Saknas: Kvinnor som skriver populärvetenskap

Va fasen?! Skriver inte kvinnor populärvetenskap? Refuseras kvinnors populärvetenskapliga böcker av förlagen? Vill inte Adlibris sälja kvinnors böcker? Vad är det som pågår egentligen?

Jag kollade igenom vem som har skrivit de 50 först listade populärvetenskapliga böckerna på bokhandeln Adlibris hemsida idag. Hela 92% av dessa böcker visade sig vara skrivna av män och bara 4% av kvinnor.

Mer specifikt var det bara två av böckerna som hade en kvinnlig författare, nämligen ”Fysik: vad som är värt att veta” av Joanne Baker och ”Asteroids, comets and meteors” av Josepha Sherman. Böcker som saknade namngiven författare hoppade jag över och det var bara två författare som jag inte lyckades ta reda på könet på.

Andel kvinnliga författare inom populärvetenskap
Av de 50 först listade populärvetenskapliga böckerna på Adlibris (som hade minst en angiven författare) var 92% skrivna av män, 4% av kvinnor och 4% av författare av okänt kön.

Hör ni kvinnor där ute, det här behöver vi ta tag i. Så svårt kan det väl inte vara att komma på ett spännande vetenskapsämne som du kan skriva en bok om? Kan Richard, Bill, Tore och alla de andra karlarna så kan du också!

Svenskar är (trots allt) rätt bra på att läsa och räkna

OECD har jämfört läskunnigheten och de matematiska kunskaperna hos vuxna, vilket i det här fallet betyder personer som är 16 år eller äldre, i de olika OECD-länderna. Ovan kan du själv se en sammanfattning av resultatet för de olika länderna. Klicka på ”Compare countries” och sedan på ”Sweden” (plus eventuellt ytterligare ett land som du vill jämföra med). Förutom den totala rankningen görs även en grov uppdelning av resultatet baserat på åldergrupper, yrkeskategorier, utbildningsnivå och om personerna är invandrare eller infödda (klicka på ”expand/collapse” för olika rubrikerna för att se graferna).

Bäst läskunnighet och matematisk förmåga hade japanerna, och näst bäst presterade finländarna. Svenskarna hamnade på femte plats i båda kategorierna. Det resultatet är väl inte så tokigt ändå?

Jag vill också ha en egen blästugn!


För några veckor sedan var jag på en geologiskt exkursion med deltagare från två olika geologiska föreningar. Jag hade egentligen influensa och var rätt hängig den dagen, men bestämde mig ändå för att följa med. Det ångrar jag inte, trots att jag var sängliggande i flera dagar efteråt.

Vi började med att besöka ett antal nedlagda gruvor. Den första på listan var Storstrecksgruvan. Där fanns det en stor varphög. Den klättrade gruppen omkring på med stor entusiasm och geologhamrarna i högsta hugg för att leta spännande mineraler. Gruvvarpen består av de oönskade skräpstenar som följt med på köpet när gruvarbetarna plockat upp de mer ekonomiskt lönsamma stenarna ur gruvan. Skräpstenarna brukar helt enkelt slängas i en hög i närheten av gruvan. På dessa varphögar klättrar det ofta omkring mineralletare och andra geologiskt intresserade människor. Skyddsglasögon rekommenderas om man råkar möta sådana personer för de hamrar ofta vilt på stenarna så att stenflisor flyger vida omkring.

Vid nästa gruva, Storbergsgruvan, fick vi känna på den kusliga kylskåpskalla kylan som strömmar mot en när man närmar sig ingången till gruvan. Då det var en solig och varm dag märktes effekten extra tydligt. Eftersom vi inte fick gå in i gruvan passade vi istället på att äta vår matsäck ute i solskenet.

Efter några snabba besök vid ytterligare några gamla gruvor och lite mer stenknackande var det dags för dagens höjdpunkt – ett besök hos järnframställarna i Hälltjärn. I Hälltjärn tillverkar Catrine Tangen och hennes kollegor järn från myrmalm på gammaldags vis i sin egenhändigt byggda blästugn. Detta besök var en mäktig upplevelse, och jag blev väldigt imponerad av Catrine. Jag vill också ha en egen blästugn och framställa mitt eget järn!

Efter all denna geologi med gruvor, mineraler och malmer var det slutligen dags för en lite annorlunda del av exkursionen, nämligen den kvartärgeologiska delen. Vi tittade bland annat på jordarter och jordmånsprofiler och så letade vi efter högsta kustlinjen i skogen. Att stå på en kulle mitt i skogen och kunna se spåren av havsvågorna som slog där för många tusen år sedan är faktiskt rätt coolt.

