Steka gröt

Har du försökt laga polenta någon gång?

Alla recept på polenta går så här:
Steg 1. Koka polentan i buljong, antingen i en kastrull på spisen eller direkt i en ugnsform i ugnen.
Steg 2. Om polentan inte redan är i en ugnsform, häll upp den kokta polentan i en form och låt stelna. Om den redan är i en form, låt stelna i formen.
Steg 3. Skär i bitar och stek bitarna i en stekpanna.

Vad de glömmer att tala om är att polenta är GRÖT. Majsgröt. Har du någon gång försökt skära gröt i bitar och steka den? Det har jag. Det går väldigt dåligt.

Kukkulaforsen

Jag har varit på resande fot i en vecka nu. Först på en studieresa med jobbet i Tornedalen och sedan en körresa till Prag.

På jobbresan övernattade vi vid Kukkulaforsen. På den svenska sidan av forsen har de byggt upp en populär turist- och konferensanläggning. Förutom att bada bastu – vilket jag skippade eftersom bastubad var det sista jag kände för efter en lång och varm dag – och att besöka fiskemuséet är den stora måste-göra-grejen i Kukkulaforsen att fiska sik med håv och sedan äta halstrad sik. Några kollegor testade att håva sik med den 6 meter långa håven från en brygga som såg misstänkt ranglig ut. Ingen lyckades dra upp någon fisk men halstra sik gjorde vi ändå.

I Kukkula halstrar de sik genom att trä upp fisken på pinnar och halstra den över öppen eld i en liten stuga som blir väldigt, väldigt varm av elden. Tanken var att vi skulle sitta i stugan och titta på när fisken halstrades och sedan även äta fisken i stugan, men det var för varmt för mig där inne så jag flydde ut. Fisken smakade dock jättegott, i alla fall när jag väl tog ut den i kvällsluften utomhus. Jag älskar halstrad, salt fisk.

Här vill jag förresten passa på att påpeka att halstra fisk betyder just att tillaga fisken över öppen eld. Att steka fisken i en het stekpanna eller att grilla den över glöd är inte att halstra den, även om resultatet naturligtvis kan smaka gott ändå.

En av mina kollegor försökte håva sik med hjälp av guiden.
Några av mina kollegor vågade sig ut på bryggan för att försöka håva sik med hjälp av guiden.
Bryggan såg väldigt ranglig ut. Den var en miniversion av de pator som de bygger i Kukkulaforsen när sikfisket kommer igång på allvar.
Bryggan såg väldigt ranglig ut. Den var en miniversion av de pator som de bygger i Kukkulaforsen att håva sik från när sikfisket kommer igång på allvar lite senare under sommaren. Patorna kan sträcka sig över 100 meter ut i Torneälven.
Sikhalstring.
Sikhalstring.
Forsen på eftermiddagen.
Forsen i eftermiddagsljus.

ErikaGroth-5931ErikaGroth-5933

En hällristning?
En hällristning?
Kukkulaforsen har inte mycket till sandstränder men några meter sand finns det trots allt.
Kukkulaforsen har inte mycket till sandstränder men några meter sand finns det trots allt.

ErikaGroth-5947

Forsen i nattsol.
Forsen på natten.

ErikaGroth-5941ErikaGroth-5956

Förutom bastubad fanns även vedeldade badtunnor. De lockade inte heller mig särskilt mycket efter en varm dag, men andra verkade uppskatta dem desto mer.
Förutom en mängd olika sorters bastu fanns även vedeldade badtunnor. Jag var inte det minsta lockad av att bada i en varm badtunna efter en lång och varm dag, men andra verkade uppskatta badtunnorna desto mer.

Färga ägg till påsk

ErikaGroth-20120008Ägg hör påsken till. Varför inte göra vackert färgade ägg med ingredienser du antagligen har hemma?

Recept

Ingredienser:
Ägg
1 msk vinäger
1 liter vatten

Färgämne:
Mörkblå ägg: 2 dl frysta blåbär
Ljusblå ägg: 3 dl hackad färsk rödkål
Gula ägg: 1 msk gurkmeja
Ljusgula ägg: yttre, torra skal av 2 gula lökar
Rödbruna ägg: yttre, torra skal av 2 röda lökar

Gör så här:
Koka färgämnet med 1 liter vatten och 1 msk vinäger i 5 minuter (30 minuter för rödkål). Lägg i äggen och koka äggen ca 6 minuter. Ta bort kastrullen från plattan och låt äggen ligga kvar i kokvattnet i 1-12 timmar och svalna. Ju längre äggen får ligga kvar desto starkare blir färgen.

Om man vill ha mönstrade äggskal kan man lägga små blad av exempelvis citronmeliss eller persilja, lökskal eller riskorn runt ägget och packa in det i aluminiumfolie eller trä på en nylonstrumpa. Vill man ha randiga ägg kan man använda gummiband. Eventuell täckning ska sitta kvar på äggen under hela infärgningsprocessen.

