DNA-sekvenseringens fader är död

CGCATTCCG TTTCGCGAAGAT AGCGCGAACGGCGAACGC

Jag vet att man måste vara molekylärbiolog för att fatta skämtet hyllningen ovan, men jag kan bara inte låta bli. Tack Ed Yong för idén. (tips: genetiska koden)

Det är en sista hälsning till Fred Sanger, vinnare av två Nobelpris och en pionjär inom DNA-sekvensering, som har avlidit vid 95 års ålder.

Naturvetarjobb: Att koordinera forskare

Ellenor Devines karriär har hittills varit rätt brokig. Efter att ha avslutat sin forskarutbildning vid Uppsala universitet lämnade hon universitetsvärlden och började istället jobba som rekryteringskonsult på en rekryteringsfirma. Idag har Ellenor lämnat även den tävlingsinriktade konsultvärlden bakom sig och hon jobbar numera som koordinator på Swedish Secretariat for Environmental Earth System Sciences (SSEESS).

SSEESS är ett samarbete mellan Kungl. Vetenskapsakademien, Sida och flera olika nationella forskningsråd, men rent praktiskt är organisationen knuten till Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm. Organisationens viktigaste uppgift är att uppmuntra fler svenska forskare att engagera sig i internationella klimat- och miljöforskningsprojekt. En stor del av arbetet handlar därför om att informera svenska forskare om vilka möjligheter som finns och att hjälpa dem att skaffa kontakter inom internationella projekt.

Som koordinator fungerar Ellenor som en sorts kombinerad administratör och informatör, och arbetsuppgifterna sträcker sig från att fixa kaffe till fikapauserna till att diskutera aktuell forskning med klimatforskare. Till vardags sysslar hon för det mesta med administrativa uppgifter som att anordna möten, skriva mötesprotokoll och administrera utlysningar om resebidrag för klimat- och miljöforskare som vill delta i internationella aktiviteter. Hon skriver också om globala miljöförändringar och om SSEESS:s aktiviteter på organisationens hemsida och i broschyrer och nyhetsbrev.

Människor föredrar att samarbeta med folk de känner och forskare är inga undantag. En viktig del av Ellenors jobb på SSEESS är därför att organisera konferenser och workshops där de svenska forskarna får träffa representanter från de stora internationella forskningsprojekten. Hon är själv biolog i grunden och har tidigare tillbringat flera år som forskare på ett laboratorium där hon studerade vätgasproducerande enzymer i cyanobakterier. Ellenors forskarbakgrund gör det lättare för henne att kommunicera med andra forskare och faktiskt förstå vad de pratar om, men ännu viktigare är att många forskare är mer benägna att lyssna på henne och ta henne på allvar om de betraktar henne som en av dem.

– Man får definitivt mer respekt som naturvetare och forskare, säger Ellenor.

SSEESS är en liten organisation med bara 3,5 tjänster. När man jobbar i en så liten organisation krävs det att man är van att ta tag i problem och få saker gjorda på egen hand för det finns inte nödvändigtvis någon som kan hjälpa en. Detta trots att personalen på SSEESS
verkligen älskar att samarbeta med varandra, vilket Ellenor trivs väldigt bra med.

– Jag gillar att jag alltid har fullt upp på det här jobbet, säger Ellenor. Visserligen är arbetsuppgifterna ibland är lite väl enkla, men jag trivs väldigt bra med att jobba i en organisation där folk verkligen vill samarbeta med varandra.

Vad jobbar egentligen naturvetare med?

Vad gör egentligen naturvetare efter att de tagit ut sin universitetsexamen? Jag började studera naturvetenskap på det som då kallades Mat-Nat-programmet vid Uppsala universitet direkt efter gymnasiet och sedan dess har jag knappt stuckit ut näsan utanför universitetsvärlden. Därför är det kanske inte så förvånande att jag har rätt dålig koll på vad naturvetare egentligen gör utanför universitetet. För att råda bot på detta har jag bestämt mig för att börja leta upp utbildade naturvetare och intervjua dem om deras jobb. Naturligtvis kommer ni läsare att få ta del av resultatet för jag misstänker att jag inte är den enda som har dålig koll på vad naturvetare egentligen jobbar med.

Den första naturvetaren vi kommer att träffa i denna serie är koordinatorn och biologen Ellenor. Fortsättning följer…

Kvinnor gillar tydligen rymden och stjärnor

Det finns tydligen åtminstone två svenskor som har skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap, nämligen Marie Rådbo som skrivit ”Ögon känsliga för stjärnor : en bok om rymden” och Ulrika Engström som skrivit ”Himlens väktare : astronomins historia före teleskopet”. Har inte läst någon av dem ännu, men vi får väl se.

