En glimt av solen

Det har varit väldigt molnigt sedan jag flyttade till Älvsbyn. Tjocka, gråa, deprimerande moln. Detta oavsett om vädret varit varmt eller kallt. Annars brukar ju kallt väder hänga ihop med en klar himmel på vintern.

Men idag var det äntligen klart. Jag har ingen utomhustermometer men enligt kommunens hemsida var det -27°C vid lunchtid idag när jag var ute för att få mig lite dagsljus och för att passa på att försöka fotografera den pastellfärgade, klara vinterhimlen. Jag kan konstatera att vinterbilder av himlen kräver ganska mycket efterarbete för att färgerna ska se ut som i verkligheten.

Jag kan också konstatera att efter att ha bott cirka 16 år nere i Mellansverige är jag väldigt ovan vid kyla. I och för sig har jag faktiskt frusit mer därnere än jag gör här uppe i Norrbotten. Lägenheter som varken har varit tillräckligt isolerade eller tillräckligt uppvärmda kombinerat med blåsigt väder har sett till den saken. Men ren råkyla har inte förekommit. Den typen av kyla där allt blir stelt och knastrande. Den där märkliga leende grimasen man automatiskt gör när ansiktet fryser och man andas in iskall, torr luft kändes väldigt ovan och konstig när jag var ute idag. Men jag har i alla fall till sist fått användning för mina tjocka yllelångkalsonger som har legat orörda i min garderob i åratal eftersom de är alldeles för varma för vintrarna i Mellansverige.

Solen tittar upp över horisonten.
Solen tittar upp över horisonten.
ErikaGroth-5758
Älvsby kyrka mot en klarblå, kall vinterhimmel.
ErikaGroth-5760
Utsikt från min balkong.

2015 har varit förändringarnas år

För ett år sedan var jag mycket nervös men också försiktigt hoppfull. Jag ägnade all min tid och ork åt mitt stora projekt – att få min karriär att växla spår under 2015. Och det har jag lyckats med.

Eftersom pengarna höll på att ta slut började jag söka jobb redan under de sista kurserna på vidareutbildningen i miljö- och hälsoskydd för naturvetare som jag gick i Stockholm. Och under våren fick jag ett vikariat som miljö- och hälsoskyddsinspektör i Sandviken. Då hade jag börjat på mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd men det var långt ifrån klart. Jag flyttade från Uppsala till Sandviken i maj och har nu arbetat där som miljö- och hälsoskyddsinspektör med inriktning mot miljöskydd i 8 månader. Det har visserligen varit en kaotisk tid eftersom jag kom till en organisation som var mitt uppe i flera stora förändringar, men det har också varit mycket lärorikt.

Förutom att arbeta gjorde jag också klart mitt examensarbete i miljö- och hälsoskydd under tiden i Sandviken. Jag är faktiskt rätt stolt över att jag har orkat göra klart examensarbetet samtligt som jag jobbat. Många som får jobb under utbildningen brukar nämligen strunta i att göra klart den och ta ut sin examen. Ärligt talat handlar mitt examensarbete mer om hydrologi och GIS än om miljö- och hälsoskydd, men resultatet har i alla fall betydelse för fysisk samhällsplanering och för hur man bedömer risken för översvämning. Det är nära nog och jag valde medvetet ett projekt som jag kunde utföra hemma samtligt som jag jobbade. Examensarbetet är nu inlämnat för betygsättning så jag bör kunna ta ut min magisterexamen i miljö- och hälsoskydd från Stockholms universitet i början av nästa år. Det är ironiskt att lösningen på problemet att jag har för många och för höga examina för att fungera på den svenska arbetsmarknaden är att skaffa ytterligare en universitetsexamen, men nu är det så verkligheten ser ut…

Vikariat varar ju inte för evigt så under hösten var det dags att börja söka jobb igen. Denna gång lyckades jag för första gången i mitt liv få en tillsvidareanställning! Så strax innan jul gick flyttlasset tillbaka upp till mitt barndoms hemregion Norrbotten. Fast inte till min gamla hemstad Boden utan till grannkommunen Älvsbyn. Där börjar jag jobba efter nyår.

Jag har alltså under det senaste året lyckats växla spår från att arbeta med grundforskning inom universitetsvärlden till att använda mina kunskaper om både naturvetenskap och juridik för att skydda miljön och folkhälsan. Det tror jag har varit ett viktigt steg i rätt riktning för mig. Jag vet lika lite som någon annan vad som kommer att hända i framtiden men när det gäller min egen framtid känner jag mig mer positiv och hoppfull än vad jag gjort på länge.

Vad gäller den här bloggen så har den även under 2015 huvudsakligen varit en fotoblogg men tanken är att jag ska komma igång med att skriva lite mer igen under 2016.