Nu är det jul igen

Det börjar dra ihop sig till jul igen. Som vanligt har jag väldigt lite julpynt och satsar istället på massor av god julmat, men vissa dekorationer är ändå absolut nödvändiga för att få till den rätta julkänslan.

Elektrisk adventsljusstake i köksfönstret. Check.
Fyra stearinljus att tända, ett för varje adventssöndag. Check.
Tändstickor att tända ljusen med. Check.
Nytt batteri i brandvarnaren. Check.
Halmbocken på plats under TV:n. Check.
Tomtarna på plats ovanpå TV:n. Check.
Julstjärnan på plats i vardagsrumsfönstret. Check.
Julstjärnan lyser inte.
Köpa ny lampa till julstjärnan så att den faktiskt lyser. Check.
Apelsiner med nejlikor instuckna i skalet: Nejlikor. Check. Apelsiner… Fasen också. Jag visste att det var något jag glömde.

Det är ingen hemlighet att apelsiner med nejlikor instuckna i skalet luktar härligt juligt. Jag älskar att lukta på dem, men jag äter dem också. Smaken är till och med bättre än doften.

DNAquiri – en nördig drink

För den som gillar att testa nya och bisarra drinkar finns DNAquiri. Denna cocktail blandas genom att man använder ananasjuice (som inte får vara värmebehandlad) och sprit (som måste innehålla minst 75% etanol) för att extrahera och fälla ut DNA från frysta jordgubbar. Sedan dricker man sin cocktail.

Rebecca Helm rapporterar på bloggen Deep Sea News att hon testade drinken på en nördig tjejkväll. De prövade att använda både jordgubbar och persikor som utgångsmaterial, och de verkar ha haft väldigt roligt när de tillverkade sina drinkar. Tyvärr var tydligen själva drinkarna inte någon större smaksensation. Hon passade också på att ta med lite av det utfällda DNA:t till jobbet för att kollegorna skulle få provsmaka. Alla där tyckte tydligen att DNA-klumparna smakade ungefär som själva frukten. DNA verkar alltså inte ha någon särskilt stark egen smak.

Att DNA i sig är rätt smaklöst är väl inte så förvånande, men man kan ju inte veta säkert om man inte smakar på rent DNA, vilket inte är vad man får fram med ovanstående metod. Själv gillar jag överhuvudtaget inte alkohol, så denna drink är nog inget för mig. Jag äter hellre både jordgubbarna och persikorna som de är, inklusive deras DNA.

Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat

Jag håller på att förbereda en kort och förhoppningsvis engagerande presentation av min forskning till tävlingen Forskar Grand Prix, som går av stapeln nästa vecka. Ämnet för presentationen är glykosidhydrolaser, vilket är enzymer som bryter ner kolhydrater. Jag tyckte att det kunde vara en bra idé att inleda med att visa ett klassiskt experiment som ofta används i skolundervisningen och som vem som helst kan utföra hemma. Ett experiment som dessutom ger ett färgglatt resultat, vilket alltid brukar vara populärt. Alltså försökte jag utföra detta enkla skolexperiment på labbet, vilket borde ha varit en enkel uppgift…

Det hela går ut på att visa att enzymet amylas (mer specifikt alfa-amylas), som finns i saliven, bryter ner stärkelsen i maten till bl.a. maltsocker (maltos). Stärkelse består av massor av små druvsockermolekyler som sitter ihop, medan maltsocker bara består av två sammanlänkade druvsockermolekyler. Enzymet amylas är ett av de få glykosidhydrolaser som människan själv kan tillverka. De flesta enzymer som bryter ner kolhydraterna i vår mat tillverkas istället av bakterier som bor inne i vår kropp.

Experimentet är mycket enkelt. Blanda stärkelse (t.ex. potatismjöl) med saliv och vatten och håll det hela kroppsvarmt (ca 37°C) i minst 10 minuter. Jag lät röret stå i ett 37-gradigt värmeskåp i en halvtimme. Enligt teorin ska amylasen i saliven under tiden klippa loss maltsocker från stärkelsen.

För att kontrollera om en vätska innehåller reducerande sockerarter som maltsocker eller druvsocker kan man använda Trommers prov. Man börjar med att tillsätta lite kopparsulfatlösning till den vätska man vill testa. Kopparsulfat, som kan köpas i färg- eller byggbutiker, ger en ljusblå lösning när man löser upp pulvret i vatten. Sedan droppar man i lut i lösningen tills den byter färg från ljusblå till mörkt himmelsblå. Därefter doppar man ner röret med vätskan i kokhett vatten så att lösningen värms upp, och låter röret stå där en stund. Om lösningen innehåller minst ett par procent av någon reducerande sockerart bildas röd kopparoxid. Om lösningen innehåller bara lite av någon reducerande sockerart blir den istället grön. Innehåller vätskan inga reducerande sockerarter alls förblir den blå.

