Alen i augusti

Det är sensommar. I bladvecken på gråalen sitter de vegetativa knopparna, redo att bilda nästa års skott. Några unga honblommor verkar ha torkat ihjäl och dött när trädgrenen de satt på dog. Andra har blivit befruktade och utvecklats till gröna alkottar. Även fjolårets numera bruna alkottar, som är öppna och har släppt ut sina frön, sitter också fortfarande kvar på trädet.

Om man tuggar albark ska man tydligen få fram en röd färg. Den verkar en gång i tiden ha haft religiös, eller åtminstone rituell, betydelse här i norra Skandinavien. Den användes exempelvis i en långdragen och komplicerad samisk björnritual där det ingick att kvinnorna i hemmet spottade röd tuggad albark på björnjägaren när han kom hem efter att ha fällt en björn. Det fanns även en gammal finsk björnritual som liknade den samiska, men jag har inte läst något om att den involverade albark. Alfärg användes även för att måla de berömda samiska trummorna.

******************************************************
IN ENGLISH:

It’s late summer. Between the leaves and stem of the grey alder axillary buds are preparing to form next year’s vegetative shoots. Some young female flowers seem to have dried up and died as the tree branch they were sitting on died. Others have been fertilized and have developed into green alder cones. Last year’s now brown alder cones, that are open and have released their seeds, also still remain on the tree.

If you chew alder bark it is supposed to produce a red dye. Once upon a time that seems to have had a religious, or at least ritual, signifiance here in northern Scandinavia. It was for exemple used in a long and complicated Sami bear ritual which included the women at home spitting chewed alder bark on the bear hunter as he returned home after having killed a brown bear. There was also a similar old Finnish bear ritual, but I haven’t read anything about alder bark being used in the Finnish version. Red alder dye was also used to paint the famous Sami ceremonial drums.

******************************************************

Fotona är tagna den 7 augusti 2022.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Asparna i december

Det är midvinter men till skillnad från i Rydbergs tomtedikt från slutet av 1800-talet är kölden inte hård och stjärnorna varken gnistrar eller glimmar. Inte heller lyser snön vit på varken fur eller gran, eller på asparna. Det är milt och molnigt och snön på träden har smält. Välkommen till vårt nya klimat! Det enda som känns särskilt vintrigt och juligt är mörkret, och det blåaktiga ljuset den korta stund vi har dagsljus den här tiden på året.

It’s midwinter but unlike in Rydberg’s famous poem from the late 19th century the cold isn’t harsh and the stars neither twinkle nor shimmer. Neither does the snow shine white on fires and pines, nor on the aspens. It’s mild and cloudy and the snow on the trees have melted. Welcome to our new climate! The only thing that feels like winter and Christmas is the darkness, and the bluish light of the very short daylight hours at this time of year.


Tomten av Viktor Rydberg finns att läsa på Projekt Runeberg: runeberg.org/rydbdikt/tomten.html

A translation into English of Victor Rydberg’s poem Tomten (”House Goblin”) written by Charles Wharton Stork can be found at page 114 of his book Anthology of Swedish lyrics from 1917: archive.org/details/anthologyofswedi00stor/page/114.

The tomte was a kind of supernatural house god in rural pre-modern society. Worship of ”tompta gudhi” (tomte gods) was first documented in the 14th century but is probably a much older Scandinavian tradition. During the 20th century the old Swedish tomte merged with the American Santa Claus and became ”jultomten”, a symbol of Christmas that gives presents to children on Christmas Eve. According to old folk lore it is very important that you please your tomte by putting a bowl of Christmas porridge, with a generous amount of butter or maybe honey, outside for him to eat on Christmas Eve, which many people still do to this day. Unlike the Christian God the tomte is not the kind of god that loves everyone unconditionally and forgives everyone no matter what. Instead you get what you deserve…

This old American TV-version of Tomten is not actually a translation of the original poem by Rydberg but a translation of a much later version for children by Astrid Lindgren, but it’s still rather sweet:

Fotona är tagna den 14 december 2019.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i oktober

Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.

Here you might say that it is now winter in the mornings and autumn in daytime. The first snow of the year fell four days ago but it only remained a few hours. And this afternoon when I visited the bird cherry the puddles on the road were frozen. The leaves now fall off the tree and make the ground below colourful. No berries seemed to remain in the tree crown. I guess hungry birds have eaten all the berries. Already last month when I visited the bird cherry I suspected that low branches had disappeared and now I’m sure of it. But it’s unclear if they have fallen off on their own or if they have been cut down.

Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget UNESCO-världsarv. Själva kyrkstugorna i Älvsbyn är byggda i ungefär samma stil som de i Luleå, fast generellt något större.

I dessa små röda stugor med vita knutar bodde människor från omgivningen som på grund av de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna här uppe i norr inte kunde bo hemma när de besökte kyrkan. Sådana här kyrkstugor behövde byggas kring många kyrkor i den här delen av landet eftersom kyrkbesöken under århundraden var obligatoriska och att inte dyka upp var ett brott som bestraffades. Men naturligtvis passade folk på att handla och festa också i kyrkbyarna när nu allihop ändå måste palla sig dit.

The bird cherry stands close to Älvsby church cottages. Unlike the more famous church cottages in nearby Gammelstad Church Town in Luleå the church village in Älvsbyn is not a UNESCO World Heritage. The church cottages in Älvsbyn are similar in style to those in Luleå, but generally bigger.

In these little red cottages with white trim people from the surrounding area lived during church visits since the long distances and lack of communications in the northern region meant that they couldn’t return home overnight. Church cottages like these had to be built around many northern churches since church visits (to the Swedish state church, no alternative churches were allowed) were mandatory by law for centuries and not attending church was a crime that was punished. But of course people also did some trading and partying in the church villages since everyone had to drag themselves there anyway.

Fotona är tagna den 7 oktober 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i november

För några dagar sedan lade sig årets första snö över Älvsbyn. Snön lyser upp november månad som annars kan vara en väldigt mörk väntan på att julens ljus ska tändas.

Den här helgen är allhelgonahelgen med alla helgons dag lördagen den 5 november. På alla helgons dag brinner ljusen på gravarna och inne i kyrkan är det fullsatt – och många tårar rinner – när prästen läser upp namnen på alla kyrkomedlemmar som dött under året vid den årliga minnesgudstjänsten.

Allhelgonafirandet är en populär, men rätt förvirrad, högtid i Sverige. Alla helgons dag infördes som en helgdag 1953 och infaller på den lördag som ligger mellan 31 oktober och 6 november varje år. Allhelgonahelgen är en sorts ny variant av den gamla katolska allhelgonadagen den 1 november, när man firade alla helgon som inte hade en egen dag, och den efterföljande alla själars dag den 2 november, när man firade döda familjemedlemmar. Hela den här traditionen avskaffades egentligen när Sverige blev protestantiskt men har under århundradenas lopp visat sig vara svår att bli av med. Efter andra världskriget blev det populärt att tända ljus på gravarna på allhelgona. Allhelgonadagen den 1 november anges i moderna kalendrar, men har alltså varit officiellt avskaffad i århundraden. Även helgonen är sedan länge avskaffade, och den nya allhelgonatraditionen har i praktiken inneburit att den nya alla helgons dag snarare motsvarar den gamla alla själars dag. Kyrkan envisas dock med att fira alla själars dag söndagen efter alla helgons dag även om den populära minnesgudstjänsten för de döda hålls på alla helgons dag.

Traditionellt har allhelgonadagen ansetts vara starten på vintern i många delar av Sverige. Till skillnad från alla andra högtider (som jul, nyår, påsk, valborg och midsommar) när svenskar av tradition firar på aftonen istället för på dagen, verkar det inte ha funnits någon tradition att fira allhelgonaaftonen den 31 oktober. På senare år har en variant av den amerikanska Halloweentraditionen slagit igenom i hela Sverige, men det verkar fortfarande råda viss förvirring om vilket datum Halloween egentligen ska firas här, även om den 31 oktober mer och mer verkar vinna över övriga alternativ. Eftersom 31 oktober råkar vara min födelsedag är jag inte särskilt förtjust i den utvecklingen.

A few days ago we got the first snow of this winter. Snow brightens up the month of November, which otherwise can be a very dark period when everyone eagerly waits for the colourful Christmas lights.

This weekend is All Saints’ Weekend in Sweden. On All Saints’ Day people light candles on the graves of their loved ones and the usually rather empty churches fill with teary-eyed people as the priests read the names of all church members that have died during the year in the annual memorial service.

