Julkonsert – Världens jul!

Jag älskar att sjunga. Helst då tillsammans med andra.

Sjunger sedan i höstas i en för mig ny kör. Denna kör har den stora fördelen att den övar inom gångavstånd från min bostad i Uppsala istället för på diverse platser i Stockholm som min gamla kör gjorde. Intressant nog är min nya kör, Eriksbergskören, en av de få körer jag sjungit i som jag inte själv har varit med och startat upp. Den har funnits länge.

Efter att i många år ha sjungit folkmusik på gehör med en hel del inslag av improvisation och jammande blev det en tvär omställning att återgå till att sjunga klassiska körarrangemang efter noter. Men det är skoj det också.

Och som alla körer med (eller utan) självaktning har vi så klart en julkonsert som du och alla andra är välkomna till.

Julkonsert – Världens jul!
Jazzsångerskan Sani Gamedze och Eriksbergskören under ledning av Martin Svensson
Eriksbergskören, Sång
Sani Gamedze, Sång
Mattias Åström, Piano, Bas
Magnus Peterson, Bas, Flöjt
Daniel Olsson, Trummor​

Söndag 21 december 2014 kl 18.00 i Eriksbergskyrkan, Uppsala
Fri entré. Kollekt.

141221 Världens jul EB

Kom och hör oss sjunga

Om du är i Stockholm nästnästa vecka så tycker jag att du ska komma och lyssna på oss när vi sjunger. Det blir en hel julkonsert utan en enda av de vanliga, uttjatade jul- och luciavisorna.

MIDVINTERKONSERT

Stockholms Folkmusikkör under ledning av Maria Misgeld

Fri entré

16/12 ELFVINGGÅRDEN kl. 20.00
(Runda vägen 38 / Lyckovägen 9, Stockholm. Tvärbanan: Alviks Strand)

17/12 FOLKUNIVERSITETET kl. 19.30
(Kungstensgatan 45, Stockholm. T-bana: Rådmansgatan eller Odenplan)

Kören startade 2007 som Uppsala Folkmusikkör. Efter några år i Uppsala flyttade den till Skeppsholmen i Stockholm och bytte då namn till Skeppsholmens Folkmusikkör. Efter att ha flyttat runt kors och tvärs i Stockholm under de senaste åren heter kören numera Stockholms Folkmusikkör. En vacker dag kanske vi lyckas bestämma oss för ett riktigt körnamn så att kören inte behöver byta namn varje gång den flyttar…

Ropen ekade bland bergen

Har tillbringat en vecka i Dalarna där jag gått en sommarkurs i folksång. Förutom sångare var folkhögskolan i Malung denna vecka också full med fiolspelare, smeder och utländska studenter gick kurs i svenska. Vår viskurs hade två teman: att tralla danslåtar och att kula.

Att tralla danslåtar är roligt, för det blir bra sväng, men det är kulandet och lockropen som är lite mer originella. Att kula innebär att använda en speciell röstteknik som användes av de herdeflickor som tog hand om djuren på sommarbetet på fäbodarna. Kulandet användes både för att kommunicera med djuren och för att kommunicera med de som jobbade på andra fäbodar i närheten. Det fanns ju inga mobiltelefoner förr i tiden, så ville man ha tag i någon som befann sig några kilometer bort behövdes det andra metoder.

Att kula kräver en rejäl dos självförtroende, för man är inte van vid att man kan göra så starka och så höga ljud. Det tog några dagar, men vid slutet av kursen vågade alla deltagare kula på för full hals inför resten av gruppen. Under kursen övade vi mest kulning på en kulle i skogen nära skolan. Tack och lov verkade grannarna inte bry sig – de var väl vana efter åratal av liknande kurser.