Jag bad bibliotekens svarstjänst Bibblan svarar om tips på kvinnliga författare som skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap på svenska. Dessa två var de exempel de hittade. Och Stefan Grip, som var den bibliotekarie som tog sig an uppgiften, erkände att det var svårt att hitta några kvinnor alls som skriver om naturvetenskap.

Känner du själv till fler exempel på kvinnor som skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap (helst på svenska)? Med det menar jag populärvetenskapliga böcker som handlar om biologi, kemi, geovetenskap eller fysik. Medicin och matlagning ingår inte, även om jag vet att det finns kvinnor som skrivit bra böcker om de ämnena.

Det är lite underligt att både de två böcker som jag hittade på Adlibris och de två som Bibblan svarar hittade handlade om just astronomi. Annars brukar biologi anses vara det kvinnligaste av de naturvetenskapliga ämnena medan fysik brukar anses vara det manligaste. Kanske kan jag bli en riktig pionjär om jag skriver och lyckas publicera den bok om växter och naturhistoria som jag funderar på?

Saknas: Kvinnor som skriver populärvetenskap

Va fasen?! Skriver inte kvinnor populärvetenskap? Refuseras kvinnors populärvetenskapliga böcker av förlagen? Vill inte Adlibris sälja kvinnors böcker? Vad är det som pågår egentligen?

Jag kollade igenom vem som har skrivit de 50 först listade populärvetenskapliga böckerna på bokhandeln Adlibris hemsida idag. Hela 92% av dessa böcker visade sig vara skrivna av män och bara 4% av kvinnor.

Mer specifikt var det bara två av böckerna som hade en kvinnlig författare, nämligen ”Fysik: vad som är värt att veta” av Joanne Baker och ”Asteroids, comets and meteors” av Josepha Sherman. Böcker som saknade namngiven författare hoppade jag över och det var bara två författare som jag inte lyckades ta reda på könet på.

Andel kvinnliga författare inom populärvetenskap
Av de 50 först listade populärvetenskapliga böckerna på Adlibris (som hade minst en angiven författare) var 92% skrivna av män, 4% av kvinnor och 4% av författare av okänt kön.

Hör ni kvinnor där ute, det här behöver vi ta tag i. Så svårt kan det väl inte vara att komma på ett spännande vetenskapsämne som du kan skriva en bok om? Kan Richard, Bill, Tore och alla de andra karlarna så kan du också!

Mardrömmar i affärsvärlden

Måste göra lite reklam för en av mina favoritserier. Den handlar just om hur man absolut inte ska göra reklam. Mardrömmar i affärsvärlden består av tre stycken filmer som fortfarande kan ses på UR Play.

Katastrofala beslut

Design utan framtid

Marknadsföring och PR i motvind

Filmerna handlar om några av företagsvärldens största misstag som exempelvis chokladtillverkaren Cadburys PR-kampanj där barn ska köpa choklad för att kämpa mot barnfetma, Unilevers nya tvättmedel som inte bara tvättade rent utan också frätte stora hål i kläderna och Sunny Delights nya hälsojuice som färgade barnen brandgula.

I filmerna intervjuas personer som var inblandade i besluten om hur de tänkte och vad de lärt sig av misstagen. Dessutom raljerar olika experter över vad som gick fel och vad de olika företagen borde ha gjort istället. Jag önskar att allt utbildningsmaterial jag har fått plöja igenom på diverse kurser hade varit så här underhållande.

Forskarvärlden överrumplades av sviket löfte

När den amerikanska kongressen nyligen lyckades driva igenom den mindre lysande idén att tillfälligt lägga ner den amerikanska staten uppstod en del oväntade bieffekter för världens forskare.

Forskning är nästan alltid en internationell aktivitet. Numera är forskning också en IT-baserad aktivitet. All information som forskarna genererar samlas nämligen i allmänna databaser och dessa utgör sedan grunden för ytterligare forskning. Fördelen med detta system är att vem som helst kan komma åt informationen och använda den. Problemet är att någon måste ansvara för att underhålla och uppdatera databaserna. Vem har den stabilitet och de ekonomiska resurser som krävs för att kunna garantera att informationen fortsätter att finnas tillgänglig även i framtiden? Svaret på den frågan brukar vara den amerikanska staten.

National Center for Biotechnology Information (NCBI) är en del av den amerikanska sjukvårdsmyndigheten National Institutes of Health. NCBI driver många av de absolut viktigaste databaserna inom den biovetenskapliga forskningen. Dessa databaser inkluderar GenBank som innehåller alla kända gensekvenser i alla kända organismer och PubMed som är världens främsta litteraturdatabas för biomedicinsk och molekylärbiologisk litteratur.