Dessutom fick vi se ett gammalt sandtag med en perfekt genomskärning av en rullstensås. Detta är numera en oerhört ovanlig syn då man inte använder natursand och -grus längre utan istället tillverkar konstgjord sand och grus genom att krossa berg. Tyvärr låg min kamera kvar i bilen vid det stoppet, så jag har inga bilder på den genomskurna åsen. Det är synd, för den var nog ändå kanske den mest fascinerande synen på hela dagen. Lagren var oerhört skarpt uppdelade, så skarpt att det var en nästan surrealistisk upplevelse.

 

Luften i denna gång som ledde in till gruvan var kylskåpskall, vilket var kusligt att uppleva denna varma dag.
Luften i denna gång som ledde in till Storbergsgruvan var kylskåpskall, vilket var kusligt att uppleva denna varma dag.
Geologiska diskussioner vid lunchpausen.
Geologisk debatt vid lunchpausen. Vad är det för en stor sten som någon placerat framför stugan?
Vad är det jag hittat för något? Är man en erfaren geolog på en sådan här exkursion får man svara på den frågan många gånger.
Vad är det jag har hittat för något? Är man en erfaren geolog på en sådan här exkursion får man svara på den frågan många gånger.
Grön epidot.
I en av varphögarna vi besökte hittade jag pistagegrön epidot.
Du är härmed varnad! Skylt vid ingången till Helltjärnsprojektet.
Du är härmed varnad! Skylt vid ingången till Hälltjärnsprojektet.
Catrine Tangen som leder projektet att framställa järn på historiskt vis och som var vår guide under besöket.
Catrine Tangen leder projektet att framställa järn ur myrmalm på historiskt vis och var vår guide under besöket.
Att framställa sitt eget järn med gammaldags metoder är hårt arbete, men väldigt roligt. Observera dammsugarslangen som leder in luft till elden!
Att framställa sitt eget järn med gammaldags metoder är hårt arbete, men väldigt roligt. Observera användningen av dammsugarslangen för att leda in luft till elden. Både stora och små exkursionsdeltagare var lika fascinerade av processen.
Morän med en någorlunda tydlig podsolprofil.
Morän med en någorlunda tydlig podsolprofil.
"Här gick högsta kustlinjen. Just precis här där vi står."
HÄR gick högsta kustlinjen. Just precis här där vi står.
En skogsvy som ger lite norrländsk hemlängtan.
En skogsvy som ger mig lite norrländsk hemlängtan.

Aporna Suryia och Cooper är riktiga fenor på vattensport

Den 30 juli 2013 dök det upp en rapport i American Journal of Physical Anthropology som fått viss uppmärksamhet. Renato Bender och Nicole Bender publicerade en artikel (med bifogade videofilmer) där de presenterade schimpansen Cooper och orangutangen Suryia som har lärt sig både att simma och att dyka. Cooper och Suryia är faktiskt riktigt bra på vattensporter.

Det är kanske sant att denna rapport är den första formella vetenskapliga rapporten om simmande och dykande apor, men videor på både Cooper och Suryia finns på You Tube sedan länge tillbaka. Det finns till och med bok om Suryias simmande. I den här reklamfilmen för boken kan man se Suryia simma och leka med sina kompisar.

Cooper kan både simma och dyka men denna video från 2011 antyder att han själv kanske är mer förtjust i simhopp.

Den vetenskapliga artikeln och forskarnas videofilmer hittar du här (klicka på titeln): Renato Bender och Nicole Bender (2013) Brief communication: Swimming and diving behavior in apes (Pan troglodytes and Pongo pygmaeus): First documented report. American Journal of Physical Anthropology (förskottspublicerad på nätet: DOI: 10.1002/ajpa.22338). Längst ner på sidan finns flera videofilmer att ladda ner som visar Cooper och Suryia som simmar och dyker. Filmerna är riktigt bra.

Ropen ekade bland bergen

Har tillbringat en vecka i Dalarna där jag gått en sommarkurs i folksång. Förutom sångare var folkhögskolan i Malung denna vecka också full med fiolspelare, smeder och utländska studenter gick kurs i svenska. Vår viskurs hade två teman: att tralla danslåtar och att kula.

Att tralla danslåtar är roligt, för det blir bra sväng, men det är kulandet och lockropen som är lite mer originella. Att kula innebär att använda en speciell röstteknik som användes av de herdeflickor som tog hand om djuren på sommarbetet på fäbodarna. Kulandet användes både för att kommunicera med djuren och för att kommunicera med de som jobbade på andra fäbodar i närheten. Det fanns ju inga mobiltelefoner förr i tiden, så ville man ha tag i någon som befann sig några kilometer bort behövdes det andra metoder.

