Jag har precis kommit tillbaka från att ha tillbringat ett par semesterveckor på Hola folkhögskola i Ångermanland. Efter att ha målat akvarell i en vecka skrudade jag om till grova arbetskläder och ägnade en vecka åt att tillsammans med några arkeologer från Västernorrlands länsmuseum och ett entusiastiskt gäng amatörarkeologer gräva ut den medeltida fogdeborgen Styresholm. Även ett par arkeologer från länsstyrelsen deltog i utgrävningen under några dagar. Styresholm ligger alldeles vid stranden av Ångermanälven. Faktum är att borgen är i full färd med att rasa ner i älven vilket är den främsta anledningen till att arkeologer alls genomför utgrävningar av borgen, finansierat av den lokala länsstyrelsen.
Även om jag alltid haft ett stort intresse för historia och arkeologi var detta första gången jag själv deltog i en arkeologisk utgrävning. Det var överlag jättekul, om än skitigt och fysiskt jobbigt. Jag har fortfarande ont i knän och handleder några dagar efter att jag kommit hem. Och som gammal biolog måste jag säga att det skär i öronen när arkeologer konsekvent envisas med att kalla all sorts grässvål, och så vitt jag kan avgöra all sorts växtlighet överhuvudtaget, för torv. Det är inte torv!
I år grävde kursen dels uppe på norra borgkullen, dels nere vid vad som antas vara en smedja. Jag grävde på båda ställena, men mest nere vid smedjan. Där hittade vi stora mängder med kol och slaggbitar men även några järnföremål som troligen tillverkats i smedjan. Däribland rätt många hästskosömmar, spikar och nitar. Men jag hittade även bland annat en armborstpil som troligen gått sönder vid tillverkningen i smedjan plus en knapp och ytterligare ett runt fynd som kanske var en knapp eller kanske ett märkligt mynt. Uppe på borgkullen grävde jag fram både brända och obrända ben och en rund stigbygel av järn. Några exempel på roliga fynd som gjordes av andra på kursen var en liten tärning av ben, en ljushållare, ringar, mynt, pärlor, knivar, en stjärnformad sporre och ytterligare en stigbygel med lite annat utseende än den jag hittade.
En kväll i slutet av veckan hade vi fyndhanteringskväll, vilket innebär att sortera och tvätta en del av fynden. Då upptäckte jag att vad som såg ut att vara bara ytterligare en skitig benbit som grävts fram uppe i borgen i själva verket var en trasig kam, troligen av ben. En rolig upptäckt.
Här är en bildkavalkad från veckan. Fler bilder tagna av andra finns även i en artikel på Tidningen Ångermanlands hemsida och på Västernorrlands museums konton på sociala medier (facebook och instagram). Rapporten från utgrävningen kommer att publiceras på museets hemsida när den är klar.
