Har man en kamera och tar naturbilder är det tydligen mer eller mindre obligatoriskt att fotografera trollsländor. Eftersom jag inte har någon lust att stiga upp kl. 4 på morgonen, när trollsländorna sitter stilla och dessutom har snygga daggdroppar på vingarna, får jag istället försöka fotografera dem på dagen när de svischar omkring. Det är mycket svårare. Här är i alla fall en samarbetsvillig trollslända som satt stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna fotografera den och dessutom satte sig precis där grässtråna korsar varandra i ett snyggt mönster.
Etikett: djur
Småkryp
Det spelar i gräset
Under sensommaren hörs deras spel långa vägar, men att få syn på dem i det gröna gräset är inte så lätt. Jag är knappast någon expert på att identifiera småkryp. Enligt naturhistoriska riksmuseets hemsida har gräshoppor korta antenner och vårtbitare långa antenner. Syrsor ser rätt annorlunda ut, och dessutom är de inte gröna. Vi kan därmed slå fast att just denna fotomodell är en vårtbitare.
Blodsugare eller vegetarian?
Mycket mygg i skogen nu. Det är i och för sig bara honorna som suger blod. Det behövs nämligen en näringsrik kost för att kunna lägga ägg. Hanarna har inte lika stora näringsbehov så de äter enbart vegetarisk kost i form av nektar och andra växtsafter. Men båda är ändå lika irriterande när de surrar runt huvudet på en.
Det ser ut som att denna mygga försöker komma åt växtsaften i kvisten. Den hängde nämligen kvar där ett bra tag. I träd sitter floemet strax under barken. Floemet är den del av kärlväxternas ledningsvävnad som transporterar socker och andra näringsämnen. Här finns det alltså mat att hämta om man är en hanmygga.
Huvuddelen av det vatten som rötterna suger upp transporteras istället av de betydligt större och stabilare xylemcellerna. Trädens ved består till största delen av döda xylemceller med kraftigt förstärkta cellväggar. Det är faktiskt bara de yttersta vedlagren som består av levande celler.
För människor som vill ha billig näringsrik mat rekommenderar jag blodplättar med lingonsylt. Blodmat är faktiskt extra bra mat just för kvinnor eftersom det innehåller lättillgängligt järn. Receptet nedan kommer från Stora Kokboken (Wezäta förlag, tryckt 1955). Själv brukar jag försöka återskapa min farmors blodplättar, vilka definitivt inte innehöll lök eller mejram och knappast heller ingefära.
Blodplättar 4 port.
1 dl siktat stötbröd
2 dl mjölk
2,5 dl svinblod
1 msk sirap
1 msk smält smör
1 tsk salt
1 knivsudd vitpeppar
1 knivsudd ingefära
1/4 tsk finstött mejram
1 finhackad rödlök
Lägg stötbrödet i mjölken att svälla 1 tim. Sila blodet och vispa ner det i brödmassan. Sätt till sirap, smör och kryddor jämte den frästa löken. Rör om smeten väl. Hetta upp plättläggen långsamt och smörj den med smör. Häll i ett lager smet och grädda plättarna på båda sidor över svag värme. Vispa då och då i smeten, så att inte stötbrödet sjunker till botten. Lägg upp plättarna på ett varmt fat och servera dem genast med smält smör och lingon- eller tranbärssylt. Variation: Byt ut stötbrödet mot 2,5 dl grovt rågmjöl eller grahamsmjöl.
Med små myrsteg
Det vandrar alltid myror på ormbunkarna vid skogsstigen. De är väldigt bra fotomodeller.
Har tagit dessa bilder med ett 90mm makroobjektiv med en avbildningsskala på 1:1, en närgräns på 29cm och ett mycket kort skärpedjup när kameran är inställd på det minsta bländartal som objektivet klarar (f/2,8). Makroobjektiv ger bra närbilder, men med ett så kort skärpedjup är det inte alltid så lätt att få precis rätt del av bilden skarp. Vi pratar millimeterprecision!
Aporna Suryia och Cooper är riktiga fenor på vattensport
Den 30 juli 2013 dök det upp en rapport i American Journal of Physical Anthropology som fått viss uppmärksamhet. Renato Bender och Nicole Bender publicerade en artikel (med bifogade videofilmer) där de presenterade schimpansen Cooper och orangutangen Suryia som har lärt sig både att simma och att dyka. Cooper och Suryia är faktiskt riktigt bra på vattensporter.
Det är kanske sant att denna rapport är den första formella vetenskapliga rapporten om simmande och dykande apor, men videor på både Cooper och Suryia finns på You Tube sedan länge tillbaka. Det finns till och med bok om Suryias simmande. I den här reklamfilmen för boken kan man se Suryia simma och leka med sina kompisar.
Cooper kan både simma och dyka men denna video från 2011 antyder att han själv kanske är mer förtjust i simhopp.
Den vetenskapliga artikeln och forskarnas videofilmer hittar du här (klicka på titeln): Renato Bender och Nicole Bender (2013) Brief communication: Swimming and diving behavior in apes (Pan troglodytes and Pongo pygmaeus): First documented report. American Journal of Physical Anthropology (förskottspublicerad på nätet: DOI: 10.1002/ajpa.22338). Längst ner på sidan finns flera videofilmer att ladda ner som visar Cooper och Suryia som simmar och dyker. Filmerna är riktigt bra.
Gräsänder
Här kommer fåglarna
Nu börjas det igen… Upptäckte igår kväll, när jag var på väg hem från en utomhuskonsert med Väsen, att fågelflockarna åter har börjat samlas. Än är flockarna ganska små, men längre framåt hösten brukar himlen i centrala Uppsala täckas av gigantiska fågelflockar. Oftast är det kajor som är i farten. För några år sedan uppskattade kommunen att det finns 45 000-60 000 kajor i Uppsala. Kajan har blivit något av en symbol för staden, men eftersom de skitar ner väldigt mycket, och dessutom äter upp säden på åkrarna, är de i praktiken inte särskilt omtyckta. Uppsala har försökt alla möjliga metoder för att minska antalet kajor, men trots alla ansträngningar förmörkas himlen varje höst av de stora fågelflockarna.
På besök i norr
Har varit och hälsat på min familj i Boden i några dagar. Självklart var kameran med i bagaget.
Förutom de vanliga turisterna var staden denna gång full av orienterare som, tillsammans med sina familjer och diverse övriga medhjälpare, kommit för att delta i O-ringen. Enligt tidningarna har det kommit ca 15000 personer till Boden denna vecka p.g.a. orienteringstävlingarna. Det är väldigt många besökare i en stad där det i vanliga fall bor ca 27500 personer.
Uppå hala dansgolvsbräderna…
Tillbaka i Gamla Uppsala, men denna gång på kvällen. Under juli är det dans på Disagården varje onsdag. Disagården är ett friluftsmuseum som består av en komplett lantgård från slutet av 1800-talet. Dessutom finns där en utedansbana och ett enkelt café. Det är väldigt vackert att sitta vid Disagården i kvällssolen med svalorna som flyger omkring bland de gamla husen.