Att kula kräver en rejäl dos självförtroende, för man är inte van vid att man kan göra så starka och så höga ljud. Det tog några dagar, men vid slutet av kursen vågade alla deltagare kula på för full hals inför resten av gruppen. Under kursen övade vi mest kulning på en kulle i skogen nära skolan. Tack och lov verkade grannarna inte bry sig – de var väl vana efter åratal av liknande kurser.

En dag mitt i kursen fick vi åka på utflykt till en riktig fäbod uppe i bergen vid Lima, några mil från skolan. Där hade de fjällkor och getter. Kalvarna var så klart väldigt söta. Getterna svansade runt oss hela dagen, och försökte äta allt inom synhåll (inklusive våra väskor). Jag har alltid trott att en fäbod är ett enkelt litet hus för en person, så jag var lite förvånad över att inse att det snarare är en stor gård med massor av hus. På fäboden fick vi öva kulning bland bergen en hel dag. Fantastiskt eko!

Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra.
Jag hittade en perfekt plats att kula på när vi besökte fäboden. Här ekade det bra. Jag gillar Dalarna, för naturen påminner mycket om Norrbotten där jag växte upp.
Att kula lär man sig genom att öva.
Här övas det kulning vid Mosätra fäbod.
Kalvar är alltid söta.
Kalvar är alltid söta.
Alla måste hälsa på korna när de kommer hem till gården.
Alla ville naturligtvis hälsa på korna, som kom hem till gården precis när vi skulle åka därifrån. Getterna däremot följde oss hela dagen.

Lärare på sommarkursen i sång var Carl-Erik Carlsson, och på fäboden var det den välkända folksångerskan Maria Röjås som instruerade. Hon brukar också ha kortare sommarkurser i kulning på själva fäboden. Funderar på att gå en sådan kurs någon gång, om inte annat för att det är ett så rofyllt och vackert område.

Om du vill höra hur kulning låter kan du till exempel lyssna på den här YouTube-videon med Maria Misgeld, som leder den folkmusikkör jag vanligen brukar sjunga i. Varning för starkt ljud!

Kakaduor kan skruva upp skruvar

Att kråkfåglar är väldigt intelligenta har varit känt rätt länge. De är bra på att lösa logiska problem och på att tillverka och använda ändamålsenliga redskap. Kråkan i den här videon böjer spontant pinnen till en krok när den inser att en rak pinne inte fungerar för att lyfta upp belöningen.

Kråkan i denna film använder en serie verktyg för att komma åt sin belöning. Även i detta fall klarade kråkan uppgiften utan att någon visat den hur det ska gå till.

Det är inte bara kråkfåglar som är intelligenta. Här kan du se en video på kakaduorna Dolittle, Pipin och Muppet som lugnt och metodiskt öppnar en serie lås för att komma åt godbitar i en låda. Fågelklor duger uppenbarligen lika bra som skruvmejslar eller fingrar för att skruva loss skruvar. Precis som kråkan i videon ovan har kakaduorna inga problem med att räkna ut i vilken ordning låsen ska öppnas. Studien med kakaduorna publicerades nyligen i PLOS One.

Inte konstigt att fåglar är så förbaskat bra på att stjäla jordgubbar, hur man än försöker hindra dem…

Obamas klimatplan

Obama har nyligen lanserat en klimatplan. Hans plan för att bekämpa klimatförändringen kan du läsa på Vita husets hemsida. Den stora nyheten är egentligen inte innehållet i planen, utan det faktum att han överhuvudtaget har en offentlig plan för detta. Planen innehåller dessutom inte bara vackra men vaga ord, utan också ett antal tydliga och mätbara mål. Att ha en plan är naturligtvis inte samma sak som att genomföra den, men det är i alla fall en början. Detta borde förhoppningsvis innebära en ny och mer positiv roll för USA i den internationella klimatpolitiken.

Här kan du höra Obama tala om sin klimatpolitik och om den nya klimatplanen. Han uppmanar bland annat den amerikanska befolkningen att sätta sig in i klimatfrågan och att ställa krav. Detta tal innehåller det, vid det här laget berömda, uttalandet (vid 44:23 i videon) att vi inte har tid att vänta på ett möte med ”föreningen för en platt jord” (the Flat Earth Society) i denna fråga. Vad denna förening, som osannolikt nog faktiskt finns på riktigt, har med saken att göra är ett mysterium, men citatet har blivit mycket mer berömt och diskuterat än innehållet i själva klimatplanen.

Jag måste säga att delar av Obamas klimatpolitik är inte helt begriplig. I sitt tal hävdar Obama bland annat att det är en klimatmässig förbättring att USA har ökat sin inhemska produktion av olja och naturgas, vilket låter underligt. Är det inte just den enorma användningen av fossila bränslen som är det största klimatproblemet?

