Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är
Jättekul att Piteå-Tidningen publicerade ett par av mina fågelfoton igår, tillsammans med ett antal andra vårfoton, under rubriken Våren är på väg!. Jag hade skickat in fotona till tidningen som bidrag till Dagens väderbild.
Mina två bilder som publicerades i PT den 17 maj 2017:
Numera har jag bara några minuters promenad till jobbet och behöver inte längre pendla. Förutom att jag därmed har oändligt mycket mer fritid än jag hade under pendlaråren betyder det också att jag inte längre lyssnar lika mycket på poddradio som jag gjorde tidigare. Poddarna gjorde pendlandet uthärdligt. Men helt har jag inte övergett poddarna.
För närvarande prenumererar jag på följande poddar i Podkicker-appen i min mobil:
Foot Stompin Free Scottish Music Podcast
Irish and Celtic Music Podcast
Oförnuft och Känsla – Sänds bara på sommaren. Trevlig semesterradio.
The History of Rome – Den här podden av Mike Duncan är avslutad sedan flera år tillbaka men den förblir en av världens mest populära poddar. The History of Rome har blivit legendarisk inom poddvärlden och har inspirerat till en lång rad senare poddar. Mike Duncan själv sänder numera en podd som heter Revolutions. Jag är nu på avsnitt 137 av de totalt 179 avsnitten av The History of Rome.
The History of Byzantium – Den här podden tar vid där The History of Rome slutar så jag tänkte fortsätta med den när jag har lyssnat igenom alla avsnitt av The History of Rome.
Russian Rulers History Podcast – Jag är på avsnitt 69, mer eller mindre. Jag tappade bort exakt vilket avsnitt jag var på när jag fick installera om appen för att jag bytte telefon.
The History of China – Tappade bort vilket avsnitt jag var på för den här också.
The British History Podcast – Har inte börjat lyssna på den här än, men den verkar bra.
Irish History Podcast – Har inte börjat lyssna på den här heller än, men den verkar också bra.
Vetenskapsradion Historia – Brukar lyssna på nästan varenda avsnitt, förutom de avsnitt där de ältar världskrigen för femhundrasjuttioelfte gången.
Friday Night Comedy from BBC Radio 4 – Showerna växlar. Jag gillar The News Quiz men inte The Now Show eller Dead Ringers.
De poddar som handlar om ett rikes eller områdes historia lyssnar jag på ett avsnitt i sänder i tur och ordning. De poddarna fungerar som en följetong där avsnitten hänger ihop. Annars är det bara Sveriges Radio-programmen Språket och Oförnuft och Känsla som jag följer systematiskt och lyssnar på alla avsnitt. När det gäller resten av poddarna laddar jag ner och lyssnar på de avsnitt som verkar vara intressanta. Musikpoddar brukar jag ibland lyssna på när jag är ute och promenerar. Har ännu inte hittat några musikpoddar med svensk musik som man kan ladda ner och lyssna på.
Information om poddar
Poddar (också kallat poddradio eller podcasts) är radioprogram som man lyssnar på via internet istället för via radiovågor. Man använder alltså inte radiomottagare för att lyssna. Många poddägare publicerar varje avsnitt som en ljudfil på sin egen hemsida (ofta i form av en blogg). Dessutom sänds många poddar via exempelvis iTunes eller Soundcloud. De flesta poddradioprogram kan man prenumerera på i en poddapp (finns flera olika på Google Play eller Apple App Store) där man kan ladda ner de avsnitt man vill lyssna på i appen. Det gör att man kan lyssna på avsnitten även när man saknar (snabb) internetuppkoppling. Eftersom man inte behöver vara inom räckhåll för radiovågorna för att lyssna på poddar kan man lyssna på radioprogram från hela Sverige och från hela världen.
Min intervju med Örjan Gustafsson finns nu att läsa på Gaudeamus hemsida. Örjan Gustafsson är forskningsledare för den första etappen av SWERUS-C3-expeditionen med isbrytaren Oden i Arktiska oceanen i sommar. Syftet med expeditionen är att ta reda på mer om sambandet mellan klimatet, permafrosten och kolcykeln.
