Ett rejält urspårat midsommarfirande

I ett försök att ge folk något att göra så här i coronatider har Kungliga Biblioteket släppt hela sin digitala samling av inskannade svenska tidningar fri under april månad. Man kan alltså under en kort period fritt och gratis läsa och söka i alla tidningar som är inskannade från 1800-talet och fram till (nästan) nutid. Vanligen är det bara de allra äldsta tidningarna som är fritt tillgängliga i databasen. Detta är en guldgruva för släktforskare för plötsligt kan man hitta mer information om sina släktingar än bara de gamla vanliga folkbokföringsuppgifterna. Lite mer livfulla och om man har tur till och med smaskiga detaljer från deras liv.

Lite letande efter omnämnanden av mina gamla släktingar i tidningarna avslöjade bland annat att midsommarfirandet i Töre år 1898 spårade ur rejält. De unga bröderna och sågverksarbetarna 18-årige Verner Groth och 24-årige Petter Groth d.y. (som i tidningen påstås vara 22 år) firade midsommarafton tillsammans det året. Men någonting gick snett. Verner och Petter började bråka. Efter att de hade ha grälat med varandra en stund ryckte plötsligt Verner ner ett remingtongevär från väggen och sköt sin storebror. Kulan träffade Petter i höften.

Den svårt skadade Petter transporterades till Neder-Kalix lasarett och Verner häktades. Eftersom sjukvårdspersonalen inte kunde hitta kulan i såret övervägde de några dagar senare enligt tidningen att skicka Petter till något lasarett söderut där han kunde röntgas. Petter överlevde men blev svårt låghalt. Han blev alltså aldrig helt återställd efter skottet.

Neder-Kalix tingslags häradsrätt dömde Verner Groth till straffarbete i 1 år och 8 månader för våldet. Verner överklagade men Svea Hovrätt fastställde domen. Och Kunglig Majestät avslog Verners nådeansökan om befrielse från vidare straff så Verner fick inte heller någon strafflindring.

Petter och Verner var yngre bröder till min farfars farfar Anders Wilhelm Groth som när allt det här hände redan hade gift sig och startat en egen familj.

Denna spännande historia kan man följa genom artiklarna ”Röwfarelif i Töre” i Norrbottens-Posten den 7 juli 1898, ”Dramat i Töre” i Norrbottens-Posten den 11 juli 1898 och ”Ingen nåd” i Luleposten den 21 februari 1899.

Smaksinnet har ballat ur

Under de senaste dagarna har mitt smaksinne helt spårat ur. Plötsligt smakar allt jag äter och dricker bittert, syrligt och vagt metalliskt. Allt. Även vatten. Faktum är att det smakar bittert och syrligt i munnen hela tiden. Oerhört irriterande.

Som alla moderna människor har jag försökt hitta felkällan genom intensivt letande på nätet. Det finns massor av sjukdomar och mediciner som kan påverka smak- och luktsinnet men ingen av de vanliga misstänkta är aktuell för mig just nu. Så det mest sannolika är nog att problemet beror på något jag har ätit.

Den enda misstänkta jag har hittat hittills som möjligen skulle kunna vara boven i dramat är pinjenötter. Det förekommer tydligen att människor världen över lite då och då får en tillfällig störning av smaksinnet som vanligen varar i upp till ett par veckor efter att ha ätit pinjenötter. Det brukar beskrivas som att allt man äter och dricker smakar bittert, beskt och metalliskt. På svenska kallas det pinjemun och i de relativt få vetenskapliga artiklar jag hittade i ämnet kallas det pine-nut associated dysgeusia och mer informellt pine nut syndrome eller pine mouth syndrome.

Pinjemun var tydligen en stor grej i mer eller mindre seriös svensk media för ungefär ett decennium sedan. Vad som orsakar problemet verkar ingen veta med säkerhet. Jag har hittat några år gamla vetenskapliga rapporter där forskare hade upptäckt att ätliga pinjenötter helt eller delvis hade olagligt ersatts med för människor oätliga frön av tallarten Pinus armandii i påsar med pinjenötter som hade sålts i livsmedelsbutiker i U.S.A. och i Danmark och att pinjenötter från just dessa påsar hade orsakat pinjemun hos både kunder och testpersoner på laboratoriet, men det framgick inte från de undersökningarna hur eller varför sådana frön skulle kunna påverka smaksinnet. Pinjenötter är för övrigt kulinariskt fikonspråk för vad som på vanlig vardagssvenska heter tallfrön.

