ein Austausch und ein Abenteuer
spela fela

Fråga om hen är legitimerad

Behandling av psykiska sjukdomar och besvär verkar vara en guldgruva för allehanda mer eller mindre seriösa entreprenörer. Vissa vill säkert sina kunder väl men det betyder inte automatiskt att den behandling de erbjuder är säker och effektiv. Titlar som terapeut och samtalsterapeut låter seriösa men hur vet man vad titlar som dessa betyder?

Det enklaste sättet att öka sannolikheten att få en bra och säker behandling samtidigt som du säkerställer dina rättigheter som patient är och förblir att se till att den som utför behandlingen är legitimerad av socialstyrelsen. Ju allvarligare hälsoproblem du har desto viktigare är det att kolla upp vem som utför behandlingen. Att personen är legitimerad av socialstyrelsen garanterar inte att behandlingen passar dig men det garanterar att personen har en relevant utbildning och det ger dig ett visst skydd om det går snett.

Från registret över legitimerad personal på socialstyrelsens hemsida:

För närvarande finns följande 21 legitimationsyrken: Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut eller sjukgymnast, kiropraktor, läkare, logoped, naprapat, optiker, ortopedingenjör, psykolog, psykoterapeut, röntgensköterska, receptarie, sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist och tandläkare.

En psykiatriker är en legitimerad läkare som är specialiserad på psykiska sjukdomar. När du får behandling av en legitimerad läkare/psykiatriker, psykolog eller psykoterapeut kan du alltså vara säker på att personen har utbildning inom området. Du har även vissa rättigheter som patient och den som behandlar dig har tystnadsplikt. Patienternas rättigheter stärktes dessutom nyligen i och med den nya patientlagen som började gälla den 1 januari 2015.

Alla andra yrkestitlar inom området får vem som helst använda, med eller utan utbildning. Detta inkluderar terapeut, coach och alla sammansättningar med -terapeut som inte finns med på socialstyrelsens lista ovan. Observera att diplomerad och certifierad inte betyder samma sak som legitimerad. Ett diplom eller ett certifikat får vem som helst utfärda på vilka grunder som helst. Om du får behandling av någon som inte är legitimerad av socialstyrelsen bör du tänka på dig själv som kund och inte som patient. Då är det nämligen helt och hållet upp till dig själv att kolla upp vad personen har för utbildning, att personen i fråga är seriös, att behandlingen inte är farlig och i vilken mån det finns några bevis för att behandling har någon positiv effekt alls på just ditt problem. Du har inte automatiskt några rättigheter som patient och den som behandlar dig har inte tystnadsplikt.

Låt då säga att du inte har några allvarliga psykiska problem som kräver behandling men att du ändå upplever en kris och känner att du bara måste prata med någon utomstående om ditt liv och dina problem. Du har inte råd att gå till en legitimerad psykolog och du har inte så allvarliga problem att du har rätt till subventionerad behandling. Då finns det ytterligare ett alternativ du bör överväga innan du börjar googla efter olegitimerade terapeuter. Du kan vända sig till en präst. I vårt sekulariserade samhälle är det många som glömmer att det alternativet finns. Präster behandlar inte sjukdomar men de erbjuder enskilda samtal. Du behöver inte vara medlem i Svenska kyrkan, det kostar ingenting och präster har tystnadsplikt. Och präster är vana vid att möta människor i sorg och kris.

Tur i oturen

Tur i oturen var namnet på en för länge sedan nedlagd blogg som jag hade när jag var doktorand. Den bloggen blev det aldrig så mycket av med men jag är fortfarande rätt förtjust i det namnet. Jag har därför bestämt mig för att den här hittills namnlösa bloggen från och med nu får överta det gamla bloggnamnet.

Härmed döper jag dig – bloggen – till Tur i oturen.

Äppelträdet i januari

En dag i slutet på december var det så där riktigt kallt att träden gnistrade vita av frost. Eller ja, kallt och kallt. Det var kallt för att vara Uppsala. Här är det sällan minusgrader och riktigt kallt betyder att temperaturen närmar sig tio minusgrader. Hur som helst var det vackert. Den dagen slog det mig att jag har börjat uppfatta kyla som något exotiskt, vilket är bisarrt för någon som vuxit upp långt upp i norr där 20-30 minusgrader var normal vintertemperatur. Under mitt sista år på gymnasiet sjönk utetemperaturen till och med ner under -40°C.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran på min promenad just den dagen då allt gnistrade så vackert. Ett par dagar senare slog värmen till och temperaturen steg till en nivå som påminde mer om en kall sommardag. Snön tinade snabbt bort och om det inte vore för att solen står så lågt skulle det kunna vara vår. Äppelträdet står ännu tålmodigt och väntar. Knopparna är redo men ännu är det inte dags.

One day at the end of December it was so cold that the trees were completely covered in sparkling white frost. Well, cold for Uppsala that is. Here the temperature rarely drops below freezing and really cold means that the temperature is getting close to -10°C. Anyway, it was beautiful. That day I realized that I have started to think of cold temperature as something exotic, which is weird for someone who grew up in the far north where -20°C to -30°C were normal winter temperatures. During my last year in secondary (high) school the outdoor temperature even dropped below -40°C.

Unfortunately I did not bring the camera on my walk that day when everything was sparkling white. A few days later the heat struck and the temperature rose to a level more typical of a cold summer day. The snow quickly disappeared and if it wasn’t for the low angle of the sun one might think that it is spring. The apple tree is still patiently waiting. The buds are ready but the time has yet to come.

IMG_4913IMG_4915IMG_4917Fotona ovan är tagna 2015-01-03 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Myten om det farliga dammet

Vi envisas med att blanda ihop begreppen renlighet, hygien och hälsa. Detta har gjort att vi tror oss kunna rädda vår egen och våra barns hälsa genom att fanatiskt jaga dammtussar och genom att nitiskt tvätta och desinfektera våra kroppar. Men det enda som händer är att vi städar oss sjuka. Nu har det till och med gått så långt att vi även städar våra husdjur sjuka.

Överläkaren och professorn Agnes Wolds program i radioserien Vinter 2014 är en både svidande och befriande uppgörelse med några av de hälsomyter som under det senaste århundradet har blivit viktiga grundpelare för vårt samhälle och vår världssyn.

Myter vi alla skulle må bättre av att lämna bakom oss.