Jag använde min egen saliv och gjorde om experimentet flera gånger. Varje gång fick jag samma resultat. Lösningen förblev envist knallblå. Inte ett enda litet korn av röd kopparoxid! Inte ens en skiftning i grönt kunde anas. Om mitt saliv överhuvudtaget innehåller amylas verkar mitt enzym alltså vara för ineffektivt eller för sparsamt förekommande för att det ska ha någon effekt.

Märkligt nog verkar stärkelsen ändå lättare brytas ner i närvaro av saliven. Det är nämligen skillnad på resultatet i röret som innehåller stärkelse och saliv jämfört med röret som innehåller lika mycket stärkelse men som saknar saliv. Förutom amylas kan även värme och syra bryta ner stärkelse, så det kan i och för sig hända att saliven gjorde stärkelsen mer värmekänslig. Jag gjorde inga andra tester för att jämföra t.ex. pH på de olika lösningarna, så detta kan jag tyvärr inte säga något om.

130916 Trommers prov efter några timmar 003_redigerat
Efter att ha utfört Trommers prov på alla tre rören lämnade jag dem sedan i rumstemperatur i några timmar. I maltoslösningen har det bildas en fällning av roströd kopparoxid, men röret med saliv och stärkelse är fortfarande knallblått. I röret med stärkelse, men utan saliv, finns det stärkelsekorn som färgats svarta.

Frågan är varför det inte verkar ha bildats några reducerande sockerarter när saliven fick verka på stärkelsen. Jag hittade en gammal forskningsrapport (se nedan) som tyder på att nivån på amylasaktiviteten i saliven beror på hur stärkelserik mat man äter, och jag äter sedan mer än ett halvår tillbaka en socker- och stärkelsefattig kost. Detta skulle kunna vara en förklaring till den ynkliga nivån på amylasaktiviteten i mitt saliv. Tyvärr testade jag inte enzymaktiviteten innan jag lade om kosten, så det är svårt att veta hur det ligger till med den saken.

Utifrån detta lilla experiment med bara en enda försöksperson kan man egentligen inte dra några vetenskapliga slutsatser, men frågan är intressant. Jag blir faktiskt lite sugen på att göra en mer utförlig vetenskaplig studie av sambandet mellan amylasaktiviteten i saliven och vad man äter. En snabb genomsökning av den vetenskapliga litteraturen visar att detta inte verkar ha studerats särskilt mycket i människor…

Referens: Bernard T. Squires (1953) Human salivary amylase secretion in relation to diet. J. Physiol. vol. 119 sid. 153-156

Blodsugare eller vegetarian?

ErikaGroth201308mygganMycket mygg i skogen nu. Det är i och för sig bara honorna som suger blod. Det behövs nämligen en näringsrik kost för att kunna lägga ägg. Hanarna har inte lika stora näringsbehov så de äter enbart vegetarisk kost i form av nektar och andra växtsafter. Men båda är ändå lika irriterande när de surrar runt huvudet på en.

Det ser ut som att denna mygga försöker komma åt växtsaften i kvisten. Den hängde nämligen kvar där ett bra tag. I träd sitter floemet strax under barken. Floemet är den del av kärlväxternas ledningsvävnad som transporterar socker och andra näringsämnen. Här finns det alltså mat att hämta om man är en hanmygga.

Huvuddelen av det vatten som rötterna suger upp transporteras istället av de betydligt större och stabilare xylemcellerna. Trädens ved består till största delen av döda xylemceller med kraftigt förstärkta cellväggar. Det är faktiskt bara de yttersta vedlagren som består av levande celler.

För människor som vill ha billig näringsrik mat rekommenderar jag blodplättar med lingonsylt. Blodmat är faktiskt extra bra mat just för kvinnor eftersom det innehåller lättillgängligt järn. Receptet nedan kommer från Stora Kokboken (Wezäta förlag, tryckt 1955). Själv brukar jag försöka återskapa min farmors blodplättar, vilka definitivt inte innehöll lök eller mejram och knappast heller ingefära.

Blodplättar  4 port.

1 dl siktat stötbröd
2 dl mjölk
2,5 dl svinblod
1 msk sirap
1 msk smält smör
1 tsk salt
1 knivsudd vitpeppar
1 knivsudd ingefära
1/4 tsk finstött mejram
1 finhackad rödlök

Lägg stötbrödet i mjölken att svälla 1 tim. Sila blodet och vispa ner det i brödmassan. Sätt till sirap, smör och kryddor jämte den frästa löken. Rör om smeten väl. Hetta upp plättläggen långsamt och smörj den med smör. Häll i ett lager smet och grädda plättarna på båda sidor över svag värme. Vispa då och då i smeten, så att inte stötbrödet sjunker till botten. Lägg upp plättarna på ett varmt fat och servera dem genast med smält smör och lingon- eller tranbärssylt. Variation: Byt ut stötbrödet mot 2,5 dl grovt rågmjöl eller grahamsmjöl.

