Norrbottning utan bil

Det är nu tre månader sedan jag flyttade tillbaka till Norrbotten. Till en väldigt liten ort i Norrbotten dessutom. Och jag äger fortfarande ingen bil.

Jag har haft körkort sedan 1999, tycker om att köra bil och uppskattar den den frihet det ger att ha tillgång till en bil. Trots allt detta har jag aldrig ägt någon bil. Det har inget med miljöhänsyn att göra. Det är helt enkelt en fråga om ekonomi. Att äga en bil är oproportionerligt dyrt och jag föredrar att använda mina pengar på ett bättre sätt än att bränna upp dem på att äga en bil.

Här betraktas det som en absolut sanning att man inte kan bo i Norrbotten utan att äga minst en bil. Många tycker i själva verket att det krävs flera bilar per person, och dessutom ett antal skotrar, för att kunna leva här. Att människor bevisligen har bott i Norrbotten oavbrutet sedan stenåldern utan att ha några bilar alls verkar inte ha någon betydelse. Så jag får hela tiden frågor om när jag ska skaffa en bil.

Men sanningen är att jag faktiskt inte har större behov av att äga en bil här än jag hade i Uppsala.

Även i Uppsala behövde jag använda bil då och då. Vanligen när jag ville ta mig någonstans som låg mer lantligt eller när jag behövde kunna frakta större saker som möbler. Där var det aldrig något problem. Antingen bokade jag en bil för de timmar jag behövde den via den bilpool som jag var med i under många år eller så hyrde jag en bil för några timmar eller kanske ett dygn på en bensinmack. I båda fallen kunde jag hämta och lämna bilen på kvällar och helger och betalningen fungerade smidigt via faktura eller vanligt bankkort.

Att äga en bil är enormt dyrt och fullständigt onödigt när man bara behöver använda bilen några timmar i månaden. Men i Älvsbyn finns ingen bilpool och inga bensinmackar som hyr ut bilar. Det enda som finns är biluthyrningsföretaget Hertz som bara har öppet på kontorstid, begär att kunder kan visa upp ett kreditkort (vilket jag vägrar använda) och vägrar hyra ut bilar per timme. Ett hopplöst opraktiskt alternativ.

Ett stort problem är att länet nästan helt saknar fungerande kollektivtrafik. I själva Älvsbyn spelar det ingen roll för Älvsbyn är en liten ort. Jag kan gå eller cykla överallt. Däremot behöver jag nästan alltid en bil om jag vill kunna ta mig någonstans utanför Älvsbyn. Det finns länsbussar som går mellan städerna här men de går i bästa fall några få gånger om dagen och aldrig på kvällar och helger. Bussarna är alltså inte särskilt användbara. Många norrbottningar, och för den delen norrlänningar överhuvudtaget, verkar ha fått för sig att det är sörlänningarnas fel att kollektivtrafiken inte fungerar här. Det är skitsnack. Vi här uppe bestämmer helt och hållet själva över vår kollektivtrafik och resultatet av detta självbestämmande är fullständigt uruselt.

Så slutsatsen blir att jag kommer att behöva köpa en bil. En bil som jag sedan måste betala multum för att äga och som bara kommer att stå still huvuddelen av tiden.

Jag har inga problem med att betala för att köra bilar men jag tycker faktiskt att det är jävligt onödigt att jag också ska måsta betala för att äga bilen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *