Erika Groth – Sida 38 – Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är

Grannarna

Nu bor jag i ett hyreshus som ligger granne med en ridskola. Jag gillar hästar. Jag har ridit på ridskola av och till men egentligen är jag inte jätteförtjust i att rida. Fast jag gillar själva hästarna. Det är roligare att köra med häst och vagn än att rida men att köra ägnar man sig inte åt på ridskolor.

Men även om man inte vill rida på dem så kan ju hästarna vara bra fotomodeller. Fast när jag skulle fotografera dem nu i helgen blev jag påmind om det stora problemet med hästar – att de drar till sig bromsar. Och bromsar bits.

Lönnen i juli

Efter att ha följt ett äppelträd i ett år har jag nu valt ut ett nytt träd att följa. Den här gången har jag valt en lönn. Jag tror att detta träd är en vanlig svensk lönn (Acer platanoides L.). Lönn växer naturligt i den södra halvan (ungefär) av Sverige, men kan odlas längre norrut. Det finns några andra liknande lönnarter som växer förvildade i Sverige. Av dem är det främst tysklönn (Acer pseudoplatanus L.) som kan vara aktuell men tysklönn har rundare blad. Det här trädet har i mitt tycke inte tysklönnens rundare blad utan den svenska lönnens mer kantiga, spetsiga blad. Lönnen är väl mest känd som symbol för Kanada och för lönnsirap som vanligen görs av saven från en nordamerikansk lönnart som kallas sockerlönn (Acer saccharum). Fast i verkligheten är långt ifrån allt som säljs under namnet lönnsirap gjort av lönn. Jag testade pannkakor med lönnsirap när jag besökte Kanada för en konferens för några år sedan. Det är mums.

After having followed an apple tree for a year I have now chosen a new tree to follow. This time I’ve chosen a maple tree. I think it’s a Norway Maple (Acer platanoides L.). Norway Maple grows naturally in the southern half (more or less) of Sweden but it’s possible to grow it in gardens further north. There are some similar non-native maple species that have escaped from gardens and now grow wild in Sweden. Sycamore (Acer pseudoplatanus L.) is rather similar to Norway maple but sycamore have rounder leaves. In my opinion this tree have the angular, spiky leaves of a Norway maple and not the rounder leaves of a sycamore. Maple is mostly known as the symbol of Canada and for maple syrup. Maple syrup is usually made from the sap of the north american sugar maple (Acer saccharum) although not everything sold under the name maple syrup is actually made from maple. I tried pancakes with maple syrup at a conference in Canada a few years ago. It’s yummy.

Fotona ovan är tagna 2015-07-11 i Sandviken

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Äppelträdet i juli

När jag nu lämnar äppelträdet i Uppsala, 12 månader efter att jag började följa det, bär det återigen på nya äpplen. Från och med nu kommer jag att följa ett nytt träd – en lönn – i Sandviken.

When I now leave the apple tree in Uppsala, Sweden, after following it for 12 months it once again carries new apples. From now on I will be following a new tree – a maple – in Sandviken, Sweden.

Fotona ovan är tagna 2015-07-12 i Uppsala.

Äppelträdet under ett år

Äppelträdet i augusti 2014

Äppelträdet i september 2014

Äppelträdet i oktober 2014

Äppelträdet i november 2014

Äppelträdet i december 2014

Äppelträdet i januari 2015

Äppelträdet i februari 2015

Äppelträdet i mars 2015

Äppelträdet i april 2015

Äppelträdet i maj 2015

Äppelträdet i juni 2015

Och nu slutligen äppelträdet i juli 2015.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Glad Midsommar

Maj är en bra tidpunkt att flytta till en ny stad för då börjar det precis grönska och man har hela sommaren framför sig. Jag har nu bott i Sandviken i snart två månader och trivs rätt bra. Tillbringar midsommar hemma och passar på att ta en titt på vad som finns i trädgården runt huset.Syrenerna blommar fortfarande. I vår trädgård finns två syrenbuskar med lila blommor och en med vita.

Bredvid huset står en vinbärsbuske som är full med omogna bär. Det ska bli spännande att se vilken sort det är. Röda eller svarta?

På samma sida om huset som vinbärsbusken står ett par gamla äppelträd. Blommorna håller på att knyta sig och bilda äpplen. Jag hoppas att det är goda äpplen.

På äppelträden kryper det omkring massor av små myror. Där finns även andra småkryp och fåglar men mest myror.

Kring hörnet på huset sträcker sig en rad med vad som verkar vara hallonbuskar. Humlorna är i full fart med att pollinera dem. Det ser ut att bli mycket frukt. Jag hoppas att det verkligen är hallon för jag absolut älskar hallon.

Det har inte varit mycket till sommar hittills men lite blommor finns det i alla fall till midsommar.

Äppelträdet i juni

Nu sprakar Uppsala av intensiv försommargrönska. Så även äppelträdet. Men äppelblommorna verkar redan ha hunnit vissna. Jag passade på att åka förbi och fotografera äppelträdet i söndags när jag var på väg från Sandviken till Stockholm. Detta är den elfte månaden jag fotograferar äppelträdet i Uppsala så året börjar snart ta slut. Jag har redan börjat leta efter ett nytt träd att följa i min nya hemstad.

Now Uppsala is covered with lush green vegetation. So too is the apple tree. But the apple blossoms have already withered. I stopped by last Sunday on my way from Sandviken to Stockholm to photograph the apple tree that I’ve been following for eleven months now. Only one more month to go. I’ve already started looking for a new tree to follow in my new home town.

Fotona ovan är tagna 2015-06-07 i Uppsala.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Konsert på nationaldagen

Dags för konsert igen. Det är väldigt kul att jag redan har hittat en kör att sjunga i efter bara några veckor i Sandviken. Och idag ska vi sjunga på nationaldagsfirandet på Koversta gammelby i Österfärnebo i södra Gästrikland. Det blir kul.

Ett vetenskapligt frieri

Hittat under ”Acknowledgements” i artikel om dinosaurier:

”C.M.B. would specifically like to highlight the ongoing and unwavering support of Lorna O’Brien. Lorna, will you marry me?”

Någon gång emellanåt händer det faktiskt att forskare lyckas avsluta en vetenskaplig artikel med en både spännande och gullig cliffhanger. Kanske ett lite väl indirekt sätt att fria i mitt tycke men vi får ändå hoppas att Lorna O’Brien läser Current Biology så att Caleb M. Brown får svar på sin fråga.

Caleb M. Brown & Donald M. Henderson (2015) A New Horned Dinosaur Reveals Convergent Evolution in Cranial Ornamentation in Ceratopsidae. Current Biology (in press). http://dx.doi.org/10.1016/j.cub.2015.04.041

Alla har värmebölja – utom vi

Det är lätt att bli hemmablind. I år har maj varit kall och regnig. Att cykla till jobbet har krävt öronskydd och vantar hela månaden. Ännu känns sommaren långt borta.

Men så ser det inte ut överallt. I Alaska är det drygt 32 grader varmt. I Indien dör folk av en värmebölja där temperaturerna når över 50 grader. Och i Spanien är det 44 grader varmt. De skulle nog uppskatta lite svalka. Världen har värmebölja. Förutom vi.

Det regnar. Jag behöver cykla till affären och handla mat. Försöker intala mig själv att se det positivt. Regn är bra för växtligheten. Och folk i Alaska, Indien och Spanien skulle nog uppskatta lite regn och kyla nu. Vad är egentligen skillnaden på en positiv inställning och en skadeglad inställning?

Norrlänning igen

Traditionellt sett brukar Dalälven räknas som Norrlands sydgräns. I själva verket stämmer det inte att Dalälven utgör den klimatologiska och biologiska Limes Norrlandicus, speciellt inte inåt landet. Men kulturellt sett har Dalälven blivit en viktig gräns.

Det är egentligen inte särskilt långt mellan Uppsala och Sandviken men Uppsala ligger i Svealand och Sandviken ligger i Norrland. Med andra ord norr om Dalälven. Så formellt sett är jag norrlänning igen.

Och vissa skillnader märks faktiskt. Inte bara när det gäller storleken på städerna utan också vad man hittar om man promenerar i skogen längs städernas utkant. Jag kan inte påminna mig att jag sett en enda skoterled i Uppsala. Inte heller har jag sett till en enda skoter under mina drygt 15 år i den staden.

Området kring Sandviken däremot är fullproppat med skoterleder. Det sitter skoterskyltar överallt. Vilket väl bekräftar att jag verkligen är i Norrland.

Kvinnor med dyra leksaker

Något som jag faktiskt saknar från min tid som forskare är att kunna ägna hela dagar åt att köra mycket tekniskt avancerade och hutlöst dyra maskiner. Det var ofta riktigt kul. Tyvärr har jag inga foton av mig själv i labbet. Inte heller har jag några foton på alla de apparater vi använde. Det enda undantaget jag har hittat bland mina gamla filer är det här (ganska dåliga) fotot av vad som kan kallas för mynningen på den genkanon som vi använde för att skjuta in DNA i granceller. Genkanonen var varken den dyraste eller den mest avancerade apparaten jag använde som forskare men eftersom jag inte har någon bild på de andra så får den duga som exempel. Den var monterad i en sterilbänk som blåste ut steril luft från bakstycket för att minska risken att cellerna blev kontaminerade under processen.

Normalt genmodifierar inte forskare växtceller direkt utan låter en jordbakterie som heter Agrobacterium tumefaciens göra jobbet istället. I naturen genmodifierar den växter så att de bildar en tumör. Bakterien tvingar på så sätt växterna att tillverka mat åt den. På labbet byter man ut tumörgenen i bakterien mot den gen man vill stoppa in i växten och låter sedan bakterien göra jobbet. Det är nämligen avsevärt lättare att ändra i bakteriers DNA än i flercelliga organismers. Tyvärr fungerade den tekniken inget vidare med granar. Där fick vi istället köra med brutalare metoder. Vi täckte pyttesmå guldkulor med DNA:t och sköt in det i grancellerna istället. Cellerna placeras, efter en förbehandling, i en öppen petriskål inuti den genomskinliga cylindern på bilden och besköts sedan ovanifrån. Vetenskapligt sett var projektet tyvärr ingen succé, men det var i alla fall kul att få skjuta några omgångar celler med kanonen.

Jag älskar Twittertaggen #girlswithtoys (flickor med leksaker) som drogs igång av Kate Clancy (@KateClancy) i irritation över att forskare i en intervju beskrevs som boys with toys (pojkar med leksaker). Där lägger kvinnliga forskare upp bilder på sig själva med de apparater de använder i sitt jobb. För en gångs skull ser bilder av forskare på nätet verkligen ut som riktiga forskare. Önskar bara att jag hade någon bättre bild att bidra med.