En tidsresa och ett litet kunskapstest

Det var 1700-talsmarknad i Linnéträdgården idag. Förutom att handla och lära sig tillverka gammaldags leksaker kunde man titta på människor klädda i tidstypiska kläder, lyssna på lutmusik och lära sig om 1700-talets mat. Och så kunde man så klart titta på växterna i trädgården.

Vi kan ha en liten frågesport. Kan du identifiera dessa nyttoväxter (rätt svar finns under kommentarer)?

A)ErikaGroth201308_speltveteB) ErikaGroth201308_svarthavreC) ErikaGroth201308_linD) ErikaGroth201308_rågE) ErikaGroth201308_kornMedan du funderar kan du titta på några bilder från 1700-talsmarknaden och från resten av trädgården. Modet på 1700-talet var i mitt tycke riktigt snyggt, både för kvinnor och för män. Tyvärr var kläderna inte särskilt praktiska, speciellt inte kvinnornas klänningar.ErikaGroth201308_1700talsmarknadErikaGroth201308_1700talsmåltidErikaGroth201308_färgglatt

Keramik (och smällare?) är betydligt äldre än jordbruket

Jag har alltid varit övertygad om att det var bofasta jordbrukare som uppfann kokkärl av keramik. Varför skulle jägare och samlare lägga ner tid på att tillverka något så tungt och otympligt när det är både godare och enklare att grilla maten eller att tillaga den på heta stenar? Stenar kan dessutom användas både som stekpanna och som ugn. Men jag hade fel.

Det är inte bara spannmålsbaserad mat som är mycket äldre än jordbruket, utan även kokkärl av keramik. I dagens Japan kokade människor fisk (det står egentligen vattenlevande organismer i artikeln) i keramikkärl för ca 12 000-15 000 år sedan. Ännu äldre keramik som också verkar ha använts för matlagning har hittats i Kina. Åtminstone antyder sot och brännmärken på kärlen att de har bränts, men det är inte känt vad människorna i sådana fall lagade för mat i dem. Denna keramik är ca 19 000-20 000 år gammal och hittades i en grotta i östra Kina. Även i dagens Ryssland har keramikkärl som är äldre än jordbruket hittats, så det verkar som att användandet av keramik för att koka mat var utbrett i Asien långt innan jordbruket.

Det är svårt att definitivt bevisa att ett kärl verkligen använts för matlagning. De spår av fisk som forskarna hittat i de japanska krukorna skulle ju t.ex. kunna komma från förvaring av mat, snarare än tillagning, fast då dessa krukor enligt foton verkar ha rund botten passar de inte särskilt bra som förvaringskärl.

Att keramiken i sig är äldre än jordbruket är ingen nyhet. För ca 26 000 år sedan tillverkade människor keramik i Östeuropa, men här tillverkade de inte kärl. Istället tillverkade de bland annat små djur- och människofigurer, men framför allt tillverkade de tusentals pyttesmå oregelbundna keramikklumpar. Det märkliga med denna keramik var att kvaliteten inte var särskilt bra och nästan alla föremål som hittades var trasiga. De verkade ha spruckit av hetta.

Pamela B. Vandiver, Olga Soffer, Bohuslav Klima och Jiři Svoboda presenterade i sin artikel från 1989 idén att detta inte var någon slump utan att dessa människor tillverkade smällare av keramik! De noterade nämligen att om man slänger in liknande keramikföremål i elden så fräser och ångar de först för att sedan spricka med en smäll. Ibland exploderar de till och med och så att bitarna flyger iväg åt alla håll. Det hela kan naturligtvis ha varit en ritual, vilket författarna förslår, men ritual verkar vara arkeologers standardförklaring till allt.

Eftersom folk är som de är, och människorna på stenåldern fungerade på samma sätt som dagens människor (även om deras samhälle var annorlunda), så lutar jag mer åt att det hela var allmän underhållning. Precis som dagens smällare och fyrverkerier är underhållning. Det vore faktiskt rätt komiskt om ursprunget till keramik var att människor gillar smällare.

Referenser:

O.E. Craig m.fl. (2013) Earliest evidence for the use of pottery. Nature 496: 351–354

X. Wu m.fl. (2012) Early pottery at 20,000 years ago in Xianrendong Cave, China. Science 336: 1696-1700

P.B. Vandiver m.fl. (1989) The Origins of Ceramic Technology at Dolni Věstonice, Czechoslovakia. Science 246: 1002-1008