Men även om problemet inte är medicinskt allvarligt så är det inte desto mindre oerhört irriterande när smaksinnet inte fungerar som det ska, och kanske inte heller luktsinnet eftersom de två hänger så tätt ihop. Innehållet i den ganska nyöppnade pestoburken och i den påse med pinjenötter som jag på senare tid har satsat på att lite i taget äta upp efter att den har legat i mitt skafferi ett bra tag har i alla fall båda för säkerhets skull hamnat i soporna. Jag hittade foton på pinjenötter från P. armandii på nätet och de pinjenötter som fanns i min påse var faktiskt misstänkt lika de fröna. Annars är det inte så mycket jag kan göra åt det hela annat än att hoppas att problemet går över av sig själv. Om det faktiskt är pinjenötterna som är skyldiga eller inte lär jag aldrig få veta för det går varken att bevisa eller motbevisa.

 

Fågelskådning på distans

Någon gång skulle jag vilja besöka Hornborgasjön under trandansen. I år blir det naturligtvis inte av, de har i år av smittskyddsskäl så stängt för besökare som det går att göra en utomhusattraktion, men någon gång ska det väl bli av. Tills dess går det att fågelskåda trandansen på distans:

Jag har inte sett till några tranor här uppe än, men i går hörde jag svanar. Och tofsvipan såg jag spatsera på en åker utanför Piteå förra veckan. Så vårfåglarna har börjat komma hit också.

Trädet i april

Det är vårvinter. Snön och isen tinar sakta bort men ännu kan jag inte gå fram till trädet i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Själv är jag numera sällan i Älvsbyn där trädet står eftersom jag enligt Folkhälsomyndighetens riktlinjer för närvarande mest arbetar hemifrån. Det finns så klart både för- och nackdelar med att jobba på distans hemifrån, men för mig överväger fördelarna. Jag trivs på det stora hela riktigt bra med att slippa tvingas tillbringa nästan varje vardag på kontoret. Covid-19 förekommer i Norrbotten men än så länge är antalet svårt sjuka covid-19-patienter som måste vårdas på sjukhus inte fler än vad regionen här klarar av att hantera. Låt oss hoppas att det fortsätter på det sättet.

It’s spring-winter. The snow and ice are slowly melting but I still cannot walk up to the tree in trainers/sneakers without getting my feet wet. Nowadays I’m rarely in Älvsbyn where the tree is located since, following the current rules of The Public Health Agency of Sweden, I mostly work remotely from home. There are of course both pros and cons to working from home but for me the benefits far outweigh the drawbacks. I’m generally quite pleased not to have to spend nearly every work day in the office. Covid-19 occurs in Norrbotten County but so far the number of severely ill patients with covid-19 that need hospital care does not exceed the capacity of the regional hospitals. Let’s hope it remains that way.

Fotot är taget den 8 april 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Coronahumor

Från pest till kolera. Bokstavligen.

Blev faktiskt riktigt munter när jag igår såg den här hyllan med böcker som Luleå stadsbibliotek särskilt vill framhäva för tillfället.

Vill man framstå som aktuell och locka folk gäller att vara lite lagom opportunistisk och att följa trenderna i samhället. Det har Luleå stadsbibliotek förstått. Och ingen har väl missat att missa att dystopi, pandemi och katastroföverlevnad är den avgjort största trenden i samhället just nu.

Trädet i mars

Fortfarande vinter. Ingen synlig förändring av trädet sedan förra månaden. I bakgrunden har några snöskulpturer byggda av skolbarn dykt upp.

Still winter. The tree hasn’t visibly changed since last month. In the background some snow sculptures built by school children has appeared.

Fotot är taget den 6 mars 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i februari

Gick förbi trädet i parken på lunchrasten tidigare i veckan. Jag hade inte med mig systemkameran så jag tog några bilder med en mobilkamera istället. Jag vet ännu inte vad det är för sorts träd men gissar på någon sorts trädgårdsvariant av Salix, alltså sälg- och videsläktet. De Salix som växer naturligt här uppe blir bara buskar, aldrig stora träd, men trädgårdsvarianter följer inte alltid reglerna.

Walked past the tree in the park during my lunch break earlier this week. I didn’t bring my DSLR camera so I took some photos with a mobile phone camera instead. I still don’t know which species the tree is but my guess is some kind of garden variety of Salix, the willow genus. The Salix that grow naturally this far north only become shrubs, never big trees, but garden varieties don’t always follow the rules.

Fotona är tagna den 6 februari 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Samebyn vann mot staten i HD

Idag kom högsta domstolens dom i Girjasmålet. Och Girjas sameby vann mot staten.

Samebyn har i drygt ett decennium stridit för åsikten att den har ensamrätt att bestämma vem som får jaga och fiska på samebyns område medan staten har hävdat att det är staten som äger marken och därmed staten som ensam avgör vem som får jaga och fiska där.

Högsta domstolen beslutade att samebyn ensam har rätt att upplåta rätt till småviltsjakt och fiske på grund av det som i domen kallas urminnes hävd. Staten får överhuvudtaget inte lägga sig i vem som får och inte får jaga och fiska i området.

I domen har högsta domstolen en lång utläggning om vad som egentligen menas med urminnes hävd, inklusive en utförlig redogörelse för vad som är känt om både samernas och svenska statens historia i området sedan vad som för det här området är förhistorisk tid. Det är enligt högsta domstolen tydligt att renskötande samer under mycket lång tid hade upparbetat en allmänt erkänd ensamrätt att bestämma över jakt- och fiskerättigheterna i sina lappskatteland i det område som idag används av Girjas sameby och det finns inga belägg för att samerna frivilligt överlät den rätten till svenska staten. Staten har visserligen med tiden, särskilt sedan slutet av 1800-talet, ifrågasatt många av samernas gamla rättigheter men inte, enligt högsta domstolen, på ett sätt som juridiskt sett upphäver dessa rättigheter. I alla fall inte när det gäller just rätten att råda över jakten och fisket i de renskötande samernas område. Och eftersom renskötande samer numera enligt lag måste vara organiserade i samebyar, som är en särskild företagsform för just renskötsel, är det samebyn som äger rättigheterna.

Högsta domstolen var enhällig när det gäller själva domen, det vill säga att samebyn har ensamrätt i förhållande till staten när det gäller att bestämma vem som får och inte får utöva småviltsjakt och fiske i samebyns område, men hade olika åsikter när det gäller motiveringen. Enligt själva domen baseras denna rätt på urminnes hävd men kan däremot inte baseras på rennäringslagen. Men två av justitieråden höll inte med om det utan ansåg att den rätten visst också kan motiveras även baserat på rennäringslagen, hur den lagen har kommit till och hur staten historiskt sett har tillämpat den.

Domen är ett prejudikat vilket betyder att den ska användas som vägledning för att förstå vad lagstiftningen egentligen betyder i praktiken. Men vad det faktiskt betyder är ännu oklart när det gäller den här domen. Själva grundfrågan om vem som egentligen äger marken togs inte upp i målet och frågan om vad det egentligen innebär att vara markägare i dessa områden berördes bara delvis. Vad kommer domen att få för konsekvenser för Sveriges övriga samebyar, för alla de samer som inte är medlemmar i någon sameby alls och för den övriga befolkningen i norra Sverige? Kommer staten helt enkelt att skriva om lagstiftningen för att undvika domens konsekvenser? Och hur kommer domen att påverka det redan ganska ansträngda förhållandet mellan de renskötande samerna och resten av befolkningen i norra Sverige?

Ett nytt träd att följa (kanske)

Funderar på att välja det här trädet att följa under 2020. Det står väldigt fint vid dammen i Lomtjärnsparken i Älvsbyn. På sommaren brukar änder, mest bläsänder, föda upp sina söta, små ungar i dammen. Vet inte vilken art trädet är. Det verkar inte vara en inhemsk art.

I’m thinking of choosing this tree to follow during 2020. It’s growing very nicely next to a pond in the Lomtjärn park in Älvsbyn. During summer ducks, mostly Eurasian wigeons, raise their cute little ducklings in the pond. Don’t know what species the tree is. It doesn’t seem to be a native species.

Fotona är tagna den 9 januari 2020.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Tyst nytt år

Jag älskar fyrverkerier. I alla fall den storslagna offentliga varianten av fyrverkerier. Älvsbyn har till exempel ett fint fyrverkeri på skyltsöndagen varje år som jag tror anordnas av den lokala köpmannaföreningen och när jag bodde i Uppsala anordnade lokaltidningen UNT ett stort musikfyrverkeri varje första advent i Botaniska trädgården.

Men diverse mer eller mindre nyktra privatpersoners fanatiska raketskjutande i flera dagar och ibland veckor kring nyår har jag alltid avskytt. Raketerna träffar allt och alla, de skräpar ner och dessutom gör de ofta att jag inte kan sova utan obekväma öronproppar.

Så jag välkomnade årets nya regler som kräver att den som vill skjuta raketer måste skaffa utbildning och söka tillstånd i förväg eftersom få privatpersoner lär idas göra det. Fast jag var skeptisk till att regeländringen skulle få någon större effekt.

Men nyårsafton var faktiskt nästan helt tyst. Bara några korta fyrverkerier vid själva tolvslaget, vilket är ok för mig. Och resten av nyårshelgen har hittills också varit nästan helt fyrverkerifri. Jag är förvånad. Och lättad.