Alla har värmebölja – utom vi

Det är lätt att bli hemmablind. I år har maj varit kall och regnig. Att cykla till jobbet har krävt öronskydd och vantar hela månaden. Ännu känns sommaren långt borta.

Men så ser det inte ut överallt. I Alaska är det drygt 32 grader varmt. I Indien dör folk av en värmebölja där temperaturerna når över 50 grader. Och i Spanien är det 44 grader varmt. De skulle nog uppskatta lite svalka. Världen har värmebölja. Förutom vi.

Det regnar. Jag behöver cykla till affären och handla mat. Försöker intala mig själv att se det positivt. Regn är bra för växtligheten. Och folk i Alaska, Indien och Spanien skulle nog uppskatta lite regn och kyla nu. Vad är egentligen skillnaden på en positiv inställning och en skadeglad inställning?

Norrlänning igen

Traditionellt sett brukar Dalälven räknas som Norrlands sydgräns. I själva verket stämmer det inte att Dalälven utgör den klimatologiska och biologiska Limes Norrlandicus, speciellt inte inåt landet. Men kulturellt sett har Dalälven blivit en viktig gräns.

Det är egentligen inte särskilt långt mellan Uppsala och Sandviken men Uppsala ligger i Svealand och Sandviken ligger i Norrland. Med andra ord norr om Dalälven. Så formellt sett är jag norrlänning igen.

Och vissa skillnader märks faktiskt. Inte bara när det gäller storleken på städerna utan också vad man hittar om man promenerar i skogen längs städernas utkant. Jag kan inte påminna mig att jag sett en enda skoterled i Uppsala. Inte heller har jag sett till en enda skoter under mina drygt 15 år i den staden.

Området kring Sandviken däremot är fullproppat med skoterleder. Det sitter skoterskyltar överallt. Vilket väl bekräftar att jag verkligen är i Norrland.

20150523_163735

Kvinnor med dyra leksaker

Något som jag faktiskt saknar från min tid som forskare är att kunna ägna hela dagar åt att köra mycket tekniskt avancerade och hutlöst dyra maskiner. Det var ofta riktigt kul. Tyvärr har jag inga foton av mig själv i labbet. Inte heller har jag några foton på alla de apparater vi använde. Det enda undantaget jag har hittat bland mina gamla filer är det här (ganska dåliga) fotot av vad som kan kallas för mynningen på den genkanon som vi använde för att skjuta in DNA i granceller. Genkanonen var varken den dyraste eller den mest avancerade apparaten jag använde som forskare men eftersom jag inte har någon bild på de andra så får den duga som exempel. Den var monterad i en sterilbänk som blåste ut steril luft från bakstycket för att minska risken att cellerna blev kontaminerade under processen.

GenkanonNormalt genmodifierar inte forskare växtceller direkt utan låter en jordbakterie som heter Agrobacterium tumefaciens göra jobbet istället. I naturen genmodifierar den växter så att de bildar en tumör. Bakterien tvingar på så sätt växterna att tillverka mat åt den. På labbet byter man ut tumörgenen i bakterien mot den gen man vill stoppa in i växten och låter sedan bakterien göra jobbet. Det är nämligen avsevärt lättare att ändra i bakteriers DNA än i flercelliga organismers. Tyvärr fungerade den tekniken inget vidare med granar. Där fick vi istället köra med brutalare metoder. Vi täckte pyttesmå guldkulor med DNA:t och sköt in det i grancellerna istället. Cellerna placeras, efter en förbehandling, i en öppen petriskål inuti den genomskinliga cylindern på bilden och besköts sedan ovanifrån. Vetenskapligt sett var projektet tyvärr ingen succé, men det var i alla fall kul att få skjuta några omgångar celler med kanonen.

Jag älskar Twittertaggen #girlswithtoys (flickor med leksaker) som drogs igång av Kate Clancy (@KateClancy) i irritation över att forskare i en intervju beskrevs som boys with toys (pojkar med leksaker). Där lägger kvinnliga forskare upp bilder på sig själva med de apparater de använder i sitt jobb. För en gångs skull ser bilder av forskare på nätet verkligen ut som riktiga forskare. Önskar bara att jag hade någon bättre bild att bidra med.

Äntligen igång igen

Äntligen har jag internet hemma på min dator igen. Datorn har varit ouppkopplad sedan jag flyttade från Uppsala till Sandviken för ett par veckor sedan. I min nya lägenhet finns inget bredband indraget så jag beställde en mobil 4G-router från Telia samma dag som jag flyttade. Idag, två veckor senare, har jag äntligen fått routern och SIM-korten så nu kan jag till sist koppla upp min dator igen.

Med både nytt jobb och ny bostad i en för mig ny stad har det varit både mycket att fixa och mycket att lära på sistone. Det tar på krafterna. Men jag har i alla fall hunnit med ett par promenader med kameran i skogen bakom huset. Där rinner en trevlig liten å som heter Jädraån.
ErikaGroth-5377

Äppelträdet i maj

Nu är äppelträdet äntligen täckt av späda, ljusgröna vårlöv. Och på marken under träden är det fullt av vitsippor. Fast just vid äppelträdet är vitsipporna mer lila än vita.

Själv är jag fullt upptagen med att packa ner allt jag äger i flyttkartonger. Nästa vecka flyttar jag till ett nytt jobb i Sandviken. Jag kommer att sakna Uppsala men efter att ha bott här i drygt 15 år ser jag fram emot nya äventyr i en ny stad.

Now the apple tree is finally covered in small, lightgreen spring leaves. And the forest floor is covered in white wood anemones (Anemone nemorosa). Although around the apple tree the wood anemones are more purple than white.

I’m currently busy packing everything I own into moving boxes. Next week I’m moving to a new job in Sandviken, Sweden. I will miss Uppsala but after more than 15 years here I look forward to new adventures in a new town.

ErikaGroth-5356ErikaGroth-5367ErikaGroth-5364ErikaGroth-5369Fotona ovan är tagna 2015-05-03 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).