Lite fina höstfärger att lysa upp novemberslasket med.
Kategori: Foton
Bästa kameratillbehöret: en nylonstrumpa
Fick idén att trä en nylonstrumpa över objektivet för att få mjukare bilder från en gammal fotobok som jag lånade på biblioteket. Att andas på linsen så att den blir immig är ett annat tips på samma tema från en annan, nyare fotobok. Jag var så klart tvungen att testa båda.
Dessa tallar är faktiskt fotograferade i bra väder. Ett vanligt, skarpt foto av tallarna skulle ha varit riktigt tråkigt. Ett foto taget med en nylonstrumpa över linsen blir däremot dramatiskt, drömlikt och mycket mer spännande.
Bilden är minimalt redigerad. Den togs ursprungligen i färg, men jag har ändrat den till gråskala och ökat kontrasten en aning för att göra den lite mer dramatisk.
Dans i neonskyltarnas ljus
Kulturnatten är min favorit bland Uppsalas alla festivaler. Det känns inte som att det redan har gått en hel månad sedan festivalen var, men det har det. Detta år hade jag naturligtvis min nya kamera med mig, även om många av de roligaste aktiviteterna skedde i sammanhang, eller vid ljusförhållanden, som gjorde det omöjligt att fotografera.
Varje år på Kulturnatten brukar jag se till att hinna dansa åtminstone några danser på det tillfälliga utomhusdansgolv som den lokala swingdansföreningen alltid sätter upp på en av gatorna mitt i centrum. Det är en väldigt speciell känsla att dansa utomhus, mitt bland affärerna, inför massor av åskådare. Denna gång försökte jag också ta lite foton, men eftersom det var sent på kvällen och mörkt var jag tvungen att använda ganska långa slutartider för att det skulle bli några bilder alls. Kombinationen långa slutartider och dansarnas snabba rörelser gjorde naturligtvis att bilderna blev suddiga. Effekten blev lite surrealistisk och trots allt ganska snygg, ungefär som dubbelexponeringar på gammaldags fotofilm.
I år hann jag själv bara med att dansa till ett par låtar innan jag hastade iväg för att se riddarföreningens turnering och eldshow. Den var verkligen superhäftig! Tyvärr var det både för mörkt och för mycket folk för att det skulle gå att ta några fotografier alls på den showen.
Brrr
Jag älskar min bostad, men den har en jättestor nackdel. Den är nästan alltid svinkall. Hyresvärden envisas med att temperaturen ska mätas i ögonhöjd mitt i lägenheten. Där är temperaturen just nu 18 grader.
Under vinterhalvåret brukar temperaturen ligga mellan 16 och 18 grader, vilket inte når upp till de 20 grader som utlovats. Under termometern, där ju resten av mig vistas, är det ännu kallare. Dessutom drar det kall luft från fönstren. Jag har framfört samma klagomål till värden varje år sedan jag flyttade in. Varje år lovar de att fixa problemet, och varje år händer ingenting. Jag fortsätter att frysa, och jag avskyr att frysa.
Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat
Jag håller på att förbereda en kort och förhoppningsvis engagerande presentation av min forskning till tävlingen Forskar Grand Prix, som går av stapeln nästa vecka. Ämnet för presentationen är glykosidhydrolaser, vilket är enzymer som bryter ner kolhydrater. Jag tyckte att det kunde vara en bra idé att inleda med att visa ett klassiskt experiment som ofta används i skolundervisningen och som vem som helst kan utföra hemma. Ett experiment som dessutom ger ett färgglatt resultat, vilket alltid brukar vara populärt. Alltså försökte jag utföra detta enkla skolexperiment på labbet, vilket borde ha varit en enkel uppgift…
Det hela går ut på att visa att enzymet amylas (mer specifikt alfa-amylas), som finns i saliven, bryter ner stärkelsen i maten till bl.a. maltsocker (maltos). Stärkelse består av massor av små druvsockermolekyler som sitter ihop, medan maltsocker bara består av två sammanlänkade druvsockermolekyler. Enzymet amylas är ett av de få glykosidhydrolaser som människan själv kan tillverka. De flesta enzymer som bryter ner kolhydraterna i vår mat tillverkas istället av bakterier som bor inne i vår kropp.
Experimentet är mycket enkelt. Blanda stärkelse (t.ex. potatismjöl) med saliv och vatten och håll det hela kroppsvarmt (ca 37°C) i minst 10 minuter. Jag lät röret stå i ett 37-gradigt värmeskåp i en halvtimme. Enligt teorin ska amylasen i saliven under tiden klippa loss maltsocker från stärkelsen.
