Pröva på mina förfäders liv i en smedja (hett, hett, hett)

På pappas sida av familjen härstammar jag från en smedssläkt, Groth-släkten, som troligen kom till Sverige från någonstans i dagens Tyskland för (gissningsvis) cirka 500 år sedan. Den släkthistorien inspirerade mig till att för några dagar prova på mina förfäders liv som smed. Och vi kan nog konstatera att någon mästersmed lär jag aldrig bli. Men varför låta sig hindras av sådana detaljer?

Det finns många myter om den Groth-släktens ursprung i både mer och mindre seriösa släktforskarsammanhang, men tyvärr är det skralt med pålitliga källor där det verkligen går att följa familjen tillbaka längre än tidigt 1700-tal. Det går utan problem att följa den raka manslinjen tillbaka i kyrkböckerna till Johan Johansson Groth som dog 1779 på Meldersteins bruk och vidare till den man som sannolikt var hans far, som också hette Johan Johansson Groth. Fadern dog 1764 vid Strömsunds masugn (bruk). Han verkar ha varit född i Avesta 1701. Den yngre Johan Johansson Groth var enligt Råneås kyrkböcker (där både Meldersteins och Strömsunds bruk finns) född 1720, men det står inte var han föddes. En Jean Groth deltar med sonen Johan i husförhör på Meldersteins bruk 1740, precis när bruket först höll på att anläggas. De står listade direkt under dir. Abraham Steinholz i husförhörslängden. Det är rimligt att anta att dessa två är samma personer som de båda Johan Johansson Groth ovan.

I det släktträd som Björn Pilström publicerade i Rötter 1998, som verkar vara den källa som alla andra internetpublicerade släktträd hänvisar till, står det att den yngre Johan Johansson Groth troligen var född i Åmots bruk i Ockelbo, och att han var son till en Johan Johansson Groth som föddes 1701 i Avesta och dog 1764 på Strömsunds bruk, men som källa anges endast att uppgifterna kommer från Stefan Sundbäck i Kalix och Nils Joëlsson i Malmö samt en oidentifierad ”RE”. Någon skriftlig originalkälla från den tid då dessa personer levde anges inte vilket tyvärr gör att uppgifterna måste tas med en nypa salt.

Tyvärr har kyrkböckerna från 1700-talet i Ockelbo brunnit upp, och jag har inte tillgång till några kyrkböcker eller andra källor från Avesta från innan år 1746. En Johan Groth var mantalskriven i Valbo socken 1721, och Valbo ligger precis som Ockelbo i Gästrikland så det är åtminstone i ungefär rätt del av landet, men jag har inte kunnat fastställa att han är samma person som Johan Johansson Groth den äldre ovan.

Det både fanns och finns fler än en Groth-släkt i Sverige så det räcker inte med att hitta någon som hette Groth i ett dokument eller på en gravsten någonstans för att kunna säga att den personen tillhörde denna släkt. Det är en detalj som överdrivet entusiastiska släktforskare tyvärr har en tendens att glömma bort, vilket gör att det fortfarande finns många publicerade, men felaktiga, släktträd ute på nätet för den här släkten.

Intressant nog har jag fått en del träffar på personer som enligt sina släktträd är släkt med en annan Groth-släkt i DNA-testet som jag gjorde hos Family Tree DNA, men det är ännu så länge oklart om släktskapet har något med de två Groth-släkterna att göra eller om länken eller länkarna finns någon annanstans i släktträden. DNA-testet visar att någon form av biologiskt släktskap finns och anger ungefär hur nära släkt man är med de olika personer som dyker upp i träfflistan men säger inget om hur man är släkt. Det måste man reda ut själv genom att jämföra sina respektive släktträd.

