Norrbotten – Sida 6 – Erika Groth

Besök i Petter och Verners hemort Töre

Jag har tidigare skrivit om Petter och Verner Groths dramatiska historia (se här och här). Igår, när jag ändå var på väg hem från Kalix, passade jag på att besöka resterna av Törefors bruk. Bruket blev aldrig någon större framgång som järnbruk men levde vidare som sågverk ända in på 1960-talet. Sågverket flyttades med tiden från platsen för gamla Törefors bruk, som ligger inne i dagens Töre, till den plats lite utanför tätorten som idag kallas Törefors, men det är resterna av själva bruket som är öppna för besökare.

Numera finns främst några av husen och ruinen av den gamla masugnen bevarade av det gamla Törefors bruk. Bland annat finns några bostadshus, en gammal skolbyggnad och en gammal kvarnbyggnad kvar. Inga av husen var öppna när jag var där men det gick att promenera runt på området. Som alla gamla bruk i Norrbotten låg Törefors vid ett forsande vattendrag eftersom det rinnande vattnet användes som energikälla vid järnhanteringen.

Rinnande vatten har använts i århundraden för att utföra allt möjligt som människor har velat slippa behöva göra enbart med muskelkraft, enligt samma princip som vi idag använder el för att driva alla möjliga mer eller (oftast) mindre arbetsbesparande maskiner och apparater som ersätter manuellt arbete. Vi använder för övrigt fortfarande rinnande vatten till att generera ungefär 40 procent av den el som används i Sverige (lika stor andel som kärnkraften). Numera gör vattendragen att gamla bruksområden mycket ofta är mycket natursköna områden att besöka.

Petter Groth d.y. gifte sig aldrig och begravdes i broderns familjegrav på kyrkogården i Töre. Där ligger även Petters bror Vilhelm, Vilhelms fru Regina och även Hildur, Vilhelms och Reginas äldsta dotter som dog ogift, begravna. Vilhelm och Regina Groth, som officiellt hette Anders Vilhelm Groth och Regina Rönnbäck, var min farfars farfar och min farfars farmor.

Slåtteräng full med fjärilar

Idag deltog jag i en organiserad utflykt till en slåtteräng i Åträsk utanför Piteå, vilket för övrigt ligger ganska nära den gigantiska vindkraftparken i Markbygden. Ängen har inte varit uppodlad och inte heller varit skogsbeväxt utan kontinuerligt använts för att slå hö i åtminstone flera decennier, ända in i nutid. Paret som bor på gården slår fortfarande ängen varje år, ursprungligen med lie men numera främst med slåtterbalk. Tyvärr är det svårt att hitta någon som vill ha höet som djurfoder. Sammansättningen passar inte så bra för det moderna lantbrukets behov. Resultatet är hur som helst att det finns mängder av både växt- och djurarter som numera är ganska sällsynta på ängen, vilket lockar många besökare. Själv ägnade jag mig mest åt att fotografera fjärilar, plus en och annan gräshoppa och de solitära binas sandiga bon.

Trädet i juli (klotpil)

Idag var sista dagen på jobbet innan semestern. En regnig dag. Eftersom min planerade sommarresa blev inställd p.g.a. covid-19 (jag hade tänkt delta i en arkeologisk utgrävning av den nordligaste medeltida fogdeborgen i dagens Sverige) blir det nog 4 veckor av att bara ta det lugnt. Juni var överlag varm, uppåt +30 °C, och torr. Knappt en droppe regn. Juli däremot har hittills varit mestadels sval och regnig. Men idag på lunchen när jag passade på att gå till parken och fotografera pilträdet kom det bara lite duggregn. Trädkronan gav ett lite silvrigt intryck i vätan. Denna gång testade jag också att ställa mig mellan trädets stammar och fota uppåt längs stammarna vilket ger ett annat perspektiv på trädet. Lite löv har redan gulnat och fallit av, kanske på grund av den långa torkan i början av sommaren. De fallna löven flyter i dammen där de nu halvvuxna andungarna simmar. En svala flög också runt över dammen, men den var för snabb för att jag skulle kunna fånga den på bild. Däremot fick jag med en humla som surrade kring pillöven.

Today was my last workday before my summer vacation. A rainy day. Since my holiday travel plan was cancelled due to covid-19 (I had planned to participate in an archeological excavation of the northernmost medieval bailiff castle located in present-day Sweden) my summer vacation will probably consist of 4 weeks of just relaxing and taking it easy. June was generally hot, around +30 °C, and dry. Hardly a drop of rain. July on the other hand has so far been cool and rainy. But on my lunch break today when I walked to the park to photograph the willow tree it only drizzled slightly. The wet crown had a slightly silvery look. This time I also tested to stand between the stems of the tree photographing upwards along the stems which gives another perspective on the tree. Some leaves had already turned yellow and had dropped from the tree, maybe due to the long and very dry start of the summer. The fallen leaves floated in the pond where the now half-grown wigeons were swimming. A swallow was flying around over the pond but it was too fast for me to be able to photograph it. But I did at least manage to photograph a bumble bee that was buzzing around the willow leaves.

