Dag 1 på mitt nya liv

Så där ja. Alla buffrar jag tillverkade med stor noggrannhet är nu uthällda i vasken. Mängder av använda små plaströr ligger i soporna. Mina bakterieplattor och transgena växter är autoklaverade, eller tryckkokade som det väl heter på vanlig svenska. Labböcker och datafiler är överlämnade. Skrivbordet är tömt. Fikat är uppätet. Min sista dag som forskare på KTH är avklarad.

Eftersom akademien är som den är innebär det i och för sig inte att själva jobbet är avslutat. De rapporter som ska publiceras om arbetet är fortfarande inte klara. Men i princip är jag färdig med KTH. Och jag lämnar därmed livet som universitetsforskare bakom mig. Kanske återkommer jag en vacker dag, men just nu känner jag mig färdig med den delen av mitt liv.

Jag kommer istället att återigen sätta mig i skolbänken för att plugga miljö- och hälsoskydd. Dessutom har jag redan börjat läsa geologi på distans som komplement till min tidigare biologiutbildning. Snart kommer även min första ”riktiga” vetenskapsjournalistiska artikel ut i studenttidningen Gaudeamus.

Länge var det min stora dröm att disputera och bli en forskare. Nu har jag gjort allt det jag drömde om. Jag har min doktorstitel och jag har till och med jobbat med forskning i flera år efter doktorandtiden. Nu är det är dags att gå vidare och uppfylla nya drömmar.

Naturvetare kommer jag alltid att vara i själ och hjärta oavsett om jag jobbar som forskare eller inte. Men i fortsättningen är målet att vara en både fysiskt och psykiskt frisk och hälsosam naturvetare. Och jag är överens med min läkare om att i dagsläget förstör en fortsatt karriär som universitetsforskare mina chanser att uppnå det målet.

Spår av tidigaste jordskorpan

En zirkon som hittades i sandsten från Jack Hills i Australien har daterats med stor precision. Zirkonen är mindre än en millimeter lång och ser inte mycket ut för världen men trots detta är den fascinerande. Dess kärna visade sig nämligen vara 4374 ± 6 miljoner år gammal. Alltså 4,4 miljarder år. Under hela denna långa tid har denna lilla zirkon utgjort en liten, liten del av den kontinentala jordskorpan.

Denna lilla zirkon bevisar att det måste ha funnits kontinental jordskorpa för 4,4 miljarder år sedan, och det är inte alls självklart. Jorden började bildas för ungefär 4,6 miljarder år sedan och någon gång för ungefär 4,5 miljarder år sedan krockade den unga jorden med en annan himlakropp. Resultatet av krocken var att enorma mängder material kastades ut i rymden och bildade månen.

Den lilla zirkonen verkar alltså ha bildats ungefär 100 miljoner år efter den stora krocken som bildade månen och ingick därför troligen i den allra tidigaste kontinentala jordskorpan. Den ursprungliga jordskorpan förstördes för länge sedan av plattektoniska processer men pyttesmå spår av den har alltså överlevt ända in i vår tid.

Referens:
John W. Valley m.fl. (2014) Hadean age for a post-magma-ocean zircon confirmed by atom-probe tomography. Nature Geoscience, publicerad online 23 februari 2014. doi:10.1038/ngeo2075

Till minne av Rolf Bernander

Professor Rolf Bernander har avlidit.

Rolfs specialitet som forskare var arkéer, speciellt de som lever under mycket extrema förhållanden. Han var en vänlig, entusiastisk och uppmuntrande handledare när jag som biologistudent gjorde mitt examensarbete i hans forskargrupp och hans entusiasm var en viktig orsak att jag som student började intressera mig för de mer udda varelser som befolkar vår planet.

Böcker får min plånbok att svälla

Jag lånar massor av böcker på biblioteket. Dessutom behöver jag tillgång till universitetsbibliotekets forskningslitteratur. Problemet är att biblioteket inte är ett bibliotek utan flera olika, och alla envisas med att ha sitt eget lånekort. Resultatet är att min plånbok är proppfull med bibliotekskort. Hela åtta stycken lånekort behöver jag för att täcka in de bibliotek jag oftast brukar använda. Varför måste alla bibliotek ha sitt eget kort? Vad är de för fel på ett gemensamt kort? Man kan ju registrera kortet på de bibliotek man använder om det nu ska vara nödvändigt.

Just nu har jag lånekort på:

  • Uppsala stadsbibliotek
  • Stockholms stadsbibliotek
  • Bodens stadsbibliotek
  • Uppsala universitetsbibliotek
  • SLU-biblioteken
  • KTH-biblioteket
  • Stockholms universitetsbibliotek

På Stockholms universitetsbibliotek räcker det inte ens med ett lånekort. Där har jag varit tvungen att skaffa två olika lånekort – ett som KTH-forskare och ett som SU-student.

Bergsskred satte jorden i gungning

Det är inte ovanligt att jordbävningar orsakar jord- och bergsskred. Däremot är det betydligt mer ovanligt att skred orsakar jordbävningar. Men i våras verkar just detta ha inträffat i USA.

Förra våren kollapsade den nordöstra väggen i en koppargruva nära Salt Lake City i USA och ungefär 55 miljoner kubikmeter material kraschade ner. Skredet liknade en lavin av sten. Som tur var skadades ingen människa, men de materiella skadorna var stora. Bland annat ramlade berget ner över 14 stycken dumprar. Det gigantiska bergsskredet inträffade i två omgångar med 1,5 timmars mellanrum och var ett av de största icke-vulkaniska skreden i Nordamerikas historia.

Det förekom inga jordbävningar i området under perioden som föregick skredet. Därför kom de 16 mindre jordbävningarna som inträffade i gruvområdet under den första veckan efter skredet som en överraskning. Det verkar som att bergsskredet satte igång en serie mindre jordbävningar av den typ som normalt orsakas av plattektoniska rörelser.

Referens: Kristine L. Pankow m.fl. (2014) Massive landslide at Utah copper mine generates wealth of geophysical data. GSA Today 24(1): 4-9

Bloggstatistik för bloggens första år

Den här bloggen startade i mitten av mars 2013. Under detta förkortade första år har bloggen haft 1986 besökare. Det är i genomsnitt 209 besökare per månad, vilket är bra för en ny blogg.

Jag har skrivit 159 blogginlägg under 2013, så det blir i genomsnitt 12,5 besökare per blogginlägg.

De enskilda blogginlägg som fått flest besökare under 2013 är:

  1. När Suorvadammen brister
  2. Tror du på sjöjungfrur?
  3. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat

Avgjort inte den topp-3-lista jag hade förväntat mig. Fast det är ju så att man aldrig kan veta vilka texter som går hem hos läsarna…

Nu är det jul igen

Det börjar dra ihop sig till jul igen. Som vanligt har jag väldigt lite julpynt och satsar istället på massor av god julmat, men vissa dekorationer är ändå absolut nödvändiga för att få till den rätta julkänslan.

Elektrisk adventsljusstake i köksfönstret. Check.
Fyra stearinljus att tända, ett för varje adventssöndag. Check.
Tändstickor att tända ljusen med. Check.
Nytt batteri i brandvarnaren. Check.
Halmbocken på plats under TV:n. Check.
Tomtarna på plats ovanpå TV:n. Check.
Julstjärnan på plats i vardagsrumsfönstret. Check.
Julstjärnan lyser inte.
Köpa ny lampa till julstjärnan så att den faktiskt lyser. Check.
Apelsiner med nejlikor instuckna i skalet: Nejlikor. Check. Apelsiner… Fasen också. Jag visste att det var något jag glömde.

Det är ingen hemlighet att apelsiner med nejlikor instuckna i skalet luktar härligt juligt. Jag älskar att lukta på dem, men jag äter dem också. Smaken är till och med bättre än doften.

Kom och hör oss sjunga

Om du är i Stockholm nästnästa vecka så tycker jag att du ska komma och lyssna på oss när vi sjunger. Det blir en hel julkonsert utan en enda av de vanliga, uttjatade jul- och luciavisorna.

MIDVINTERKONSERT

Stockholms Folkmusikkör under ledning av Maria Misgeld

Fri entré

16/12 ELFVINGGÅRDEN kl. 20.00
(Runda vägen 38 / Lyckovägen 9, Stockholm. Tvärbanan: Alviks Strand)

17/12 FOLKUNIVERSITETET kl. 19.30
(Kungstensgatan 45, Stockholm. T-bana: Rådmansgatan eller Odenplan)

Kören startade 2007 som Uppsala Folkmusikkör. Efter några år i Uppsala flyttade den till Skeppsholmen i Stockholm och bytte då namn till Skeppsholmens Folkmusikkör. Efter att ha flyttat runt kors och tvärs i Stockholm under de senaste åren heter kören numera Stockholms Folkmusikkör. En vacker dag kanske vi lyckas bestämma oss för ett riktigt körnamn så att kören inte behöver byta namn varje gång den flyttar…

DNA-sekvenseringens fader är död

CGCATTCCG TTTCGCGAAGAT AGCGCGAACGGCGAACGC

Jag vet att man måste vara molekylärbiolog för att fatta skämtet hyllningen ovan, men jag kan bara inte låta bli. Tack Ed Yong för idén. (tips: genetiska koden)

Det är en sista hälsning till Fred Sanger, vinnare av två Nobelpris och en pionjär inom DNA-sekvensering, som har avlidit vid 95 års ålder.

Naturvetarjobb: Att koordinera forskare

Ellenor Devines karriär har hittills varit rätt brokig. Efter att ha avslutat sin forskarutbildning vid Uppsala universitet lämnade hon universitetsvärlden och började istället jobba som rekryteringskonsult på en rekryteringsfirma. Idag har Ellenor lämnat även den tävlingsinriktade konsultvärlden bakom sig och hon jobbar numera som koordinator på Swedish Secretariat for Environmental Earth System Sciences (SSEESS).

SSEESS är ett samarbete mellan Kungl. Vetenskapsakademien, Sida och flera olika nationella forskningsråd, men rent praktiskt är organisationen knuten till Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm. Organisationens viktigaste uppgift är att uppmuntra fler svenska forskare att engagera sig i internationella klimat- och miljöforskningsprojekt. En stor del av arbetet handlar därför om att informera svenska forskare om vilka möjligheter som finns och att hjälpa dem att skaffa kontakter inom internationella projekt.

Som koordinator fungerar Ellenor som en sorts kombinerad administratör och informatör, och arbetsuppgifterna sträcker sig från att fixa kaffe till fikapauserna till att diskutera aktuell forskning med klimatforskare. Till vardags sysslar hon för det mesta med administrativa uppgifter som att anordna möten, skriva mötesprotokoll och administrera utlysningar om resebidrag för klimat- och miljöforskare som vill delta i internationella aktiviteter. Hon skriver också om globala miljöförändringar och om SSEESS:s aktiviteter på organisationens hemsida och i broschyrer och nyhetsbrev.

Människor föredrar att samarbeta med folk de känner och forskare är inga undantag. En viktig del av Ellenors jobb på SSEESS är därför att organisera konferenser och workshops där de svenska forskarna får träffa representanter från de stora internationella forskningsprojekten. Hon är själv biolog i grunden och har tidigare tillbringat flera år som forskare på ett laboratorium där hon studerade vätgasproducerande enzymer i cyanobakterier. Ellenors forskarbakgrund gör det lättare för henne att kommunicera med andra forskare och faktiskt förstå vad de pratar om, men ännu viktigare är att många forskare är mer benägna att lyssna på henne och ta henne på allvar om de betraktar henne som en av dem.

– Man får definitivt mer respekt som naturvetare och forskare, säger Ellenor.

SSEESS är en liten organisation med bara 3,5 tjänster. När man jobbar i en så liten organisation krävs det att man är van att ta tag i problem och få saker gjorda på egen hand för det finns inte nödvändigtvis någon som kan hjälpa en. Detta trots att personalen på SSEESS
verkligen älskar att samarbeta med varandra, vilket Ellenor trivs väldigt bra med.

– Jag gillar att jag alltid har fullt upp på det här jobbet, säger Ellenor. Visserligen är arbetsuppgifterna ibland är lite väl enkla, men jag trivs väldigt bra med att jobba i en organisation där folk verkligen vill samarbeta med varandra.