Hur som helst, eftersom jag härstammar från järnsmeder så tyckte jag att det skulle vara kul att prova på järnsmide och i somras fick jag möjlighet att tillbringa några dagar i en järnsmedja. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det var kreativt och kul att ”leka järnsmed” men också fysiskt jobbigt, smutsigt och riktigt djävulskt varmt. Temperaturen inne i smedjan låg på cirka 45-50°C, och ännu varmare vid själva eldarna. Och utomhus låg temperaturen stadigt över 30°C. Jag, som inte alls tål värme särskilt bra, fick migrän och mådde illa av värmen, men envisades ändå med att kämpa på. Och jag är riktigt stolt över att jag trots allt lyckades åstadkomma några hyfsat lyckade saker. Ett par väggkrokar, en ring och ett ”G” (för Groth) blev det. Med tanke på att det var mitt första försök att smida någonting alls, och jag dessutom inte mådde särskilt bra, blev resultatet inte så tokigt ändå.

På vägen mot smedjan tog jag den här bilden. En påminnelse om vackra sommarkvällar nu när världen ännu en gång är inbäddad i snö, is och slask.

Häggen i november

Oktober i år har täckt in alla årstider på en månad. Det började med typiskt kyligt höstväder vilket avbröts av ett nytt höstligt värmerekord med 21,6°C i Älvsbyn i mitten av oktober. Brittsommaren följdes av minusgrader och gnistrande nysnö och som avslut på månaden fick vi aprilväder med regn, slask och is ovanpå snön. Häggen har nu tappat (nästan) alla sina löv och gått in i vintervila.

October this year has included all seasons in one month. It started with typical chilly autumn weather which was interrupted by a new autumn heat record of 21,6°C in Älvsbyn in the middle of October. This temporary return of summer was followed by temperatures below freezing and sparking white snow and finally the month ended with typical April weather (i.e. spring weather) with rain, slush and ice on top of the snow. The bird cherry has dropped (almost) all its leaves and is now dormant until spring.

Fotona är tagna den 1 november 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i oktober

Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.

Here you might say that it is now winter in the mornings and autumn in daytime. The first snow of the year fell four days ago but it only remained a few hours. And this afternoon when I visited the bird cherry the puddles on the road were frozen. The leaves now fall off the tree and make the ground below colourful. No berries seemed to remain in the tree crown. I guess hungry birds have eaten all the berries. Already last month when I visited the bird cherry I suspected that low branches had disappeared and now I’m sure of it. But it’s unclear if they have fallen off on their own or if they have been cut down.

Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget UNESCO-världsarv. Själva kyrkstugorna i Älvsbyn är byggda i ungefär samma stil som de i Luleå, fast generellt något större.

I dessa små röda stugor med vita knutar bodde människor från omgivningen som på grund av de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna här uppe i norr inte kunde bo hemma när de besökte kyrkan. Sådana här kyrkstugor behövde byggas kring många kyrkor i den här delen av landet eftersom kyrkbesöken under århundraden var obligatoriska och att inte dyka upp var ett brott som bestraffades. Men naturligtvis passade folk på att handla och festa också i kyrkbyarna när nu allihop ändå måste palla sig dit.

The bird cherry stands close to Älvsby church cottages. Unlike the more famous church cottages in nearby Gammelstad Church Town in Luleå the church village in Älvsbyn is not a UNESCO World Heritage. The church cottages in Älvsbyn are similar in style to those in Luleå, but generally bigger.

In these little red cottages with white trim people from the surrounding area lived during church visits since the long distances and lack of communications in the northern region meant that they couldn’t return home overnight. Church cottages like these had to be built around many northern churches since church visits (to the Swedish state church, no alternative churches were allowed) were mandatory by law for centuries and not attending church was a crime that was punished. But of course people also did some trading and partying in the church villages since everyone had to drag themselves there anyway.

Fotona är tagna den 7 oktober 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i september + Dags att börja söka efter nästa träd att följa

Det är egentligen höst nu. Älgjakten har börjat och det har blivit mörkt om nätterna. Men värmen dröjer sig kvar även om det numera är behagligt varmt istället för olidligt varmt på dagarna. Jag tillbringade idag några trevliga timmar med att fågelskåda och att fika vid lägerelden med fågelskådargänget Strandskatorna vid Gammelstadsviken i Luleå. Tyvärr glömde jag kameran i bilen när jag var där så ni får inte se någon bild på havsörnen som majestätiskt svävade över sjön. Men kameran var i alla fall med så på vägen hem till min nya hemby Sikfors passade jag på att svänga förbi Älvsbyn för att fota häggen som jag följer under 2018. Häggen har inte förändrats särskilt mycket under den senaste månaden. Bären är fortfarande mogna men vissa bär börjar skrumpna ihop en aning. De övre löven har övergått till höstfärger. Generellt är det få lövträd här i krokarna som ännu har fått höstfärger.

It is really autumn now. The elk (Alces alces = moose in American) hunting season has begun and the nights are now dark. But the warmth linger although now the days are pleasantly warm instead of unbearably hot. Today I spent a few pleasant hours bird watching and eating by the camp fire with the bird watching group Strandskatorna at Gammelstadsviken natural reserve in Luleå. Unfortunately I forgot my camera in the car so you don’t get to see the white-tailed eagle that soared majestically above the lake. But at least I brought the camera so on the way back to my new home village Sikfors (a small rural village with less than 200 inhabitants that I recently moved to) I stopped by Älvsbyn to photograph the bird cherry that I’m following during 2018. The bird cherry hasn’t changed much during the last month. The berries are still ripe but some are starting to dry out. The upper leaves have changed to autumn colours. Generally most deciduous trees around here are still green. Very few have yet changed colours.

Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.

I have started looking for the next tree to follow for a year. It’s necessary to do this while the trees still have leaves, and often also fruits, and therefore can be identified. One candidate is an aspen (Populus tremula) the stands by itself on a clear-cut area near the road into Sikfors village. The clear-cut area is beautifully located above a fishing lake. That the aspen stands by itself means that it can be photographed without disappearing in the green background of surrounding trees. And aspen is a species that I haven’t yet followed. One problem with this tree is however that it’s not possible to walk to the tree in winter without snowshoes, although the tree stands close enough to the road that it should be possible to take pictures of it from a distance. Another problem is that the aspen grows in a deep hollow which makes it very difficult to reach the tree at all to take close up photographs. So this aspen is not an obvious choice. I think I have to keep looking.

Fotona är tagna den 8 september 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Vid badsjön

Gillar att promenera till badsjön mitt emot södra infarten till Sikfors och bara sitta där på en stock och mysa i solen. Där finns gula näckrosor i vattnet och i luften flyger sländor och fjärilar omkring. Det är sällan jag tar med kameran men den här gången gjorde jag för en gångs skull det. Och just då landade ett par sångsvanar i vattnet. Svanarna plaskade runt i sjön och verkade ha kul.

Häggen i augusti

Juli har varit varm och torr. Väldigt varm och väldigt torr. Över +30°C nästan hela månaden, vilket på latitud 65,7 N knappast är en typisk juli månad. Jag gillar visserligen värme, men inte fullt så mycket och inte fullt så ihållande. Nu är i alla fall häggbären mogna. Sett på nära håll ser de ut som pyttesmå körsbär. Häggen tillhör samma släkte som körsbär och plommon och både det engelska (Bird Cherry) och det tyska (Echte Traubenkrische) namnen på hägg relaterar till körsbär. Det skandinaviska namnet hägg (svenska: hägg, norska: hegg, danska: almindelig hæg) är känt från medeltiden och tros härstamma från samma ordstam som hage.

Häggbär är inte särskilt goda att äta men det har ändå förekommit att folk har ätit dem. Häggbär verkar ibland ha kallats fattigmanskörsbär. Men barken, och sannolikt även kärnorna, innehåller amygdalin. En gång i tiden trodde man att amygdalin var bra medicin mot cancer. Det var fel. I själva verket kan amygdalin orsaka cyanidförgiftning om man äter för mycket. Och för mycket amygdalin är inte alls mycket.

På den här trädet är stammarna ganska ordentligt intrasslade i varandra. De verkar liksom klamra sig fast vid varandra.

