Ropen ekade bland bergen

Har tillbringat en vecka i Dalarna där jag gått en sommarkurs i folksång. Förutom sångare var folkhögskolan i Malung denna vecka också full med fiolspelare, smeder och utländska studenter gick kurs i svenska. Vår viskurs hade två teman: att tralla danslåtar och att kula.

Att tralla danslåtar är roligt, för det blir bra sväng, men det är kulandet och lockropen som är lite mer originella. Att kula innebär att använda en speciell röstteknik som användes av de herdeflickor som tog hand om djuren på sommarbetet på fäbodarna. Kulandet användes både för att kommunicera med djuren och för att kommunicera med de som jobbade på andra fäbodar i närheten. Det fanns ju inga mobiltelefoner förr i tiden, så ville man ha tag i någon som befann sig några kilometer bort behövdes det andra metoder.

Att kula kräver en rejäl dos självförtroende, för man är inte van vid att man kan göra så starka och så höga ljud. Det tog några dagar, men vid slutet av kursen vågade alla deltagare kula på för full hals inför resten av gruppen. Under kursen övade vi mest kulning på en kulle i skogen nära skolan. Tack och lov verkade grannarna inte bry sig – de var väl vana efter åratal av liknande kurser.

En dag mitt i kursen fick vi åka på utflykt till en riktig fäbod uppe i bergen vid Lima, några mil från skolan. Där hade de fjällkor och getter. Kalvarna var så klart väldigt söta. Getterna svansade runt oss hela dagen, och försökte äta allt inom synhåll (inklusive våra väskor). Jag har alltid trott att en fäbod är ett enkelt litet hus för en person, så jag var lite förvånad över att inse att det snarare är en stor gård med massor av hus. På fäboden fick vi öva kulning bland bergen en hel dag. Fantastiskt eko!

Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra.
Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra. Jag gillar Dalarna, för naturen påminner mycket om Norrbotten där jag växte upp.
Att kula lär man sig genom att öva.
Här övas det kulning vid Mosätra fäbod.
Kalvar är alltid söta.
Kalvar är alltid söta.
Alla måste hälsa på korna när de kommer hem till gården.
Alla ville naturligtvis hälsa på korna, som kom hem till gården precis när vi skulle åka därifrån. Getterna däremot följde oss hela dagen.

Lärare på sommarkursen i sång var Carl-Erik Carlsson, och på fäboden var det den välkända folksångerskan Maria Röjås som instruerade. Hon brukar också ha kortare sommarkurser i kulning på själva fäboden. Funderar på att gå en sådan kurs någon gång, om inte annat för att det är ett så rofyllt och vackert område.

Om du vill höra hur kulning låter kan du till exempel lyssna på den här YouTube-videon med Maria Misgeld, som leder den folkmusikkör jag vanligen brukar sjunga i. Varning för starkt ljud!

2 reaktioner till “Ropen ekade bland bergen”

    1. Till djur använde man precis som idag främst lockrop och kommandon men man kan använda kulningsteknik för att nå ut över långa avstånd med lockropen om djuren har vandrat i väg. Djuren känner igen och lyder de ljud de har blivit tränade att känna igen. Vilka ljud som helst kan användas så länge du är konsekvent i träningen.

      På den tiden då kulning var ett aktivt arbetsspråk med en särskild röstteknik lärde sig människor förstå kulning på samma sätt som människor idag lär sig förstå olika yrkens fackuttryck, olika gruppers slangspråk och den lokala dialekten där de bor. Antingen genom att de var uppväxta med det eller genom att de via sitt jobb eller andra aktiviteter regelbundet umgicks med människor som använde det uttryckssättet.

      Idag är det ursprungliga arbetsspråket kulning i praktiken utdött, även om själva rösttekniken delvis har fått ett nytt användningsområde som en sångstil inom folkmusiken. Precis som övrig musik betyder det sällan någonting, det är bara tänkt att låta snyggt, eller åtminstone låta dramatiskt.

Lämna ett svar till Stina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *