Nu är det högsommar. Luften är fylld av fågelsång och blomdoft. Och av både trevliga och mindre trevliga småkryp av alla slag. Asparna har hämtat sig sedan sist och de gröna asplöven darrar i vinden.
Now it’s high summer. The air is full of bird song and floral scents. And of all kinds of both nice and not so nice small animals. The aspens have recovered since the last visit and the green aspen leaves tremble in the wind.
Fotona är tagna den 9 juli 2019.
Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).
Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.
Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.
Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.
Här i den (mer eller mindre) kustnära delen av Norrbottens län har våren äntligen kommit. Asparna har snart blommat över men ännu syns inga löv till.
Än så länge finns det inte mycket färskt nytt gräs. Utom på myrstacken. Kanske är den varmare än den omgivande marken?
De kvarvarande asparna har börjat blomma. Jag tycker det verkar vara hanhängen som håller på att slå ut. Aspar är skildkönade, det vill säga, träden är antingen hanträd eller honträd.
De trädstammar som ligger och väntar på att bli borttransporterade är inte resterna av de fällda asparna utan barrträd. Men i snittytan på vissa av dem kan man se fina exempel på hur kvistar och grenar bildas långt inne i stammen och tränger sig ut genom veden. Sådana pedagogiska exempel värmer i hjärtat eftersom de påminner mig om hur jag en gång i tiden undervisade universitetsstudenter i växtanatomi och växtfysiologi.
Det märks att vägen vid asparna är skadad av tunga fordon vilket inte direkt förbättrar den redan ganska dåliga vägkvaliteten. En fördel med att de har rensat bland träden är i alla fall att älven syns bättre från vägen. Isen har inte gått än, men det är nog inte så många veckor kvar. Eftersom campingrestaurangen för närvarande håller stängt på helgerna kunde jag inte avsluta mitt trädspanande med en fika. Men kanske nästa gång…
Det är fortfarande vinter men nu när vi börjar närma oss vårvintern är dagarna i alla fall ljusa. Här uppe i och intill Arktis har vi minst 5 olika årstider på svenska (höst, vinter, vårvinter, vår och sommar). Jag säger minst 5 eftersom sommaren i praktiken delas in i 3 olika sommarårstider: försommar, högsommar och sensommar. På samiska språk skiljer man på 8 årstider vilka i princip motsvarar de 7 nordsvenska årstiderna plus ”höstvinter”. På finska finns det flera ord som verkar motsvara vårvinter (kevättalvi, lopputalvi, varhaiskevät) men jag är osäker på hur man i praktiken brukar dela upp året i norra Finland idag.
Det är fortfarande mitt i vintern och mörkt. På sistone har det varit kallt med utetemperaturer kring -30
Det är mitt i vintern. Hittills en mild och molnig vinter med tråkigt stålgrått ljus. Som vanligt den här tiden på året behövde jag öka ljusstyrkan på bilderna ganska mycket eftersom det är så mörkt ute nu, även mitt på dagen. Asparna (Populus tremula) gör inget märkbart. Knopparna väntar frusna på våren.
När vi nu säger vi hej då till häggen i Älvsbyn har snön på nytt börjat falla efter en till största delen mörk och snöfri november.
Nästa år kommer jag att följa en aspdunge i Sikfors. Aspdungen har några björkar inblandade bland asparna men de struntar vi i. Asp (Populus tremula) sprider sig vegetativt med rotskott. Flera aspar som står tillsammans i en klunga brukar därför egentligen vara ett och samma träd. Asp tillhör videfamiljen (Salicaceae) och är släkt med sälg och viden. Vår asp, Populus tremula, är den eurasiska aspen. Den är släkt med amerikanska Populus-arter som sin amerikanska aspmotsvarighet (Populus tremoloides), som också har darrande löv, och så jättepoppeln (Populus trichocarpa), som var det första träd som fick sin arvsmassa sekvenserad.