July has been warm and dry. Very warm and very dry. Over +30°C almost the entire month, which at latitude 65,7 N is not an average month of July. I like warmth, but not quite so much nor so long lasting. Anyway, now the berries on the bird cherry are ripe. Seen up close they look like tiny cherries. Bird cherry belong to the same genus as cherries and plums and both the English (Bird Cherry) and the German (Echte Traubenkrische) names for the species relate to cherries. The Scandinavian name hägg (Swedish: hägg, Norwegian: hegg, Danish: almindelig hæg) is known from the middle ages and is believed to be related to the word for pasture (hage).

The berries don’t taste very good but historically people have still occationally eaten them. They seem to sometimes have been called ”poor man’s cherries”. However, the bark, and probably also the seeds, contains amygdalin. Amygdalin was once believed to be effective medicin against cancer. That is not the case. In fact, amygdalin causes cyanide poisoning if you eat too much of it. And too much amygdalin is not much at all.

On this tree the stems are quite entangled with each other. It looks like they cling together.

Fotona är tagna i Älvsbyn 7 augusti 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i juli

Det är högsommar. Luften är full av doften av intensiv nordlig grönska. Doften av växter som skyndar allt de kan för att hinna igenom en livscykel på de korta sommarmånaderna innan solen försvinner igen och allt åter täcks av snö och is.

De flesta häggbären på trädet som jag följer är fortfarande gröna men några av dem har börjat mörkna. Vissa av bladen har redan fått höstfärger och börjat vissna. Även andra häggar i området har börjat få vissna löv, men samma sak gäller inte alls i samma utsträckning för andra sorters träd.

En rödstjärthane i vacker sommardräkt flög runt träden när jag var där, men jag kunde inte fotografera honom för jag hade inte teleobjektivet med mig.

It is high summer. The air is full of the scent of the intensive growth of nordic vegetation. The scent of plants that hurry as much as they can to make it through a life cycle in the short summer months before the sun disappears and everything becomes covered by snow and ice once again.

Most berries on the bird cherry tree I’m following are still green but some are starting to darken. Some of the leaves have already changed to autumn colours and are wilting. Other bird cherry trees in the area also have some wilting leaves, but the same does not apply to other kinds of trees.

A male common redstart (Phoenicurus phoenicurus) in beautiful summer colours flew around the trees when I was there, but I could not photograph him since I didn’t bring the teleobjective.

Fotona är tagna i Älvsbyn 10 juli 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i juni (efter en mycket varm maj)

Maj har varit ovanligt varm med ett flertal nya värmerekord för månaden. Förra måndagen hade faktiskt Älvsbyn tillsammans med grannstaden Boden varmast i landet den dagen med 29,5°C. Det har gjort att häggen har utvecklats i rekordfart från i början av maj, när häggen fortfarande var omgiven av snö och knopparna precis hade börjat spricka, genom hela blomningen till nu när de befruktade pistillerna redan håller på att omvandlas till omogna bär. Flera av bladen verkar vara angripna av något. Vet inte vad.

May has been unusually warm with several new heat records for the month. Last Monday Älvsbyn, together with the neighbouring town Boden, actually had the warmest outdoor temperature (29,5°C=85,1°F) in the entire country that day. Because of this the bird cherry has changed very fast from early May when it was still surrounded by snow and the buds were just beginning to burst, through flowering until now when the fertilized pistils are already changing into unripe berries. Many of the leaves seem to be attacked by something. Don’t know what.

 

Häggen för fyra veckor sedan / The bird cherry four weeks ago:

 

Häggen för tre veckor sedan / The bird cherry three weeks ago:

 

Häggen för två veckor sedan / The bird cherry two weeks ago:

 

Häggen för en vecka sedan / The bird cherry one week ago:

 

Häggen idag (och några av de omgivande maskrosorna) / The bird cherry today (and some of the surrounding dandelions):

Fotona är tagna i Älvsbyn 7, 15, 22 och 30 maj och 6 juni 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).