För att kontrollera om en vätska innehåller reducerande sockerarter som maltsocker eller druvsocker kan man använda Trommers prov. Man börjar med att tillsätta lite kopparsulfatlösning till den vätska man vill testa. Kopparsulfat, som kan köpas i färg- eller byggbutiker, ger en ljusblå lösning när man löser upp pulvret i vatten. Sedan droppar man i lut i lösningen tills den byter färg från ljusblå till mörkt himmelsblå. Därefter doppar man ner röret med vätskan i kokhett vatten så att lösningen värms upp, och låter röret stå där en stund. Om lösningen innehåller minst ett par procent av någon reducerande sockerart bildas röd kopparoxid. Om lösningen innehåller bara lite av någon reducerande sockerart blir den istället grön. Innehåller vätskan inga reducerande sockerarter alls förblir den blå.
Jag använde min egen saliv och gjorde om experimentet flera gånger. Varje gång fick jag samma resultat. Lösningen förblev envist knallblå. Inte ett enda litet korn av röd kopparoxid! Inte ens en skiftning i grönt kunde anas. Om mitt saliv överhuvudtaget innehåller amylas verkar mitt enzym alltså vara för ineffektivt eller för sparsamt förekommande för att det ska ha någon effekt.
Märkligt nog verkar stärkelsen ändå lättare brytas ner i närvaro av saliven. Det är nämligen skillnad på resultatet i röret som innehåller stärkelse och saliv jämfört med röret som innehåller lika mycket stärkelse men som saknar saliv. Förutom amylas kan även värme och syra bryta ner stärkelse, så det kan i och för sig hända att saliven gjorde stärkelsen mer värmekänslig. Jag gjorde inga andra tester för att jämföra t.ex. pH på de olika lösningarna, så detta kan jag tyvärr inte säga något om.
Frågan är varför det inte verkar ha bildats några reducerande sockerarter när saliven fick verka på stärkelsen. Jag hittade en gammal forskningsrapport (se nedan) som tyder på att nivån på amylasaktiviteten i saliven beror på hur stärkelserik mat man äter, och jag äter sedan mer än ett halvår tillbaka en socker- och stärkelsefattig kost. Detta skulle kunna vara en förklaring till den ynkliga nivån på amylasaktiviteten i mitt saliv. Tyvärr testade jag inte enzymaktiviteten innan jag lade om kosten, så det är svårt att veta hur det ligger till med den saken.
Utifrån detta lilla experiment med bara en enda försöksperson kan man egentligen inte dra några vetenskapliga slutsatser, men frågan är intressant. Jag blir faktiskt lite sugen på att göra en mer utförlig vetenskaplig studie av sambandet mellan amylasaktiviteten i saliven och vad man äter. En snabb genomsökning av den vetenskapliga litteraturen visar att detta inte verkar ha studerats särskilt mycket i människor…
Referens: Bernard T. Squires (1953) Human salivary amylase secretion in relation to diet. J. Physiol. vol. 119 sid. 153-156
Min slända
Har man en kamera och tar naturbilder är det tydligen mer eller mindre obligatoriskt att fotografera trollsländor. Eftersom jag inte har någon lust att stiga upp kl. 4 på morgonen, när trollsländorna sitter stilla och dessutom har snygga daggdroppar på vingarna, får jag istället försöka fotografera dem på dagen när de svischar omkring. Det är mycket svårare. Här är i alla fall en samarbetsvillig trollslända som satt stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna fotografera den och dessutom satte sig precis där grässtråna korsar varandra i ett snyggt mönster.
Småkryp
Ormbunkar om kvällen
Jag älskar att fotografera ormbunkar. Därav alla ormbunksfoton här på bloggen. Just detta foto är taget sent på kvällen. Kvällssolens ljus ger väldigt fina effekter, eller hur?
Det spelar i gräset
Under sensommaren hörs deras spel långa vägar, men att få syn på dem i det gröna gräset är inte så lätt. Jag är knappast någon expert på att identifiera småkryp. Enligt naturhistoriska riksmuseets hemsida har gräshoppor korta antenner och vårtbitare långa antenner. Syrsor ser rätt annorlunda ut, och dessutom är de inte gröna. Vi kan därmed slå fast att just denna fotomodell är en vårtbitare.
Natur vid husknuten