Fotona är tagna den 10 juli 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Odlingslotten har redan börjat ge skörd

Min lilla odlingslott för lite drygt en månad sedan när jag fick tillgång till den och kunde börja plantera:

Min odlingslott idag:Det växer så det knakar. Särskilt på senare tid när det äntligen har börjat regna efter flera mycket torra veckor. Jag har redan hunnit börja skörda och äta rädisor, sallad och mangoldblad. Särskilt rädisorna är enorma jämfört med de som man köper i mataffärerna. Bondbönorna blommar och blomkålen har börjat bilda ett litet blomkålshuvud. Även gräslöken, morötterna, sockerärtorna och schalottenlöken har vuxit till sig och broccolin har blivit enorm, även om den hittills bara verkar bestå av blad. Det var lite trögt att få sockerärtorna att gro, men efter andra försöket att plantera ut fröna kom de till slut igång ordentligt.

Trädet i juni (klotpil)

Efter att ha planterat en rad olika grönsaker och rotfrukter på min nya lilla odlingslott vid Älvsby kyrka åkte jag vidare till trädet i parken. Vid det laget var det kväll och solen stod lågt, så fotona av trädet blev lite mörka på grund av skuggor. Men de fungerar ändå. Norrbotten hoppade mer eller mindre över våren i år och gick ännu mer direkt än vanligt från (vår)vinter till sommar. Nu är det försommar och trädet har både blommor och blad. Så vitt jag kan avgöra verkar gissningen att trädet tillhör videsläktet stämma. Jag är inte särskilt bra på att identifiera trädgårdsväxter men min bästa gissning är att trädet är en stor klotpil, också kallad bollpil, (Salix fragilis ’Bullata’). Klotpil är en trädgårds- och parkvariant av knäckepil som ursprungligen antas komma från Finland. Knäckepil växer naturligt i södra halvan av Sverige och i stora delar av Europa, men så här långt norrut förekommer den vanligen bara som planterat träd i parker och trädgårdar.

After planting plenty of different kinds of vegetables and root crops on my new small allotment next to Älvsby church I went to visit the tree in the park. By then it was evening and the sun was low on the sky so the photos are slightly dark due to shading. But they are still ok. Norrbotten county more or less skipped spring this year and went even more directly than usual from winter to summer. Now it’s early summer and the tree has both flowers and leaves. As far as I can tell the guess that the tree belongs to the willow genus (Salix) seems correct. I’m not very good at identifying garden plants but my best guess is that the tree in a large Crack Willow (Salix fragilis) variant ’Bullata’. ’Bullata’ is a park and garden variety of Crack Willow which is believed to originate from Finland. Crack Willow grows naturally in Southern Sweden and large parts of Europe, but this far north it usually only occurs as planted trees in parks och gardens.

I dammen i Lomtjärnsparken häckar i vanlig ordning bläsänder.

Wigeons are as usual breeding in the pond in the Lomtjärn park.

Fotona är tagna den 8 juni 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Äntligen får jag börja odla på min nya odlingslott

Eftersom mina planer för den kommande sommarsemestern redan har gått i stöpet på grund av coronapandemin blev jag glad när ett alternativ dök upp. Svenska kyrkan i Älvsbyn har i samarbete med Älvsby folkhögskola och Vän i Älvsbyn den här sommaren startat ett nytt socialt projekt som går ut på att frivilliga, helst både svenskfödda och invandrare, får använda en liten odlingslott på 4 kvm framför kyrkan att odla på. Jag ansökte direkt om en odlingslott och förrgår fick vi äntligen börja odla på våra lotter. Eftersom jag inte vet vad som växer bra just där har jag blandat allt möjligt ätbart på min lott. På mina 4 kvm har jag lyckats få plats med bondbönor, schalottenlök, broccoli, blomkål, mangold, sockerärtor, gräslök, morötter, rädisor och plocksallat. Det ska bli spännande att se hur det går, om jag får någon skörd framåt hösten.

Trädet i maj

Nu är det vår. Det mesta av snön och isen har tinat bort. Silltrutarna på dammens smältande is ser nästan ut som en målning. Och löven har börjat kika fram ur knopparna. På marken under trädet ligger resterna av förra årets löv, som uppenbarligen är av den långsmala typen. Barken är väldigt skrovlig med djupa sprickor.

Now spring has arrived. Most of the snow and ice have melted. The lesser black-backed gulls on the melting ice of the pond look almost like a painting. And the leaves are starting to peek out of the buds. The ground below the tree is covered with last year’s leaves, which obviously are of the long narrow type. The bark is really rough with deep grooves.