The All Saints’ tradition is a popular, but rather confused, Swedish tradition.  All Saints’ Day became a holiday in 1953 and is the Saturday between October 31st and November 6th each year. This year All Saints’ Day was yesterday, November 5th. All Saints’ Weekend is a new version of the old catholic tradition when all saints without a day of their own were celebrated on All Saints’ Day on November 1st and people celebrated their dead family members on the following All Souls’ Day on November 2nd. This tradition was supposed to end when Sweden became a protestant country in the 16th century, but the tradition has proven difficult to get rid of. After the second world war it became popular to light candles on the graves on the old All Saints’ Day. The old All Saints’ Day (Allhelgonadagen) on November 1st is noted in modern Swedish calenders although officially it hasn’t existed for centuries. The saints of course also haven’t existed in Sweden for centuries, so the new All Saints’ Day (Alla helgons dag) is in practise rather the old All Souls’ Day than the old All Saints’ Day. The church however insist on celebrating All Souls’ Day the Sunday after All Saints’ Day, although the very popular annual memorial service for the dead takes place on All Saints’ Day and not on All Souls’ Day.

Traditionally All Saints’ Day on November 1st was considered to be the first day of winter in many parts of Sweden. Unlike for all other major holidays, when Swedes celebrate on the Eve and not on the Day (like Christmas, New Year, Easter, Walpurgis and Midsommer), there never seems to have been any tradition of celebrating All Hallows’ Eve on October 31st in Sweden. In the last few years a version of the American Halloween tradition has become popular all over Sweden. However, there still seems to be some confusion about which date Halloween should be celebrated in Sweden, although little by little October 31st seems to be winning over the alternative dates. Since October 31st happens to be my birthday I’m not particularly happy about this.

P.S. Swedes gained the legal right to religious freedom in 1951, automatic membership in the church of Sweden for all newborn Swedish citizens ended in 1996 and the former state church of Sweden separated from the state in 2000. The majority of Swedes are atheist when it comes to religious beliefs, but despite having strong negative feelings of being forced into christianity most are still more or less evangelical lutheran christians when it comes to religious practise. The effects of roughly a millennia of living with a state church with mandatory membership where not being an active christian of the right kind was a crime that you could and did get punished for are slowly diminishing over time but they don’t disappear completely in just a few decades.

erikagroth-6792erikagroth-6793erikagroth-6794erikagroth-6795Fotona ovan är tagna på alla helgons dag 2016-11-05 i Älvsbyn.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i oktober

Oktober – och hösten – har anlänt. Nu är det minusgrader och frost på morgnarna och morgonpromenaden till jobbet börjar bli allt mörkare. Sommardäck byts ut mot vinterdäck på bilarna. Vinterjackor, mössor och vantar plockas fram ur garderoben. Och har man tänkt vara ute hela dagen gör man bäst i att ta på sig långkalsonger.

Björklöven är nu gula och håller på att falla av och mängder med svampar har poppat upp ur marken kring björken på kyrkogården. Men längs vägarna blommar fortfarande sommarblommor som blåklockor, vilket jag tycker ser konstigt ut i oktober i Norrbotten. De flesta gravägare följer i alla fall traditionen och har bytt ut sommarblommorna på gravarna mot köldtåliga växter som ljung och silverek. Och grankvistar.

Kyrkan i Älvsbyn är en liten, vit träkyrka. Till skillnad från många andra kyrkor har den inte målade kyrkfönster. Istället har den små, runda fönster i alla riktningar så att kyrkobesökarna kan titta ut på björkarna på kyrkogården utanför. I Älvsbyns kyrka består treenigheten av fadern, sonen och den heliga björken.

October – and autumn – has arrived. Now the morning temperatures drop below freezing, there is frost outside when I wake up and my walk to work in the mornings gets darker and darker. Winter tyres replace summer tyres on the cars. Winter coats, winter hats and mittens are dug out from wardrobes. And if you plan to spend the entire day outdoors you had better put on long underwear.

The birch leaves are now yellow and falling off the branches and plenty of fungi are popping up around the birch in the cemetery. But along the roads summer flowers like bluebells are still in bloom, which looks odd to me in October in Norrbotten. Most grave owners at least follow tradition and has replaced the summer flowers on the graves with cold-hardy plants like heather and silver ragwort. And spruce twigs.

The church in Älvsbyn is a small, white wooden church. Unlike many other churches it doesn’t have painted church windows. Instead it has small, round windows in all directions so that the visitors can look out on the birches in the cemetery outside. In the church of Älvsbyn the trinity consists of the father, the son and the holy birch.

erikagroth-6612erikagroth-6619erikagroth-6614erikagroth-6615erikagroth-6623erikagroth-6624

erikagroth-6626
Kyrkfönstret ovanför altaret. / The church window above the altar.