En dag mitt i kursen fick vi åka på utflykt till en riktig fäbod uppe i bergen vid Lima, några mil från skolan. Där hade de fjällkor och getter. Kalvarna var så klart väldigt söta. Getterna svansade runt oss hela dagen, och försökte äta allt inom synhåll (inklusive våra väskor). Jag har alltid trott att en fäbod är ett enkelt litet hus för en person, så jag var lite förvånad över att inse att det snarare är en stor gård med massor av hus. På fäboden fick vi öva kulning bland bergen en hel dag. Fantastiskt eko!

Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra.
Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra. Jag gillar Dalarna, för naturen påminner mycket om Norrbotten där jag växte upp.
Att kula lär man sig genom att öva.
Här övas det kulning vid Mosätra fäbod.
Kalvar är alltid söta.
Kalvar är alltid söta.
Alla måste hälsa på korna när de kommer hem till gården.
Alla ville naturligtvis hälsa på korna, som kom hem till gården precis när vi skulle åka därifrån. Getterna däremot följde oss hela dagen.

Lärare på sommarkursen i sång var Carl-Erik Carlsson, och på fäboden var det den välkända folksångerskan Maria Röjås som instruerade. Hon brukar också ha kortare sommarkurser i kulning på själva fäboden. Funderar på att gå en sådan kurs någon gång, om inte annat för att det är ett så rofyllt och vackert område.

Om du vill höra hur kulning låter kan du till exempel lyssna på den här YouTube-videon med Maria Misgeld, som leder den folkmusikkör jag vanligen brukar sjunga i. Varning för starkt ljud!

Här kommer fåglarna

Nu börjar fågelflockarna komma...
Nu börjar de första fågelflockarna samlas…

Nu börjas det igen… Upptäckte igår kväll, när jag var på väg hem från en utomhuskonsert med Väsen, att fågelflockarna åter har börjat samlas. Än är flockarna ganska små, men längre framåt hösten brukar himlen i centrala Uppsala täckas av gigantiska fågelflockar. Oftast är det kajor som är i farten. För några år sedan uppskattade kommunen att det finns 45 000-60 000 kajor i Uppsala. Kajan har blivit något av en symbol för staden, men eftersom de skitar ner väldigt mycket, och dessutom äter upp säden på åkrarna, är de i praktiken inte särskilt omtyckta. Uppsala har försökt alla möjliga metoder för att minska antalet kajor, men trots alla ansträngningar förmörkas himlen varje höst av de stora fågelflockarna.

En härlig sommarkväll med bra musik.
En härlig sommarkväll med bra musik.

Ironisk majvisa?

Jag gillar att sjunga folkvisor, och denna hobby gör att man ofta kommer i kontakt med dialektala och gammaldags ord som inte längre används i dagens svenska. Den kör jag sjunger i övar för tillfället bland annat på en majvisa. Det finns massor av varianter på denna sång där man sjunger om att ”maj är välkommen”, precis som de otaliga staffansvisorna kring jul. Just denna variant slutar med en vers som låter närmast ironisk:

God natt och tack det ska ni ha.
Maj är välkommen.
För gåvan den var ganska bra.
Sommaren är ljuvlig för oss alla.

Ordet ganska i detta fall får det ju att låta som att gåvan inte var särskilt bra. Men är detta verkligen vad det betyder? I gammal svenska betydde ordet ganska inte samma sak som det gör idag. Det betydde snarare något i stil med totalt, helt, absolut. Ungefär som ordet ganz fortfarande gör i dagens tyska. Vissa dialekter tenderar att behålla äldre betydelser av orden ganska länge. Jag vet inte riktigt när den här betydelseförändringen skedde, men i denna visa verkar det snarare vara den gamla betydelsen av ordet som gäller. Det verkar mer rimligt att tacket gäller en riktigt bra gåva än en som är sisådär.

En fundering i sammanhanget är om tyskarna varit ärligare och hederligare (eller åtminstone mer realistiska) än svenskarna, eftersom ordets betydelse inte verkar ha eroderats ner på samma sätt hos dem? Hmm…