Att följa ett träd under ett år. Det är något som ett antal bloggare världen över ägnar sig åt och från och med nu hoppar även jag på trenden.
Jag har valt ut det träd som jag tänker följa. Ett böjt och missformat äppelträd som står mitt på en stor sten vid en väg. Eftersom ingen vettig människa skulle plantera ett äppelträd på den här platsen har trädet troligen vuxit upp från ett frö som råkade hamna där.
I Sverige finns både förvildad domesticerad apel (Malus domestica) och vildapel (Malus sylvestris). De två arterna är väldigt lika och båda förekommer i Uppland. Dessutom förekommer även hybrider mellan de två arterna. Vildapel har små (ca 1-2 cm), mycket sura äpplen med långa skaft medan apel har större, kortskaftade äpplen som smakar sött eller lite surt. Apelns blad har dessutom luden undersida medan vildapeln har kala blad.
Nu i augusti, mitt i högsommaren, är mitt äppelträd smockfullt med gröna äpplen. Enstaka äpplen har börjat falla till marken men de flesta sitter kvar i trädet. Jag smakade så klart på ett äpple från mitt äppelträd men det smakade inte särskilt mycket alls. Lite syrligt.
Mitt träd är med största sannolikhet en förvildad domesticerad apel eftersom äpplena är kortskaftade och inte är särskilt sura. Men det skulle även kunna vara en hybrid. För att veta helt säkert måste man göra en genetisk släktskapsanalys (en så kallad fylogenetisk analys).
Bladen är gröna. Några få blad verkar vara angripna men de flesta är ännu i bra skick. Jag hittade bara ett blad som hade börjat växla till höstfärg.
Mer om skillnaden mellan vildapel och domesticerad apel:
Mossberg & Stenberg. 2003. Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand
Naturhistoriska riksmuseet. Den virtuella floran.
Fotona är tagna 2014-08-09 i Uppsala.
