Vem var den förste Molnberg?

Jag har alltid tyckt att mammas flicknamn Molnberg är vackert. Poetiskt på något sätt. Så jag ville gärna spåra namnet. Hur länge har det funnits i släkten och vem var den första att bära det namnet? Det har också fascinerat mig att Molnberg från början var mormors efternamn och inte morfars, trots att mormor för det första var en gift kvinna på 1900-talet och för det andra kom från en finsktalande del av Finland. Mormor och morfar var faktiskt tvungna att ansöka om dispens för att få ta mormors efternamn istället för morfars när de gifte sig.

Enligt den svenska giftermålsbalken mellan år 1920 och 1963 var kvinnor som gifte sig tvungna att byta till makens efternamn. Folk som gifte sig på 1800-talet och ännu tidigare skulle aldrig ha förstått en så konstig idé. Namn var personliga. Att gifta sig innebar för en kvinna att hon bytte titel, men hon var ju fortfarande sig själv med sin egen familjehistoria så hennes eget namn förblev oförändrat. Från 1963 blev det igen tillåtet för kvinnan att behålla sitt gamla efternamn när hon gifte sig men det dröjde ända till 1982 innan det blev tillåtet att göra som min mormor och morfar gjorde, alltså att mannen byter till kvinnans efternamn vid giftermål istället för tvärtom, eller att tillsammans helt enkelt hitta på ett helt nytt gemensamt efternamn. Alla avvikelser från reglerna krävde dispens som man var tvungen att ansöka om. Regeln att kvinnan skulle ta mannens efternamn vid giftermål varade egentligen bara i några decennier men den fick enormt stort genomslag i den svenska kulturen, kanske för att det är vanligt i många närliggande kulturer som svenskar inspireras av, och det överlägset vanligaste är fortfarande att kvinnor byter till makens efternamn när de gifter sig.

Hur länge har familjenamnet Molnberg funnits i mormors släkt? Jag visste att min mormors föräldrar när de dog hette Aarne och Miila Molnberg. Tack vare information från avlägsna släktingar som jag fått kontakt med på nätet lyckades jag ta reda på att min mormors farfar hette Emil Molnberg och att hans föräldrar hette Olof Molnberg och Eva Caisa Kiviniemi. I kyrkböckerna från Övertorneå (Ylitornio) församling kunde jag bekräfta de uppgifterna. Emil föddes 1855 i Uleåborg och var son till garvargesällen Olof Molnberg, född 12 december 1820, och hans hustru Eva Caisa. Familjen flyttade när Emil var barn från Uleåborg till Övertorneå församling. Bonden Emil Olofsson Molnberg gifte sig sedan med bonddottern Hilda Karolina Johansdotter Kentämaa (osäker stavning av det sista namnet i vigselboken) i juni 1879 och i vigselboken står det ”från Lohijärvi by” om både Emil och Hilda. Det är samma by som min mormor kom ifrån och där ligger mormors föräldrar och farföräldrar begravda.

Men var kom Olof ifrån och vilka var hans föräldrar? Det visade sig vara en svår nöt att knäcka. Garvargesällen Olof Molnberg gifte sig med pigan Eva Caisa Isaaksdotter Kiviniemi den 1 december 1850 i Torneå stad. Platsen för giftemålet tydde på att Olof och Eva Caisa ändå kunde vara från Tornedalen trots att paret fick barn i Uleåborg men någon Olof som stämde med de uppgifter jag hade fanns inte i någon födelse- och dopbok någonstans.

Men till slut fick jag ett tips som lönade sig. Och där, längst ner på en förteckning över pigor i Övertorneå församling år 1815 till 1824, dök han till sist upp. Eller snarare hon. Där, hoptryckt längst ner på en sida där det egentligen inte fanns plats för dem, fanns Magdalena Martinsdotter Kjerki (namnet är svårt att uttyda på bilden, se nedan) född 1787 med hennes tre oäkta söner, Isac född 1816, Olof född 12/12 1820 och så Johan som både föddes och dog 1822. Någon pappa anges inte och jag har inte kunnat hitta någon av pojkarna registrerade i någon födelse- och dopbok någonstans. Magdalena dog 1823 och även brodern Isac dog innan 1824, troligen under 1821. Så innan han hann fylla två år förlorade alltså lille Olof hela sin familj. Att en tvååring skulle överleva på egen hand är omöjligt, men någon måste uppenbarligen ha tagit hand om pojken för några år senare dyker Olof Magdalenasson Kjeringivaara född 12/12 1820 upp på förteckningen över drängar i Övertorneå församling. Olofs mamma Magdalena var så vitt jag kan avgöra troligen identisk med den Magdalena (senare oftast Malin) som föddes den 11 september 1785 i Sodankylä i Kemi lappmark som dotter till Mårten Hansson Kierik och Malin Mattsdotter. Jag har inte kunnat hitta några dokumenterade bevis på att Olof någonsin bodde i Sodankylä men den kyrkliga folkbokföringen i Sodankylä verkar ha varit rätt sporadisk så det går inte att utesluta.

Som 16-åring flyttade garvarlärlingen Olof Kieringivaara född 1820 i Övertorneå till Uleåborg (Oulu). När han sedan flyttade tillbaka till Övertorneå församling hade han i sitt inflyttningsbetyg som utfärdades i Uleåborg den 23 november 1841 utökat sitt namn. Nu kallade han sig garvarlärlingen Olof Kieringivaara eller Molnberg, född 12 december 1820 i Övertorneå. Här dyker alltså namnet Molnberg upp för första gången när den 20-årige Olof flyttade tillbaka till sin hemförsamling efter att under några år ha utbildat sig till garvare. Från och med denna stund, när han började sin karriär som sockengarvare i Alkkula i Övertorneå församling, går han enbart under namnet Olof Molnberg i all dokumentation. Alla spår av modern var och förblev raderade från hans namn. Det är lätt att tänka sig att namnbytet var ett försök att utradera den skam som på den tiden var förknippad med att vara en oäkting, men det är så klart omöjligt att veta varför han valde att byta efternamn. Och jag vet fortfarande inte var Olof fick namnet Molnberg ifrån. Hittade han på det själv eller plockade han upp namnet från någon annan? Och visste Olof vem hans pappa var? Troligen får vi aldrig veta.

År 1849 flyttade sockengarvaren Olof Molnberg från Övertorneå församling till Torneå där han året därpå gifte sig med Eva Caisa. Efter några år i Torneå tog sedan garvargesällen Olof Molnberg med sig hustrun Eva Caisa Isaksdotter och sonen Carl Robert tillbaka ner till Uleåborg år 1854. Och där nere föddes Emil året därpå.

Efternamn i modern bemärkelse, som ett familjebeteckning som konsekvent ärvs inom en familj, är ett ganska sent påfund. Tidigare förekom familjenamn bara i enstaka familjer, och användes ofta inte konsekvent ens i de familjerna. Ens namn bestod egentligen bara av det vi idag kallar förnamn plus någon sorts informativt tillägg. Grundsystemet i text har varit att använda patronymikon, alltså pappans förnamn med tillägget son eller dotter, eller (mer ovanligt) metronymikon, alltså mammans förnamn med tillägget son eller dotter. I Tornedalen användes dessutom gårdsnamn som efternamn vilket kan vara riktigt förvirrande eftersom personer då ”bytte efternamn” när de flyttade. Riktigt långt tillbaka har jag dessutom hittat flera exempel på att namnet på den by personen bodde i, eller möjligen var med och grundade, användes som efternamn. I finskspråkiga områden användes ibland alla dessa system samtidigt vilket gör att personer i arkiven kan ha långa och krångliga namn som troligen inte motsvarar vad de själva kallade sig.

I kyrkböckerna i Finland skrev man dessutom hela tiden, även långt efter att dagens Finland 1809 upphörde att vara en del av Sverige och istället blev en del av Ryssland, människornas namn på svenska. Det gällde även om personerna själva inte pratade svenska. Det är därför ofta svårt eller omöjligt att med säkerhet veta vad människorna verkligen kallade sig. Idag översätter ofta finnar namnen till finska i de släktträd som de publicerar på nätet. Isak Olofsson blir Iisak Ollinpoika och Eva Johansdotter blir Eeva Juhontytär. Uttalades Molnberg från början Pilvivuori eller något i den stilen? Det verkar inte så men det går inte att vara säker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *