Väggen är en mur – och den går hela vägen runt

Var jag än vänder mig möts jag av människor som i full fart rusar huvudstupa in i den så berömda väggen och blir sjukskrivna. Det är tydligt att ingen är immun men att alla ändå tror sig vara det.

Jag tror att en vägg är fel liknelse. Det verkar som att människor uppfattar väggen som något man kan väja för  om man bara är en tillräckligt duktig förare. Alla ser varningstecknen men ingen verkar bli tillräckligt skrämd av dem för att sakta ner i tid. Det är alltid något annat som är viktigare här och nu.

Men det är snarare som att alla människor är omgivna av en ringmur. Och jag är inte säker på att ringmuren har några portar. Att låta bli att försöka bryta igenom muren är kanske det enda sättet att undvika att krascha in i den?

Jag vill hitta en plats innanför muren där jag kan slå mig ner. Kanske har jag till sist blivit tillräckligt gammal för att klara av att inte bara välja utan också att välja bort?

Att lämna över

Efter tre lärorika år som föreningskassör har jag nu lämnat över ansvaret till en ny kassör. Det känns väldigt skönt. Men det känns också konstigt. Jag kommer hela tiden på olika kassörsuppgifter som behöver göras och måste påminna mig själv om att det inte längre är min uppgift.

Min hjärna har inte riktigt hängt med. Den kommer väl ikapp så småningom.

Tiden är preliminär och kan komma att ändras framåt – eller bakåt

”Tåg X med planerad avgångstid 16.40 förväntas avgå 17.55.” Den typen av meddelanden hörs hela tiden i högtalarna på tågstationen. Och varje gång följs denna välmenande spådom av att den automatiska högtalarrösten rabblar upp följande mening:

”Observera att tiden är preliminär och kan komma att ändras framåt  eller bakåt.”

Med andra ord har de ingen som helst aning om huruvida tåget överhuvudtaget kommer att gå och i sådana fall när. Så varför inte bara erkänna det?

Dag 1 på mitt nya liv

Så där ja. Alla buffrar jag tillverkade med stor noggrannhet är nu uthällda i vasken. Mängder av använda små plaströr ligger i soporna. Mina bakterieplattor och transgena växter är autoklaverade, eller tryckkokade som det väl heter på vanlig svenska. Labböcker och datafiler är överlämnade. Skrivbordet är tömt. Fikat är uppätet. Min sista dag som forskare på KTH är avklarad.

Eftersom akademien är som den är innebär det i och för sig inte att själva jobbet är avslutat. De rapporter som ska publiceras om arbetet är fortfarande inte klara. Men i princip är jag färdig med KTH. Och jag lämnar därmed livet som universitetsforskare bakom mig. Kanske återkommer jag en vacker dag, men just nu känner jag mig färdig med den delen av mitt liv.

Jag kommer istället att återigen sätta mig i skolbänken för att plugga miljö- och hälsoskydd. Dessutom har jag redan börjat läsa geologi på distans som komplement till min tidigare biologiutbildning. Snart kommer även min första ”riktiga” vetenskapsjournalistiska artikel ut i studenttidningen Gaudeamus.

Länge var det min stora dröm att disputera och bli en forskare. Nu har jag gjort allt det jag drömde om. Jag har min doktorstitel och jag har till och med jobbat med forskning i flera år efter doktorandtiden. Nu är det är dags att gå vidare och uppfylla nya drömmar.

Naturvetare kommer jag alltid att vara i själ och hjärta oavsett om jag jobbar som forskare eller inte. Men i fortsättningen är målet att vara en både fysiskt och psykiskt frisk och hälsosam naturvetare. Och jag är överens med min läkare om att i dagsläget förstör en fortsatt karriär som universitetsforskare mina chanser att uppnå det målet.

Hur ser en framstående forskare ut?

Vem skulle kunna dölja sig under den saknade pusselbiten? Jag önskar att det vore åtminstone en kvinna men det är knappast sannolikt.

Bilden visar vilka av de tre senaste årens nobelpristagare som har publicerats av publiceringsjätten Elsevier. Tanken är tydligen att försöka locka forskare att prenumerera på nyheter från Elsevier genom att visa att de publicerar artiklar och böcker från världens mest framstående forskare.