Fotona ovan är tagna 2016-10-01 i Älvsbyn.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Huckle

Jag är ingen anhängare av idén att kvinnor ska täcka håret med en huvudduk varje gång de sticker näsan utanför dörren. Det gäller oavsett om man enligt gammal svensk tradition kallar huvudduken för huckle eller om man vill vara modern och kallar den för slöja istället.

Men varje gång de rabiata islamofoberna börjar yra om den påstådda islamiseringen av det svenska samhället drabbas jag av en stark lust att vira in hela skallen i ett rejält huckle, knuten på det gamla sättet under hakan och inte i nacken enligt det moderna modet. Bara för att jävlas.

Evolution – en fråga om tro?

Jag är evolutionsbiolog men jag tror inte på evolutionen.

Tro innebär att det finns en osäkerhet. Jag tror på massor av saker men i just denna fråga behöver jag inte tro.

När jag talar om för folk att jag har jobbat som evolutionsbiolog så möter jag nästan alltid samma reaktion. Antingen vill den jag pratar med bekänna sin tro på evolutionen eller så vill hen tydliggöra att hen verkligen inte tror på evolutionen. De som tillhör den senare kategorin brukar bli väldigt besvikna när jag inte blir upprörd över deras brist på tro.

För mig är både tro och avsaknad av tro i denna fråga ett tecken på att personen troligen inte vet vad evolutionsbiologer menar när de pratar om evolution. Den evolutionsteori som de professionella evolutionsbiologerna arbetar med är faktiskt betydligt enklare än vad de flesta icke-evolutionsbiologer tror.

Den vetenskapliga evolutionsteorin bygger i grunden på den teori om naturligt urval som Darwin lanserade i mitten av 1800-talet, men vetenskapen har lämnat 1800-talet bakom sig för länge sedan. De flesta av dagens evolutionsbiologer har inte ens läst Darwins bok om naturligt urval. Eftersom jag är intresserad av historia har jag läst Darwins bok men jag måste erkänna att det tog många försök innan jag lyckades komma igenom de första långtråkiga och outhärdligt långdragna kapitlen om avel och jordbruk.

 


 Vad menar då evolutionsbiologer när de säger evolution?

(1) Det finns variation inom arter.

Du och jag är båda människor men vi är ändå inte helt identiska. Denna variation är dessutom åtminstone delvis ärftlig. Om alla individer är identiska så har det naturliga urvalet inga alternativ att välja mellan. Finns det ingen variation så finns det inte heller någon evolution.

(2) Generationerna avlöser varandra genom att nya individer föds och alla individer dör.

Människor föder barn och människor dör. Vissa lever längre än andra men ingen lever för evigt. Om alla levde för evigt och ingen fick några barn skulle det inte finnas någon evolution.

(3) Alla får inte lika många biologiska barn.

Idag får de flesta människorna på jorden 2-3 barn men vissa människor får många fler biologiska barn än så och andra får inga biologiska barn alls. Vissa individer är alltså bättre än andra på att föra vidare sina gener till nästa generation.

(4) Jorden och livet på jorden har existerat väldigt, väldigt länge.

Alla tre ovanstående faktorer har redan hunnit verka under en obegripligt lång tid.


1 + 2 + 3 + 4 => förändring av artens genomsnittliga arvsmassa över tid = evolution


 

Evolution, eller naturligt urval som Darwin kallade det, innebär förändring över tid. Att arterna förändras över tid är en konsekvens av dessa fyra faktorer. Vill du motbevisa evolutionsteorin så är det fortfarande dessa fyra grundläggande observationer du måste motbevisa. Hittills har ingen lyckats med det och det finns inget som tyder på att någon någonsin kommer att lyckas med det.

De första tre punkterna kan vem som helst observera på egen hand. Den sista observationen kommer från geologin och är den som är svårast att förstå. Vi människor kan egentligen inte på allvar förstå hur lång tid en miljon eller en miljard år är. Det är inte konstigt att någon som inte kan känna hur ohyggligt lång tid en miljard år verkligen är har svårt att förstå hur det naturliga urvalet kan skapa allt det liv vi ser omkring oss idag. Det är tvärtom helt logiskt och fullt begripligt.