Alla kan följa SWERUS-C3-expeditionen via sociala medier. Länkar finns på expeditionens hemsida.
Med tanke på att flera främlingsfientliga partier haft stora framgångar i gårdagens EU-val passar det rätt bra att Gaudeamus publicerade min artikel om hur och när bilden av svenskarna blev bilden av det vita, blonda och blåögda folket på nätet just idag. Den tryckta tidningen kom ut för några dagar sedan.
Nu är min journalistiska artikel om åldrandets evolution tillgänglig på Gaudeamus hemsida och papperstidningen kommer ut i veckan.
Min artikel handlar om att en internationell forskargrupp har upptäckt att det inte finns något universellt mönster för åldrande. Det finns till exempel arter där sannolikheten att dö inom den närmaste tiden inte påverkas alls eller till och med minskar när de blir gamla, tvärtemot hur det fungerar i människor. Forskarna hade jämfört hur dödlighet och fertilitet varierar med åldern hos människor och flera olika arter av djur, växter och alger. Forskningsstudien publicerades nyligen i Nature med titeln ”Diversity of ageing across the tree of life”.
Och jag kan konstatera att jag fortfarande älskar att se mitt namn på författarraden!
Så där ja. Alla buffrar jag tillverkade med stor noggrannhet är nu uthällda i vasken. Mängder av använda små plaströr ligger i soporna. Mina bakterieplattor och transgena växter är autoklaverade, eller tryckkokade som det väl heter på vanlig svenska. Labböcker och datafiler är överlämnade. Skrivbordet är tömt. Fikat är uppätet. Min sista dag som forskare på KTH är avklarad.
Eftersom akademien är som den är innebär det i och för sig inte att själva jobbet är avslutat. De rapporter som ska publiceras om arbetet är fortfarande inte klara. Men i princip är jag färdig med KTH. Och jag lämnar därmed livet som universitetsforskare bakom mig. Kanske återkommer jag en vacker dag, men just nu känner jag mig färdig med den delen av mitt liv.
Jag kommer istället att återigen sätta mig i skolbänken för att plugga miljö- och hälsoskydd. Dessutom har jag redan börjat läsa geologi på distans som komplement till min tidigare biologiutbildning. Snart kommer även min första ”riktiga” vetenskapsjournalistiska artikel ut i studenttidningen Gaudeamus.
Länge var det min stora dröm att disputera och bli en forskare. Nu har jag gjort allt det jag drömde om. Jag har min doktorstitel och jag har till och med jobbat med forskning i flera år efter doktorandtiden. Nu är det är dags att gå vidare och uppfylla nya drömmar.
Naturvetare kommer jag alltid att vara i själ och hjärta oavsett om jag jobbar som forskare eller inte. Men i fortsättningen är målet att vara en både fysiskt och psykiskt frisk och hälsosam naturvetare. Och jag är överens med min läkare om att i dagsläget förstör en fortsatt karriär som universitetsforskare mina chanser att uppnå det målet.
Va fasen?! Skriver inte kvinnor populärvetenskap? Refuseras kvinnors populärvetenskapliga böcker av förlagen? Vill inte Adlibris sälja kvinnors böcker? Vad är det som pågår egentligen?
Jag kollade igenom vem som har skrivit de 50 först listade populärvetenskapliga böckerna på bokhandeln Adlibris hemsida idag. Hela 92% av dessa böcker visade sig vara skrivna av män och bara 4% av kvinnor.
Mer specifikt var det bara två av böckerna som hade en kvinnlig författare, nämligen ”Fysik: vad som är värt att veta” av Joanne Baker och ”Asteroids, comets and meteors” av Josepha Sherman. Böcker som saknade namngiven författare hoppade jag över och det var bara två författare som jag inte lyckades ta reda på könet på.
Hör ni kvinnor där ute, det här behöver vi ta tag i. Så svårt kan det väl inte vara att komma på ett spännande vetenskapsämne som du kan skriva en bok om? Kan Richard, Bill, Tore och alla de andra karlarna så kan du också!
Måste göra lite reklam för en av mina favoritserier. Den handlar just om hur man absolut inte ska göra reklam. Mardrömmar i affärsvärlden består av tre stycken filmer som fortfarande kan ses på UR Play.
Marknadsföring och PR i motvind
Filmerna handlar om några av företagsvärldens största misstag som exempelvis chokladtillverkaren Cadburys PR-kampanj där barn ska köpa choklad för att kämpa mot barnfetma, Unilevers nya tvättmedel som inte bara tvättade rent utan också frätte stora hål i kläderna och Sunny Delights nya hälsojuice som färgade barnen brandgula.
I filmerna intervjuas personer som var inblandade i besluten om hur de tänkte och vad de lärt sig av misstagen. Dessutom raljerar olika experter över vad som gick fel och vad de olika företagen borde ha gjort istället. Jag önskar att allt utbildningsmaterial jag har fått plöja igenom på diverse kurser hade varit så här underhållande.
”But are mermaids real? No evidence of aquatic humanoids has ever been found. Why, then, do they occupy the collective unconscious of nearly all seafaring peoples? That’s a question best left to historians, philosophers, and anthropologists.”
Detta är den amerikanska statens officiella ståndpunkt på ämnet sjöjungfrur. Ja, det finns en sådan, närmare bestämt från NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration). Tydligen har ett par fejkdokumentärer om sjöjungfrur på Animal Planet fått många av tokstollarna i USA att tro att sjöjungfrur finns på riktigt. Det gäller väl knappast någon större del av befolkningen (hoppas jag), men de troende verkar uppenbarligen vara tillräckligt envisa och högljudda för att den amerikanska staten ska anse att den behöver kommentera saken. Animal Planet gnuggar tydligen händerna av förtjusning över tittarsuccén och funderar på uppföljare. Marinbiologer, vetenskapskommunikatörer och statliga administratörer suckar djupt (när de inte ilsket fräser ifrån). Alla vi andra har väldigt roligt åt det hela…
Precis som professionella vetenskapsjournalister hämtar jag mycket av de vetenskapliga nyheterna till bloggen från Nature och Science. De är de två högst rankade vetenskapliga tidskrifterna. Däremot läser jag nästan aldrig dessa tidskrifter i min roll som forskare. Där har jag ärligt talat ingen större nytta av dem.
De delar av Nature och Science som läses av forskare är främst skvallersidorna och jobbannonserna. Både Nature och Science driver förstklassiga arbetsförmedlingar för forskare. Även deras sammanfattningsartiklar (s.k. reviews) över olika forskningsområden är ofta bra och användbara. Men de vetenskapliga originalartiklarna är nästan alltid så kortfattade att de i praktiken är närmast värdelösa ur forskarperspektiv.
Det går inte att utläsa från artiklarna vad forskarna faktiskt har gjort, vilket är ett minimikrav för att en artikel ska ha något vetenskapligt värde. Artiklarna är ofta underhållande läsning på samma sätt som en kvällstidning är underhållande, och kan ge spännande idéer, men de innehåller inte tillräckligt med information för att försöken ska kunna upprepas. Resultaten går därför sällan att tillämpa i den egna forskningen vilket gör att de i praktiken är värdelösa.
Men nu går Nature ut offentligt och lovar att bättra sig. Kanske har de till slut insett att ska de i längden kunna behålla sin ställning räcker det inte med att bara förmedla vad som i princip är extra kompakta och krångligt skrivna populärvetenskapliga sammanfattningar av forskningsprojekt med stort nyhetsvärde. Då måste de också klara av att leverera en seriös vetenskaplig tidskrift som faktiskt är användbar för forskare och inte bara för journalister.
Vi får väl se om det ger någon effekt, men det är bra att Nature erkänner problemet och försöker göra en insats för att reda upp den röra de själva i allra högsta grad deltagit i att skapa. Nature har stort inflytande i den vetenskapliga världen. Det finns därför visst hopp om att deras agerande ska smitta av sig även på andra aktörer, så att vetenskapen åter kan börja följa de grundregler som alla forskare och vetenskapsredaktörer egentligen kan men alltför ofta struntar i att följa.
Nature Special: Challenges in irreproducible research