De populäraste* inläggen på den här bloggen är:

1. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat (2)
2. När Suorvadammen brister (1)
3. Växternas evolution (ny)
4. Lönnen i december (ny)
5. Bokrecension: En underbar torsdag (4)

Ettan och tvåan har ohotade behållit sin popularitet under flera år nu även om deras inbördes ordning varierar. Däremot har kampen om tredjeplatsen som vanligt varit hård.

Själv skulle jag vilja lyfta fram inlägget ”Evolution – en fråga om tro?” från i februari 2015 som jag tycker är det bästa jag har skrivit här på bloggen.

*Avser antal besök på webbsidan i en webbläsare under den senaste månaden. Statistiken inkluderar inte de som läser bloggen via RSS-läsare. Förra årets placering anges inom parentes.

Bloggar jag läser

Även om jag, som de flesta bloggare, håller koll på hur många som tittar in på den här sidan läser jag själv sällan andras bloggar direkt på webben. Istället använder jag en flödesläsare. Den flödesläsare jag använder heter Feedly och finns både som mobilapp och på webben.

Just nu följer jag dessa bloggar i Feedly:

Foto

Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus Östling
Cameravivve visar och berättar
Cecilia Bergmans blogg
Deerhunter
Det sa klick
Fotograf Patrik Larsson
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Anna Ulmestrand Photo
Åsa Vading

Livsstil

Fjällripans blogg
The Fourth Continent
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap

Aardvarchaeology
Arkeologi i nord
Ekologistas
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Kulturmiljö vid Norrbottens Museum
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad

Naturvetarbloggen

Bekanta

spela fela
Tuesday’s Adventures

Glad Midsommar

Maj är en bra tidpunkt att flytta till en ny stad för då börjar det precis grönska och man har hela sommaren framför sig. Jag har nu bott i Sandviken i snart två månader och trivs rätt bra. Tillbringar midsommar hemma och passar på att ta en titt på vad som finns i trädgården runt huset.ErikaGroth-5402Syrenerna blommar fortfarande. I vår trädgård finns två syrenbuskar med lila blommor och en med vita.

ErikaGroth-5412Bredvid huset står en vinbärsbuske som är full med omogna bär. Det ska bli spännande att se vilken sort det är. Röda eller svarta?

ErikaGroth-5420På samma sida om huset som vinbärsbusken står ett par gamla äppelträd. Blommorna håller på att knyta sig och bilda äpplen. Jag hoppas att det är goda äpplen.

ErikaGroth-5428På äppelträden kryper det omkring massor av små myror. Där finns även andra småkryp och fåglar men mest myror.

ErikaGroth-5413Kring hörnet på huset sträcker sig en rad med vad som verkar vara hallonbuskar. Humlorna är i full fart med att pollinera dem. Det ser ut att bli mycket frukt. Jag hoppas att det verkligen är hallon för jag absolut älskar hallon.

ErikaGroth-5433Det har inte varit mycket till sommar hittills men lite blommor finns det i alla fall till midsommar.

Alla har värmebölja – utom vi

Det är lätt att bli hemmablind. I år har maj varit kall och regnig. Att cykla till jobbet har krävt öronskydd och vantar hela månaden. Ännu känns sommaren långt borta.

Men så ser det inte ut överallt. I Alaska är det drygt 32 grader varmt. I Indien dör folk av en värmebölja där temperaturerna når över 50 grader. Och i Spanien är det 44 grader varmt. De skulle nog uppskatta lite svalka. Världen har värmebölja. Förutom vi.

Det regnar. Jag behöver cykla till affären och handla mat. Försöker intala mig själv att se det positivt. Regn är bra för växtligheten. Och folk i Alaska, Indien och Spanien skulle nog uppskatta lite regn och kyla nu. Vad är egentligen skillnaden på en positiv inställning och en skadeglad inställning?

Norrlänning igen

Traditionellt sett brukar Dalälven räknas som Norrlands sydgräns. I själva verket stämmer det inte att Dalälven utgör den klimatologiska och biologiska Limes Norrlandicus, speciellt inte inåt landet. Men kulturellt sett har Dalälven blivit en viktig gräns.

Det är egentligen inte särskilt långt mellan Uppsala och Sandviken men Uppsala ligger i Svealand och Sandviken ligger i Norrland. Med andra ord norr om Dalälven. Så formellt sett är jag norrlänning igen.

Och vissa skillnader märks faktiskt. Inte bara när det gäller storleken på städerna utan också vad man hittar om man promenerar i skogen längs städernas utkant. Jag kan inte påminna mig att jag sett en enda skoterled i Uppsala. Inte heller har jag sett till en enda skoter under mina drygt 15 år i den staden.

Området kring Sandviken däremot är fullproppat med skoterleder. Det sitter skoterskyltar överallt. Vilket väl bekräftar att jag verkligen är i Norrland.

20150523_163735