Vad som är svårare att förstå för dagens sekulariserade människor är att den kristna kyrkan istället har haft mest problem med den första observationen. Kyrkan hade nämligen bestämt sig för att den kristna guden hade skapat alla arter en gång för alla. Man tänkte sig att arterna var separata enheter som inte kunde blandas och att arterna aldrig kunde förändras. Man tänkte sig dessutom att det fanns en hierarki bland arterna där människan stod överst på en tänkt artstege. Denna syn på arter är än idag mycket vanlig och utgör faktiskt fortfarande grunden för mycket av vår lagstiftning på miljö- och etikområdet. Men denna ursprungligen religiösa artdefinition blev med tiden alltmer problematisk för de tidiga biologerna och naturhistorikerna, som Linné, som fick allt svårare att bortförklara den variation och de förändringar som de med sina egna ögon såg i naturen. Skillnaden mellan evolutionsbiologernas artdefinition, där artsammansättningen förändras över tiden, och den äldre kristna artdefinitionen, där alla arter bevaras oförändrade för evigt, är fortfarande en av de viktigaste stötestenarna för många av de fundamentalistiska kristna som säger sig inte tro på evolutionen.

Till skillnad från många av de pseudovetenskapliga varianterna av evolutionsläran som sprids och har spridits ända sedan mitten av 1800-talet så innehåller den vetenskapliga evolutionsteorin ingen drivkraft som aktivt driver evolutionen framåt mot ett slutmål. Evolution innebär visserligen förändring över tid men förändring innebär inte alltid att arterna blir mer avancerade. Det naturliga urvalet innebär att i varje generation tenderar de individer som är bäst anpassade till sin specifika roll i den miljö de lever i att också i allmänhet vara mer framgångsrika än sina artfränder när det gäller att få avkomma och därmed föra sina gener vidare. Med tiden blir resultatet att varje ny generation i genomsnitt blir lite bättre anpassad till sin miljö än den föregående. Men eftersom miljön hela tiden förändras så kan man likna det vid att arterna försöker springer ikapp ett mål som hela tiden flyttar på sig. Det naturliga urvalet tar därför aldrig slut utan fortsätter bara. I all evighet.

Det finns inte heller några högre eller lägre stående arter. Alla arter har ett gemensamt ursprung och är därför exakt lika mycket evolverade. Människor är alltså varken mer eller mindre evolverade än våra kusiner människoaporna. Du är inte ens mer evolverad än dina krukväxter. Evolutionen ger inga ledtrådar till hur du ska göra för att leva ett meningsfullt liv eller vilka val som är moraliskt riktiga. Det måste du lösa på något annat sätt. Och framför allt så är evolutionen inte endast en fråga om slump. Tur och otur har visserligen betydelse men de är långt ifrån de enda faktorer som är viktiga. Det är inte bara slumpen som avgör vem som får flest barn eller vems barn som överlever till vuxen ålder.

Delvis tror jag att många av de missförstånd som förekommer när det gäller evolution och naturligt urval beror på att idén lanserades i mitten av det prydaste århundradet någonsin. För evolutionsteorin är en teori om sex och barnafödande. Att vara evolutionärt framgångsrik har i sig inget med överlevnad att göra. Det är bara en enda sak som har betydelse – barnafödande. Och hos de flesta arter är reproduktionen kopplad till sex. Förutom egna barn räknas även nära släktingars barn eftersom de också i viss mån bär på samma gener som du. Anledningen att man ofta tjatar om överlevnad i evolutionära sammanhang är helt enkelt att döda personer inte föder barn. Barn som dör innan de själva hunnit växa upp och få egna barn räknas alltså inte.

Observera att Darwin aldrig hade hört talas om gener. Han kände inte heller till plattektoniken, vilket faktiskt var ett ännu större problem med den teori han ursprungligen lade fram i sin berömda bok. Att någon form av ärftlighet existerar kände alla människor naturligtvis till, både från sin egen familj och från tusentals år av växt- och djuravel, men dåtidens människor visste inte vad det egentligen var som fördes vidare från generation till generation. När Mendels resultat med ärtorna blev kända i början av 1900-talet lärde sig forskarna en statistisk metod för att räkna på ärftlighet, vilket var användbart i aveln, men fortfarande visste ingen vad det faktiskt var som ärvdes. Ärftlighetens mysterium tillhör de grundläggande existentiella frågor som människor funderat över i alla tider, men det var inte förrän Watson och Crick publicerade DNA-strukturen år 1953 som det stod klart att arvsmassa består av DNA. Något som de meddelade i vad som kanske är tidernas största underdrift:

”It has not escaped our notice that the specific pairing we have postulated immediately suggest a possible copying mechanism for the genetic material.”