Jag saknar att sjunga i kör. Både övningar och konserter har varit inställda i veckor på grund av covid-19-situationen. Min kör har tyvärr inte gett sig in i den digitala världen men särskilt att de traditionella valborgsfirandena med dess traditionella vårsånger inte var tillåtna i år har inspirerat åtminstone vissa andra att testa nya digitala alternativ. Som dessa körsångare och musiker i Örebro som sjöng in våren hemifrån i en digital körkonsert.

I miss choir singing. Both practice sessions and conserts have been cancelled for weeks due to the covid-19 situation. My choir has unfortunately not gone digital but especially the fact that the usual public celebrations and festivals to welcome spring on Walpurgis Night (April 30th), which traditionally include choir singing, were not allowed this year has really inspired some others to try new digital alternatives. Like these choir singers and musicians in Örebro in southern Sweden that perform a couple of traditional Walpurgis spring songs in a digital choir concert from home.
P.S. The white and black hats are graduation caps which show that the person wearing it has graduated from upper secondary school (senior high school). In university towns it’s a tradition to wear your white graduation cap on Walpurgis Night.

Så låt oss välkomna våren med sång!
So let’s welcome spring with singing!

Fotona är tagna den 6 maj 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Storspoven är här

Såg några storspovar vid vägen när jag körde hem bilen från verkstaden idag efter en service som drog ut på tiden irriterande länge. Ända sedan barndomen när storspovar häckade på lindan framför mina farföräldrars sommarstuga har storspovens rop varit mer eller mindre synonymt med vår och försommar för mig.

Tranorna är här

Idag såg och hörde jag tranor för första gången i år. För mig kommer våren med tranorna. Tyvärr var de för långt borta för att det skulle gå att ta bra foton.

Förutom tranor såg jag också svanar, kanadagäss, grågäss, sädgäss och tofsvipor. En klassisk uppsättning vårfåglar alltså.

Vad hände med Petter och Verner efter skottet?

I 1890-års folkräkning av Sveriges befolkning registrerades att både Petter, eller Petrus som han egentligen hette, född 1874 och Werner född 1879 bodde hemma hos pappa Per Groth, mamma Fredrika Elisabeth Bäck och flera ytterligare syskon på Törefors bruk i Nederkalix. Pappan Per kallades också Petter och var alltså i den här familjen Petter den äldre. I nästa folkräkning ett decennium senare, år 1900, bodde både Petter d.y. och Verner fortfarande hemma hos föräldrarna fast båda två vid det här laget var vuxna män.

Verner satt alltså inte fängslad när folkräkningen gjordes år 1900. Det kan finnas olika förklaringar till det, men vi måste ändå fråga oss om han verkligen avtjänade det straff han blev dömd till? Han finns nämligen inte med i Riksarkivets databas över frigivna straffarbetsfångar.

Och någonting verkade ha hänt med Petter d.y. som vid det laget var 25-26 år. Nu registrerades han plötsligt som en ”(idiot) mindre vetande”, trots att det inte stod någonting i kolumnen för lyten i folkräkningen 1890 när han var tonåring eller i den från 1880 när han som barn räknades för första gången. Inte heller i kyrkoböckerna från husförhören, som för den här församlingen finns tillgängliga digitalt till och med år 1890, finns några noteringar om att Petter skulle ha haft några lyten eller inlärningssvårigheter.

Vid 1910-års folkräkning bodde Petter fortfarande hemma med mamman som nu var änka. Petter d.ä. dog i början av 1910 enligt dödsannonsen i Norrskensflamman så mamma Fredrika var nybliven änka när folkräkningen gjordes. Nu var Petter d.y. en medelålders ogift man på 35-36 år som inte längre verkade klara av att arbeta och försörja sig själv utan bodde hemma hos föräldrarna. I 1910-års folkräkning står det att Petter d.y. var ”sinnessjuk”. Nu spekulerar jag naturligtvis, men kan Petter även ha blivit psykiskt skadad av att ha blivit skjuten av sin egen bror? Det är så klart omöjligt att mer än ett sekel senare veta vad som egentligen orsakade hans problem, exakt när de egentligen uppstod och vad han hade fått för diagnos om han hade levt idag. Men det är ändå anmärkningsvärt att han innan skottet verkar ha varit en helt vanlig arbetare på sågverket men efter skottet sågs han som en efterbliven eller sinnessjuk man som behövde tas omhand och försörjas av föräldrarna.

Verner Groth finns det inget spår av i 1910-års folkräkning, varken i föräldrahemmet eller någon annanstans. Men en Verner Groth från N. Kalix anlände med skeppet Cedric till Ellis Island år 1904. På passagerarmanifestet står det att han var på väg till sin bror E. A. Groth i Fargo. Det finns en stad i North Dakota som heter Fargo så antagligen är det den som avses.

Och på den amerikanska webbsidan ”Find A Grave” hittade jag en gravsten för en Werner Groth i Lakewood, Pierce County, Washington, USA som ska ha varit född 1879 som son till Peter Groth. Enligt den sidan gifte sig Verner år 1907 med Julia Tullgren och fick (minst) tre barn innan han dog 1939.