Jag vill också ha en egen blästugn!


För några veckor sedan var jag på en geologiskt exkursion med deltagare från två olika geologiska föreningar. Jag hade egentligen influensa och var rätt hängig den dagen, men bestämde mig ändå för att följa med. Det ångrar jag inte, trots att jag var sängliggande i flera dagar efteråt.

Vi började med att besöka ett antal nedlagda gruvor. Den första på listan var Storstrecksgruvan. Där fanns det en stor varphög. Den klättrade gruppen omkring på med stor entusiasm och geologhamrarna i högsta hugg för att leta spännande mineraler. Gruvvarpen består av de oönskade skräpstenar som följt med på köpet när gruvarbetarna plockat upp de mer ekonomiskt lönsamma stenarna ur gruvan. Skräpstenarna brukar helt enkelt slängas i en hög i närheten av gruvan. På dessa varphögar klättrar det ofta omkring mineralletare och andra geologiskt intresserade människor. Skyddsglasögon rekommenderas om man råkar möta sådana personer för de hamrar ofta vilt på stenarna så att stenflisor flyger vida omkring.

Vid nästa gruva, Storbergsgruvan, fick vi känna på den kusliga kylskåpskalla kylan som strömmar mot en när man närmar sig ingången till gruvan. Då det var en solig och varm dag märktes effekten extra tydligt. Eftersom vi inte fick gå in i gruvan passade vi istället på att äta vår matsäck ute i solskenet.

Efter några snabba besök vid ytterligare några gamla gruvor och lite mer stenknackande var det dags för dagens höjdpunkt – ett besök hos järnframställarna i Hälltjärn. I Hälltjärn tillverkar Catrine Tangen och hennes kollegor järn från myrmalm på gammaldags vis i sin egenhändigt byggda blästugn. Detta besök var en mäktig upplevelse, och jag blev väldigt imponerad av Catrine. Jag vill också ha en egen blästugn och framställa mitt eget järn!

Efter all denna geologi med gruvor, mineraler och malmer var det slutligen dags för en lite annorlunda del av exkursionen, nämligen den kvartärgeologiska delen. Vi tittade bland annat på jordarter och jordmånsprofiler och så letade vi efter högsta kustlinjen i skogen. Att stå på en kulle mitt i skogen och kunna se spåren av havsvågorna som slog där för många tusen år sedan är faktiskt rätt coolt.

Dessutom fick vi se ett gammalt sandtag med en perfekt genomskärning av en rullstensås. Detta är numera en oerhört ovanlig syn då man inte använder natursand och -grus längre utan istället tillverkar konstgjord sand och grus genom att krossa berg. Tyvärr låg min kamera kvar i bilen vid det stoppet, så jag har inga bilder på den genomskurna åsen. Det är synd, för den var nog ändå kanske den mest fascinerande synen på hela dagen. Lagren var oerhört skarpt uppdelade, så skarpt att det var en nästan surrealistisk upplevelse.

 

Luften i denna gång som ledde in till gruvan var kylskåpskall, vilket var kusligt att uppleva denna varma dag.
Luften i denna gång som ledde in till Storbergsgruvan var kylskåpskall, vilket var kusligt att uppleva denna varma dag.
Geologiska diskussioner vid lunchpausen.
Geologisk debatt vid lunchpausen. Vad är det för en stor sten som någon placerat framför stugan?
Vad är det jag hittat för något? Är man en erfaren geolog på en sådan här exkursion får man svara på den frågan många gånger.
Vad är det jag har hittat för något? Är man en erfaren geolog på en sådan här exkursion får man svara på den frågan många gånger.
Grön epidot.
I en av varphögarna vi besökte hittade jag pistagegrön epidot.
Du är härmed varnad! Skylt vid ingången till Helltjärnsprojektet.
Du är härmed varnad! Skylt vid ingången till Hälltjärnsprojektet.
Catrine Tangen som leder projektet att framställa järn på historiskt vis och som var vår guide under besöket.
Catrine Tangen leder projektet att framställa järn ur myrmalm på historiskt vis och var vår guide under besöket.
Att framställa sitt eget järn med gammaldags metoder är hårt arbete, men väldigt roligt. Observera dammsugarslangen som leder in luft till elden!
Att framställa sitt eget järn med gammaldags metoder är hårt arbete, men väldigt roligt. Observera användningen av dammsugarslangen för att leda in luft till elden. Både stora och små exkursionsdeltagare var lika fascinerade av processen.
Morän med en någorlunda tydlig podsolprofil.
Morän med en någorlunda tydlig podsolprofil.
"Här gick högsta kustlinjen. Just precis här där vi står."
HÄR gick högsta kustlinjen. Just precis här där vi står.
En skogsvy som ger lite norrländsk hemlängtan.
En skogsvy som ger mig lite norrländsk hemlängtan.