När den amerikanska staten nyligen lade ner verksamheten upphörde plötsligt underhållet av dessa och andra vetenskapliga databaser. Vetenskap är nämligen inte nödvändigt och ska därför inte prioriteras tycker den amerikanska staten. Nu varade uppehållet bara en kort period så konsekvenserna blev inte så allvarliga, men vad händer nästa gång den amerikanska staten får ekonomiska problem?

”To avoid lapsing into another dark age of research, the ongoing maintenance of PubMed must be guaranteed. We urge the scientific community to push for PubMed to be entirely supported and commissioned by an international forum.”

Citatet ovan kommer från det senaste numret av Nature där ett par australiensiska forskare argumenterar för att PubMed är för viktig för att riskeras och därför borde skötas av ett internationellt forum istället för av de opålitliga amerikanerna. Det låter lockande, men det framgår inte vem som då ska ha huvudansvaret för databasen. Det är tyvärr vanligt att underhållet av vetenskapliga databaser rinner ut i sanden efter några år om det inte finns någon som permanent har huvudansvaret. Och det vore ju ingen förbättring.

Eftersom det för tillfället inte finns några andra realistiska alternativ så lär den amerikanska staten fortsätta att driva dessa databaser ett bra tag till, trots att den bevisligen inte ens klarar av att driva sig själv. Forskarna får helt enkelt ha tålamod och hoppas på det bästa.

P.S. Det är en hisnande tanke att för bara några decennier sedan kunde de flesta forskare utföra sitt jobb hur bra som helst utan att ha tillgång till en enda databas eller ens en enda dator. Världen är konstig och blir bara konstigare för varje år som går…

Dans i neonskyltarnas ljus

Kulturnatten är min favorit bland Uppsalas alla festivaler. Det känns inte som att det redan har gått en hel månad sedan festivalen var, men det har det. Detta år hade jag naturligtvis min nya kamera med mig, även om många av de roligaste aktiviteterna skedde i sammanhang, eller vid ljusförhållanden, som gjorde det omöjligt att fotografera.

Varje år på Kulturnatten brukar jag se till att hinna dansa åtminstone några danser på det tillfälliga utomhusdansgolv som den lokala swingdansföreningen alltid sätter upp på en av gatorna mitt i centrum. Det är en väldigt speciell känsla att dansa utomhus, mitt bland affärerna, inför massor av åskådare. Denna gång försökte jag också ta lite foton, men eftersom det var sent på kvällen och mörkt var jag tvungen att använda ganska långa slutartider för att det skulle bli några bilder alls. Kombinationen långa slutartider och dansarnas snabba rörelser gjorde naturligtvis att bilderna blev suddiga. Effekten blev lite surrealistisk och trots allt ganska snygg, ungefär som dubbelexponeringar på gammaldags fotofilm.

I år hann jag själv bara med att dansa till ett par låtar innan jag hastade iväg för att se riddarföreningens turnering och eldshow. Den var verkligen superhäftig! Tyvärr var det både för mörkt och för mycket folk för att det skulle gå att ta några fotografier alls på den showen.

Alla är välkomna att dansa på dansgolvet som läggs ut på gågatan på Kulturnatten.
Alla var välkomna att dansa på dansgolvet som hade lagts ut mitt på gatan.
Naturligtvis var det även dansuppvisningar. Här showar Lisa och Simon från föreningen Swingkatten.
Naturligtvis var det även dansuppvisningar. Här showar Lisa och Simon från föreningen Swingkatten.
Lite publikfriande akrobatik är ett måste i sådana här sammanhang.
Lite publikfriande akrobatik är ett måste i sådana här sammanhang.

Svenskar är (trots allt) rätt bra på att läsa och räkna

OECD har jämfört läskunnigheten och de matematiska kunskaperna hos vuxna, vilket i det här fallet betyder personer som är 16 år eller äldre, i de olika OECD-länderna. Ovan kan du själv se en sammanfattning av resultatet för de olika länderna. Klicka på ”Compare countries” och sedan på ”Sweden” (plus eventuellt ytterligare ett land som du vill jämföra med). Förutom den totala rankningen görs även en grov uppdelning av resultatet baserat på åldergrupper, yrkeskategorier, utbildningsnivå och om personerna är invandrare eller infödda (klicka på ”expand/collapse” för olika rubrikerna för att se graferna).

Bäst läskunnighet och matematisk förmåga hade japanerna, och näst bäst presterade finländarna. Svenskarna hamnade på femte plats i båda kategorierna. Det resultatet är väl inte så tokigt ändå?