Så vad sysslar dagens evolutionsbiologer med? De fyra grundläggande observationerna är ju redan avklarade. Dagens evolutionsbiologer betraktar grunden som färdigutredd och ägnar sig istället åt att gräva ner sig i exakt hur evolution går till för att försöka förstå – steg för steg – exakt hur livets historia har sett ut hela vägen från den där allra första levande cellen till alla dagens komplexa levande varelser. Det finns ingen brist på frågor för dagens evolutionsbiologer att jobba med. Hur uppstår egentligen variation? Hur uppstod multicellulära organismer från encelliga organismer (vilket vi vet har skett vid flera separata tillfällen)? Hur har de olika organen i växters och djurs kroppar bildats? Vad är det som avgör vem som får flest barn? Varför finns sex? Varför dör vi av ålderdom istället för att fortsätta leva för evigt? Vilken strategi lönar sig bäst evolutionärt sett – att föda många barn men inte ta hand om dem eller att bara föda några få barn men ägna mycket tid och energi åt att ta hand om varje barn? Varför finns menopausen? Hur många olika sätt finns det att reproducera sig på? Vad menas egentligen med biologiskt kön? Hur nära släkt är olika arter med varandra? Går alla levande organismer verkligen att dela upp i arter och var går i sådana fall gränsen mellan olika arter? Hur bildades den allra första levande cellen? När exakt inträffade olika viktiga händelser i livets historia? Hur kommer det sig att olika organismer kan använda samma gen för helt olika saker? Hur har klimatvariationer, plattektoniska processer och andra geologiska fenomen påverkat livets historia under årmiljonernas gång?

Det finns alltså fortfarande massor av evolutionära frågor som ännu inte är fullt utredda. Men frågan om evolution alls existerar är inte en av dem.

Tror du på sjöjungfrur?

”But are mermaids real? No evidence of aquatic humanoids has ever been found. Why, then, do they occupy the collective unconscious of nearly all seafaring peoples? That’s a question best left to historians, philosophers, and anthropologists.”

Detta är den amerikanska statens officiella ståndpunkt på ämnet sjöjungfrur. Ja, det finns en sådan, närmare bestämt från NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration). Tydligen har ett par fejkdokumentärer om sjöjungfrur på Animal Planet fått många av tokstollarna i USA att tro att sjöjungfrur finns på riktigt. Det gäller väl knappast någon större del av befolkningen (hoppas jag), men de troende verkar uppenbarligen vara tillräckligt envisa och högljudda för att den amerikanska staten ska anse att den behöver kommentera saken. Animal Planet gnuggar tydligen händerna av förtjusning över tittarsuccén och funderar på uppföljare. Marinbiologer, vetenskapskommunikatörer och statliga administratörer suckar djupt (när de inte ilsket fräser ifrån). Alla vi andra har väldigt roligt åt det hela…

Bokrecension: Guide till Gud

Jag tror inte på någon gud. När jag var yngre försökte jag verkligen begripa mig på kristendomen och tro på de kristnas gud, men jag lyckades aldrig. Alltihop framstår för mig bara som absurt och rätt ofta idiotiskt. Det är kanske därför jag är så fascinerad över varför majoriteten av jordens befolkning trots allt är aktivt troende och utövar någon religion. Trots min egen avsaknad av tro så känner jag en hel del människor som är aktivt troende, mest kristna och muslimer men även folk som bekänner sig till andra religioner. Och dessa människor är inte dummare än de ateister jag mött. Många debatter mellan ateister och troende är totalt meningslösa och idiotiska. Båda sidor saknar vanligen intresse av att förstå varandra och båda pratar alltid om helt olika saker. Många officiella förklaringar till varför religion har uppkommit och varför religion fortsätter ha så stor betydelse har dessutom en tendens att missa poängen.

2013_0330bok_amaryllis0015I boken Guide till Gud har Görel Byström Janarv sammanställt korta berättelser från 100 personer. Dessa 100 människor bor alla i Sverige men har olika kulturell bakgrund och tillhör olika religioner (vissa är ateister). Görel har bett var och en att visa och berätta om ett rum, en sak eller en plats som har med deras tro eller livsåskådning a2013_0330bok_amaryllis0024tt göra. Dessa saker och platser har fotograferats av Pål Sommelius. Boken är väldigt trevlig och jag tycker att den gör det tydligt att tro och livsåskådning (och överhuvudtaget vad som är viktigt i livet) för de allra flesta är en fråga om känslor, inte rationalitet eller logik. Bra påskläsning för de som vill ha något som anknyter till religion, utan att vara särskilt bibliskt.