Min slända

ErikaGroth201308trollsländaHar man en kamera och tar naturbilder är det tydligen mer eller mindre obligatoriskt att fotografera trollsländor. Eftersom jag inte har någon lust att stiga upp kl. 4 på morgonen, när trollsländorna sitter stilla och dessutom har snygga daggdroppar på vingarna, får jag istället försöka fotografera dem på dagen när de svischar omkring. Det är mycket svårare. Här är i alla fall en samarbetsvillig trollslända som satt stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna fotografera den och dessutom satte sig precis där grässtråna korsar varandra i ett snyggt mönster.

Det spelar i gräset

ErikaGroth201308vårtbitareUnder sensommaren hörs deras spel långa vägar, men att få syn på dem i det gröna gräset är inte så lätt. Jag är knappast någon expert på att identifiera småkryp. Enligt naturhistoriska riksmuseets hemsida har gräshoppor korta antenner och vårtbitare långa antenner. Syrsor ser rätt annorlunda ut, och dessutom är de inte gröna. Vi kan därmed slå fast att just denna fotomodell är en vårtbitare.

Blodsugare eller vegetarian?

ErikaGroth201308mygganMycket mygg i skogen nu. Det är i och för sig bara honorna som suger blod. Det behövs nämligen en näringsrik kost för att kunna lägga ägg. Hanarna har inte lika stora näringsbehov så de äter enbart vegetarisk kost i form av nektar och andra växtsafter. Men båda är ändå lika irriterande när de surrar runt huvudet på en.

Det ser ut som att denna mygga försöker komma åt växtsaften i kvisten. Den hängde nämligen kvar där ett bra tag. I träd sitter floemet strax under barken. Floemet är den del av kärlväxternas ledningsvävnad som transporterar socker och andra näringsämnen. Här finns det alltså mat att hämta om man är en hanmygga.

Huvuddelen av det vatten som rötterna suger upp transporteras istället av de betydligt större och stabilare xylemcellerna. Trädens ved består till största delen av döda xylemceller med kraftigt förstärkta cellväggar. Det är faktiskt bara de yttersta vedlagren som består av levande celler.

För människor som vill ha billig näringsrik mat rekommenderar jag blodplättar med lingonsylt. Blodmat är faktiskt extra bra mat just för kvinnor eftersom det innehåller lättillgängligt järn. Receptet nedan kommer från Stora Kokboken (Wezäta förlag, tryckt 1955). Själv brukar jag försöka återskapa min farmors blodplättar, vilka definitivt inte innehöll lök eller mejram och knappast heller ingefära.

Blodplättar  4 port.

1 dl siktat stötbröd
2 dl mjölk
2,5 dl svinblod
1 msk sirap
1 msk smält smör
1 tsk salt
1 knivsudd vitpeppar
1 knivsudd ingefära
1/4 tsk finstött mejram
1 finhackad rödlök

Lägg stötbrödet i mjölken att svälla 1 tim. Sila blodet och vispa ner det i brödmassan. Sätt till sirap, smör och kryddor jämte den frästa löken. Rör om smeten väl. Hetta upp plättläggen långsamt och smörj den med smör. Häll i ett lager smet och grädda plättarna på båda sidor över svag värme. Vispa då och då i smeten, så att inte stötbrödet sjunker till botten. Lägg upp plättarna på ett varmt fat och servera dem genast med smält smör och lingon- eller tranbärssylt. Variation: Byt ut stötbrödet mot 2,5 dl grovt rågmjöl eller grahamsmjöl.