Jag kan inte låta bli att misstänka att bilden även avslöjar vem Elsevier ser som sin målgrupp. Och där ingår inte jag. Varför skulle jag vilja prenumerera på något som riktar sig till gamla gubbar?

Bilden är utklippt från ett mejl jag fick igår.
Bilden är utklippt från ett reklammejl jag fick igår från ett av världens ledande förlag för vetenskaplig litteratur.

___
Uppdatering 15 februari:
Elsevier har fått mycket kritik för den här reklamkampanjen på sociala medier. Resultatet är att Elsevier nu erkänner att bilden inte var så lyckad och de har publicerat en ny variant av bilden på sin hemsida som även inkluderar kvinnliga nobelpristagare som publicerats av Elsevier.

Nu är det jul igen

Det börjar dra ihop sig till jul igen. Som vanligt har jag väldigt lite julpynt och satsar istället på massor av god julmat, men vissa dekorationer är ändå absolut nödvändiga för att få till den rätta julkänslan.

Elektrisk adventsljusstake i köksfönstret. Check.
Fyra stearinljus att tända, ett för varje adventssöndag. Check.
Tändstickor att tända ljusen med. Check.
Nytt batteri i brandvarnaren. Check.
Halmbocken på plats under TV:n. Check.
Tomtarna på plats ovanpå TV:n. Check.
Julstjärnan på plats i vardagsrumsfönstret. Check.
Julstjärnan lyser inte.
Köpa ny lampa till julstjärnan så att den faktiskt lyser. Check.
Apelsiner med nejlikor instuckna i skalet: Nejlikor. Check. Apelsiner… Fasen också. Jag visste att det var något jag glömde.

Det är ingen hemlighet att apelsiner med nejlikor instuckna i skalet luktar härligt juligt. Jag älskar att lukta på dem, men jag äter dem också. Smaken är till och med bättre än doften.

Vad forskare är – enligt Google

Google vill så gärna hjälpa till. När man börjar skriva något i sökfältet så ger söktjänsten därför lite olika förslag på fortsättningar som den tycker passar. Tydligen har Google kommit fram till att engelskspråkiga människor vanligen tycker att forskare är ondskefulla, lögnaktiga och dumma ateister för om man skriver ”scientists are” så kommer följande förslag upp:

scientists are

Skriver du istället ”forskare är” så verkar Google bli en aning förvirrad. Betraktar svenskar forskning som en kvinnofälla? Och vem fasen söker på ”forskare kvinnor är mer lika apor än män” (som meningen fortsatte när jag klickade på den)?

Forskare är

Kvinnor gillar tydligen rymden och stjärnor

Det finns tydligen åtminstone två svenskor som har skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap, nämligen Marie Rådbo som skrivit ”Ögon känsliga för stjärnor : en bok om rymden” och Ulrika Engström som skrivit ”Himlens väktare : astronomins historia före teleskopet”. Har inte läst någon av dem ännu, men vi får väl se.

Jag bad bibliotekens svarstjänst Bibblan svarar om tips på kvinnliga författare som skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap på svenska. Dessa två var de exempel de hittade. Och Stefan Grip, som var den bibliotekarie som tog sig an uppgiften, erkände att det var svårt att hitta några kvinnor alls som skriver om naturvetenskap.

Känner du själv till fler exempel på kvinnor som skrivit populärvetenskapliga böcker om naturvetenskap (helst på svenska)? Med det menar jag populärvetenskapliga böcker som handlar om biologi, kemi, geovetenskap eller fysik. Medicin och matlagning ingår inte, även om jag vet att det finns kvinnor som skrivit bra böcker om de ämnena.

Det är lite underligt att både de två böcker som jag hittade på Adlibris och de två som Bibblan svarar hittade handlade om just astronomi. Annars brukar biologi anses vara det kvinnligaste av de naturvetenskapliga ämnena medan fysik brukar anses vara det manligaste. Kanske kan jag bli en riktig pionjär om jag skriver och lyckas publicera den bok om växter och naturhistoria som jag funderar på?