Dubbla hot mot gott kaffe

När man bor så långt norrut som vi gör här i Sverige är ett varmare klimat i princip goda nyheter, men nu har det visat sig att de pågående klimatförändringarna kan utgöra ett hot mot något som de flesta svenskar verkligen bryr sig om – gott kaffe. Aaron Davies jobbar på den berömda botaniska trädgården Kew Gardens i London. Han har tillsammans med Susana Baena, Justin Moat och Tadesse Woldemariam Gole publicerat en mycket uppmärksammad vetenskaplig studie i PLOS ONE med titlen The Impact of Climate Change on Indigenous Arabica Coffee (Coffea arabica): Predicting Future Trends and Identifying Priorities. Vad de har gjort är att använda klimatmodeller för att förutsäga framtidens klimat i arabicakaffets naturliga utbredningsområde, vilket huvudsakligen ligger i Etiopien. Utifrån detta försöker de förutsäga hur de kommande klimatförändringarna kommer att påverka kaffet. Deras prognos är dyster för arabicakaffets framtid. (Länk till radioprogram på P1 om detta.)

Även om det finns många vilda kaffearter så står endast två arter tillsammans för nästan all världens kaffeproduktion: Coffea arabica (arabiskt kaffe eller arabicakaffe) och Coffea canephora (robustakaffe). Arabicakaffe anses smaka bättre än robustakaffe, men smaken påverkas av temperaturen och det räcker med en liten temperaturökning för att smaken ska försämras. Dessutom växer inte arabicakaffe alls vid höga temperaturer. Aaron Davies och hans kollegor varnar för att ett varmare klimat kan leda till sämre kaffesmak och i värsta fall helt utrota arabicakaffet. Nu ska man komma ihåg att varningarna bygger på förutsägelser om framtiden, vilka per definition alltid är osäkra, men det innebär inte att man kan strunta i hotet om man vill säkra tillgången på gott kaffe i framtiden.

Kaffe är världens näst största (lagliga) handelsvara, efter olja, så ett hot mot kaffet är inte bara ett irritation för alla världens kaffeälskare. Problem med kaffeproduktionen påverkar även den globala ekonomin. Och problem finns här och nu, inte bara i framtiden. Ett stort utbrott av svampsjukdomen kaffebladsrost orsakar i dagsläget enorma problem för Centralamerikas kaffeplantager. Kaffebladsrost orsakas av svampen Hemileia vastatrix. Detta är samma sjukdom som på 1800-talet slog ut kaffeproduktionen på Ceylon (dagens Sri Lanka), vilket förvandlade England från ett kaffedrickande land till ett tedrickande land.

Enligt den internationella kaffeorganisationen är detta den värsta epidemin av denna sjukdom som någonsin drabbat Centralamerika. Mer än hälften av odlingsarean är påverkad, vilket har lett till minskad skörd och försämrad kvalitet på det centralamerikanska kaffet. Nu har skördarna i framför allt Brasilien varit tillräckligt stora för att kompensera för förlusterna i Centralamerika, så råvarupriset på kaffe har inte påverkats särskilt mycket av svampangreppen, men förlusterna för odlarna i Centralamerika är stora. Denna svamp finns idag i princip överallt där kaffe odlas och den verkar inte försvinna när den väl fått fotfäste, så mer problem är att vänta i framtiden. Speciellt eftersom den tänkta långtidslösningen på problemet är att fara till Etiopien och välja ut nya, vilda kaffesorter som är motståndskraftiga mot svampen – vilket är precis den resurs som är hotad om Kewforskarna har rätt i sina prognoser.

Ruby Wax om psykisk sjukdom

Hur får man bort stigmat från skambelagda sjukdomar? Man letar reda på en kändis som själv är drabbad av sjukdomen och som vågar prata om den. Om kändisen sedan råkar vara en komiker desto bättre! Detta TED-föredrag är kanske inte den mest vetenskapliga förklaringen på hur stressjukdomar fungerar som jag någonsin hört, men än sen då? Jag kunde inte hålla med mer om poängen: det stigma som människor med psykiska sjukdomar (och deras nära och kära) tvingas stå ut med är förstklassig idioti och måste utrotas. Problemet gäller inte bara människors attityder utan även ekonomi. Det är nämligen inte självklart vem som ska betala för behandlingen av psykiska sjukdomar. Varken vetenskap eller tjat verkar kunna påverka människors attityder i detta fall, så varför inte försöka med humor istället? Får jag därför presentera…Ruby Wax! En både rolig och modig kvinna!